Ett Möte i livets slutskede.
Jag såg honom på långt håll, jag var på väg in på jobbet klockan var kvart i sju. Vinden svepte kall och man kunde känna att snart är det vinter. Han skakade i den kalla vinden, men gjorde ingen ansats att flytta sig när jag kom närmare. Jag kröp ner på knä bredvid honom pratade lugnt med en låg ton. Kunde ana hur livet sakta flöt bort ur honom kände en vemod av att livet skulle sluta så här för denna lilla varelse. Jag lade mig ner jämte honom strök sakta ett finger över stjärt pennorna. Tog ytterliga en bild med min gamla mobil. Pratade en stund med honom och kände hur vemodet steg inom mig. Hans kropp skälvde i vågor av den tilltagande vinden. Fick verkligen klart för mig hur skört livet är och tankarna flög iväg på mitt sätt att leva. Borde nog försöka att fånga mitt eget liv min egen dag på ett annat sätt. Att en liten fågels liv eller död kan få en så stor inverkan på känslor och tankar.
|
|
Ha det bra och ta vara på dagen.
Hälsningar Carl-Erik.