Bilden i original är 24mp när man croppar mycket av bilden återstår 8.8mp. Ca 2500x3500 istället för 4000x6000
Bilden togs i Acros på min Fujifilm och är en jpg.

Jag förstår men blir lite nyfiken eftersom en så pass kraftig beskärning borde resultera i en bildfil som räcker till max 20cm på bredden. Om man inte interpolerar vill säga. Och i så fall, hur interpolerar du? Jag är inte på något sätt ute efter att racka ner på nåt men blev nyfiken på själva arbetsgången. Fortfarande, jättefin bild :-)
/Gunnar S

Gunnar och Johan: Jag är också lite nyfiken på detta. Gunnar är "interpolerad" samma sak som "uppskalad"?
Med många vänliga hälsningar från Erik/DK.
PS: Jag skrev ett inlägg om Fujis 50 och 70 mm funktion i kameran (X100F)

https://www.fotosidan.se/blogs/emfoto43/roskilde-bloggen-2679-beskaering-og-opskalering.htm#comments

Hej (hoppas det är ok att utnyttja Johans blogg för ett inlägg.)
Interpolering betyder att kamerans mjukvara, eller ett program i datorn utgår från de antal pixlar bilden består av och beroende på fotografens avsikt antingen interpolerar bilden till att bli större eller mindre. Om kameran levererar en bildfil som exempelvis är 4000x6000 pixlar (obs bara ett exempel) så måste något räkna ut hur bildens pixlar ska se ut om vi till exempel vill skapa en större bild men med bibehållen önskad upplösning. Bilden i kameran, den som sensorn registrerar har ingen upplösning, den består bara av ett antal pixlar. Det är först när någon bestämmer sig för vilken upplösning beroende på syfte som bilden får sin upplösning. En bild på nätet klarar sig (fortfarande) med 72ppi medans en bild som ska till en snyggtryckt fotobok behöver 350ppi. Och printar man med en kompetent bläckstråleskrivare blir det ytterligare en annan upplösning.
Om vi vill förstora bildexemplet till en bild som är cirka 330 mm bred i utskrift med en upplösning på 300ppi så är det vad pixlarna räcker till för.
Vill man göra den större, ja då kommer interpoleringsprocessen in. Photoshop, till exempel ska räkna hur en pixel ska delas upp i exempelvis fyra nya. Snabbt tänkt borde de fyra nya se likadana ut. Men då blir det ju ingen effekt. Därför tänker programmet ut hur pixlarna borde se ut med hänsyn till hur de omgivande pixlarna ser ut. (Det här är visserligen avancerad matematik och bearbetningsförmåga men inte artificiell intelligens.)
Ett kontrastrikt motiv med skarpt tecknade diagonaler är det svåraste att beräkna och sådana bilder är svårare att förstora även med interpolation. Motiv med många mjuka övergångar är lättare. Ditt fina exempel i din blogg visar också hur bra din kameras mjukvara är på att just interpolera, det som digital zoom egentligen gör. Och brännvidd är ju egentligen inget annat än utsnitt i ett tänkt bildplan. Om du beskär den översta bilden till samma utsnitt som den nedersta bilden har kommer du upptäcka att bilderna ser identiska ut.
Med bästa hälsningar till er bägge.
/Gunnar S

Takker så mange gange Gunnar.
Mvh. Erik.

Jag låter mitt printställe ta hand om dom problemen om dem skulle uppstå dock gjort flera 70x50cm prints på 8mp bilder som blivit såpass bra att dom gått för 8000kr på fotoutställning och köparen har ansett bilderna jätteskarpa och klara. Alla var dock i svartvitt.
300dpi är överskattat tycker jag såvida man inte trycker nosen emot. På en vägg 2m bort funkar det mesta.
Hade dock velat ha en Fujifilm GFX för detaljerade stora prints. Men en bra bild är alltid en bra bild. En skitbild i storformat är värdelös jämfört med en bra bild printat på A3 taget med en 1inch sensor.
Många magazine printar på 150dpi och ser jättebra ut..

Hej igen. Du verkar ha ett kompetent printställe som kan sina saker. Bara några klargöranden om upplösning, som inte mäts i dpi utan i ppi, pixels per inch. (Dpi är enheten för ripparnas upplösning, den mjukvara som översätter postscriptinformationen till ett synligt raster. Framför allt viktigt för att få ordentlig skärpa på satt text.)
300 ppi är normen för bild som ska gå till magasinstryck när vi pratar om offset. Upplösningen ska vara dubbelt så stor som linjerastret som då är 150 lpi (lines per inch).
Eftersom vi tydligen säljer en hel del bilder bägge två så får vi nog vara lite ödmjuka i tanken att priset på en bild inte riktigt följer kvaliteten. Men helt rätt, en bra bild är en bra bild. En skitbild blir inte bättre för att den är reproducerad i hög teknik.
Ha det gott!
Gunnar S

Ja, det är nog få saker det finns så mycket begreppsförvirring i som reproduktion av bilder. Det är kanske inte så konstigt – det är ju ganska abstrakta saker och snarlika begrepp. Men som sagt, så är bilder på papper ganska förlåtande. En del kantigheter försvinner i papprets gräng och jag förmodar att bläcket, hur exakt skrivaren än applicerar det, ger en liten mjukhet som gör att upplösningen i källmaterialet ofta spelar mindre roll än man tror. Jag skriver ofta ut hyggligt stort, även från gamla micro 4/3-sensorer, och det går bra det med. Om det är något som kan se lite risigt ut så är det nog mest brus, men då får man antingen brusreducera, eller "roll with it" och stänga av all brusreducering och öka kontrasten, vilket jag tenderar att göra.