Mutlu bir nine...

Vi tragglar med det lokala språket. Det är inte det lättaste, men det öppnar dörrar...
på våra strövtåg genom staden brukar vi blanda upp vårt tal med de ord vi kan. För att det är kul.
Denna eftermiddag hör en nine, en mormor, vårt samtal och blir glad över att vi talar hennes språk och börjar prata.
Med knaggliga kunskaper förklarar jag att vi inte talar språket, men att vi lär oss.
Överlycklig över att vi bemödat oss om att lära oss hennes språk i alla fall lite grand ställer hon upp sig, pekar på min kamera och på sig!
Jag är godkänd för att få ta en porträttbild! Det händer inte riktigt varje dag på denna breddgrad... :-) 

2016-09-11 06:25   Vibybo

Fin bild. Språket är nyckeln.

Svar från Janne Ar 2016-09-11 09:30

Tack!
Eller Teşekkürler ederim..

Önskar att jag kunde mer. Men glosorna liksom fastnar inte... De halkar ur minnet hela tiden....

/Janne