"Nästan" bara bilder och lite text. Men ibland kan det hända att det bli lite mer text om något som för tillfället intresserar mig...

Fotosidan och vad är en fotograf.... (mer text än vanligt)

Bengt Björkbom startade med sitt tänkvärda inlägg en diskussion om fotosidan och vad som menas med fotograf egentligen. Många svar och ett par blogginlägg hitintills (Ries inlägg och Annelies inlägg ). Det fick mig att fundera över fotosidan och mitt fotograferande.

Vad är en fotograf? Någon som tar bilder med en kameran? Någon som yrkesmässigt tar bilder med en kamera? eller någon som tar "bra" bilder med en kamera? Inte vet jag.

Jag har varit med på fotosidan ganska länge (2oo5) och ser en stor skillnad. I början fick jag många titt och kommentarer på bilder. Många tips på förbättringar och i stort sett inga "dryga/elaka" kommentarer. Nu är det annorlunda. Svårt att få kommentarer och att lägga upp en bild känns som ett risktagande då man kan få kommentarer som "ser ingen mening med bilden", "tror du någon vill ha den på sin vägg", "varför har du lagt den i en pool" och så vidare utan något tips om förbättring. Eftersom jag inte kan radera kommenteren brukar jag radera bilden. Vet att nya medlemmar lätt slutar lägga in bilder efter dylika komentarer. Knappast vad jag kallar konstruktiv kritik, hellre då ett "bra jobbat" för då vet man att man är på rätt väg.

Även bloggandet har ändrat sig. Många av dem som bloggade när jag började har slutat. Någon verkade ha dyslexi, någon annan fotade inte så bra osv. Men alla hade något att berätta och vi följde varandra och "nästan" lärde känna varandra, vi var inte så många. Lite saknar jag de som försvann och undrar hur det gått för dom, flera tycks försvunnit från fotosidan helt. Idag är kvaliten på bloggarna högre men mängden gör att det är svårt att följa bloggarna på samma sätt. Att bloggarna är olika uppskattar jag. Jag tycker om att få titta in i andras verklighet på detta enkla sätt. Eftersom bloggarna här tar upp så många olika ämnen "slipper" jag titta runt på andra bloggar.

Jag har valt att låta min blogg handla om mitt fotograferande. Inte för att jag är fotograf (det får var och en bedömma från sin egen definition). Utan för att det passar mig, jag tycker om att kunna gå tillbaka och se hur jag fotade och vad jag skrev för 5 år sedan (det är kanske därför jag fortsätter blogga). Jag är inte lika erfaren som "riktiga" fotografer och inte heller lika målmedveten och ambitiös som andra. Men jag känner mig seriös i mitt fotande, på min nivå, och hoppas att detta skall räcka för att få ha en "fotoblogg". Bloggen är inte den mest lästa och inte heller den mest komenterade men några följer och någon skriver och det får räcka för mig. Jag för söker tänka så, att fotandet är mitt fotande och bloggarna är mina bloggar.

Själv läser jag några bloggar alltid, andra bloggar ibland och resten efter humör och tid. Men visst börjar fotosidan bli stor, kanske för stor vad vet jag.

Slutligen mina äldsta bilder (brukar inte tycka om att direktlänka ifall jag raderar bilden men jag gör ett undantag).

Tricoloren. (1)VäggChartreuxBadare....

Nu är jag tre kameror senare.

Mina allra första bloggar Februri 2007

Verkar som jag redan här började få "min" stil (eller inte, som kollegan brukar säga)

Kanske mitt mest lästa inlägg . Enligt fotosidans statistik  Läst 15770 ggr. Inte så dåligt eller???

ingelaring.se

Inlagt 2011-02-13 20:56 | Läst 4472 ggr. | Permalink

"1. Elaka kommentarer fyller ingen konstruktiv funktion. Det är mitt intryck att de som gör dem är personlighetsstörda. 2. Traditionellt har man väl med fotograf menat en som försörjer sig på att fotografera. Det har inget att göra med hur bra de är. Förr i tiden i tiden kallade man den mer ambitiöse hobbyfotografen för amatörfotograf, för att markera skillnaden åt två håll: åt ena hållet mot yrkesfotografen, åt andra hållet mot dem som hade en Kodak Brownie eller liknande och tog hemska foton för familjealbumet. I dag flyter gränserna. Det finns otroligt många skickliga och duktiga amatörfotografer, och många frilansfotografer som i huvudsak försörjer sig på annat än foto. Den gamla yrkesbeteckningen fotograf har därmed upplösts. Något får väl de ambitiösa yrkesfotograferna göra åt det. T ex införa något slags beteckning för medlemskap i ett yrkesförbund. Jämför "Arkitekt SAR". Tillsvidare är jag nöjd med att kalla mig själv amatörfotograf. Det betyder ju att jag ägnar mig åt foto på grund av kärlek till saken, inte för att tjäna pengar på den. 3. Bengan liknar FS vid en storstad. Det tycker jag är på pricken. Vi begär inte av oss själva att vi ska ha besökt varje restaurang och fik i en storstad, eller ens att vi ska vara personligen god vän med alla de närmaste grannarna. Själv var jag i början överväldigad av FS' storlek, men man inrättar sin egen myshörna och hittar sina egna smultronställen -- så att säga. Och så lever man med det. För att det är kul, det räcker väl. 4. Det viktiga med ditt fotograferande är väl att du är lycklig med det själv, inte vad andra tycker om det. Jag tror att vi har något slags djupt liggande psykologiskt motiv att fotografera. En dag kanske jag kan beskriva det, men det har med utvecklingen av den egna individualiteten att göra, det är jag rätt säker på. Såtillvida fungerar det säkert även om man just aldrig visar sina bilder för någon. Men många av oss är sociala, så enkelt är det med det. Det djupare psykologiska motivet gäller kanske inte "söndagsfotografen" som numer är utrustad med en digitalkamera i stället för en Instamatic men är ganska handfallen inför allt vad efterbehandling heter. Men det gäller alla oss som går in för fotograferandet med åtminstone lite engagemang och lidelse. Det är sådana man träffar här på FS. Att fokusera på bloggandet snarare än på bilduppladdning lägger till en dimension. Mina 25 öre!"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Vad är en fotograf en bra fråga.

Kan vara en som tycker om bilder. Kan vara en som tycker om prylar. Kan vara en som tycker om att dokumentera samtiden för framtiden. Kan vara så oehört mycket som du lika bra som jag vet.

Kanske du har rätt att själva Fotosidan blivit för stor inte vet jag. Haft ett långt uppehåll från 2005 till 2010. Nu trivs jag så bra i olika grupper. FoQus och Tema är kanske de som jag prioriterad för där får jag olika Teman att arbeta efter.

Det är väl så att Magnus själv var inne på att det skulle bli fler grupper så lär vi känna varandra mer än vi inte ses i verkligheten.

Jag känner det så i de grupper jag är med i.
Mysigt få höra med vad du tycker om detta.
God natt sov gott
Gun-Inger
Svar från Ingela Ring 2011-02-14 17:54
Tack för din kommentar. Visst är fotosidan stor men det är väl som du säger att man måste hitta sina "sidor" på sidan.
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver!
Jag kallar mig inte fotograf, utan foto är ett intresse jag har och vill gärna bli bättre . Det var d'rför jag gick med.
Men de "elaka" kommentarerna du skriver om känns otroligt onödiga. Som ny här på fotosidan så är det många gånger man funderar över om detta är rätt forum för mig, då kommentarerna på bloggar/bilder är otroligt få.
Jag är en av dem som har dyselexi, så min blogg kanske inte alltid är så lätt att först sig på, texten kanske inte är så bra skriven men det är ju roligt och därför fortsätter jag.
Kan ju vara kul att se tillbaka, och det ser jag ju redan nu. Har inte varit med här så länge men känner ändå att jag lärt mig mycket.

Så detta om vem som är fotograf tror jag kommer med erfarenhet och självförstoende och stöd från andra. För det är ju ändå så att om man bara fotode för sin egen skull och inte ville få lite bekräftelse och hjälp till att bli bättre så skulle man väl inte vara meddelm på fotosidan??

Mvh// Mimmi
Svar från Ingela Ring 2011-02-14 17:57
Du har så rätt så rätt.
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver!
Jag kallar mig inte fotograf, utan foto är ett intresse jag har och vill gärna bli bättre . Det var d'rför jag gick med.
Men de "elaka" kommentarerna du skriver om känns otroligt onödiga. Som ny här på fotosidan så är det många gånger man funderar över om detta är rätt forum för mig, då kommentarerna på bloggar/bilder är otroligt få.
Jag är en av dem som har dyselexi, så min blogg kanske inte alltid är så lätt att först sig på, texten kanske inte är så bra skriven men det är ju roligt och därför fortsätter jag.
Kan ju vara kul att se tillbaka, och det ser jag ju redan nu. Har inte varit med här så länge men känner ändå att jag lärt mig mycket.

Så detta om vem som är fotograf tror jag kommer med erfarenhet och självförstoende och stöd från andra. För det är ju ändå så att om man bara fotode för sin egen skull och inte ville få lite bekräftelse och hjälp till att bli bättre så skulle man väl inte vara meddelm på fotosidan??

Mvh// Mimmi
1. Elaka kommentarer fyller ingen konstruktiv funktion. Det är mitt intryck att de som gör dem är personlighetsstörda.

2. Traditionellt har man väl med fotograf menat en som försörjer sig på att fotografera. Det har inget att göra med hur bra de är. Förr i tiden i tiden kallade man den mer ambitiöse hobbyfotografen för amatörfotograf, för att markera skillnaden åt två håll: åt ena hållet mot yrkesfotografen, åt andra hållet mot dem som hade en Kodak Brownie eller liknande och tog hemska foton för familjealbumet. I dag flyter gränserna. Det finns otroligt många skickliga och duktiga amatörfotografer, och många frilansfotografer som i huvudsak försörjer sig på annat än foto. Den gamla yrkesbeteckningen fotograf har därmed upplösts. Något får väl de ambitiösa yrkesfotograferna göra åt det. T ex införa något slags beteckning för medlemskap i ett yrkesförbund. Jämför "Arkitekt SAR". Tillsvidare är jag nöjd med att kalla mig själv amatörfotograf. Det betyder ju att jag ägnar mig åt foto på grund av kärlek till saken, inte för att tjäna pengar på den.

3. Bengan liknar FS vid en storstad. Det tycker jag är på pricken. Vi begär inte av oss själva att vi ska ha besökt varje restaurang och fik i en storstad, eller ens att vi ska vara personligen god vän med alla de närmaste grannarna. Själv var jag i början överväldigad av FS' storlek, men man inrättar sin egen myshörna och hittar sina egna smultronställen -- så att säga. Och så lever man med det. För att det är kul, det räcker väl.

4. Det viktiga med ditt fotograferande är väl att du är lycklig med det själv, inte vad andra tycker om det. Jag tror att vi har något slags djupt liggande psykologiskt motiv att fotografera. En dag kanske jag kan beskriva det, men det har med utvecklingen av den egna individualiteten att göra, det är jag rätt säker på. Såtillvida fungerar det säkert även om man just aldrig visar sina bilder för någon. Men många av oss är sociala, så enkelt är det med det.

Det djupare psykologiska motivet gäller kanske inte "söndagsfotografen" som numer är utrustad med en digitalkamera i stället för en Instamatic men är ganska handfallen inför allt vad efterbehandling heter. Men det gäller alla oss som går in för fotograferandet med åtminstone lite engagemang och lidelse. Det är sådana man träffar här på FS.

Att fokusera på bloggandet snarare än på bilduppladdning lägger till en dimension.

Mina 25 öre!
Svar från Ingela Ring 2011-02-14 18:12
Tack för din tänkvärda kommentar. Ser fram emot ditt inlägg om det psykologiska motivet ;-)
Jag har också fått några "ovidkommande" kommentarer, och det här tror jag beror på att Fotosidan har blivit så stor, att det även har smugit sig in några Fotohulliganer eller Bloggtroll även här! ;)
Bloggtroll = människor som kommenterar fast dom ändå inte kan tillföra något intressant/konstruktivt! ;)

Vad gäller att få tips och råd för hur utveckla sin fotografering på FS av någon som man i stort sett bara vet storleken på kameraväskan på, det tycker jag också är en liten chansning... ;)
Det är så här solochvårare fungerar! ;) :) ;)
Jag menar att ha en STOR kameraväska, och kunna mycket om foto, det tror jag inte hänger ihop! ;)
Det enda som skulle kunna ge en liten fingervisning är att titta på "lärarens" egna bilder...!?

Men jag vill få tips och råd av någon jag känner, och helst öga mot öga! :)

Jag har hittat min egen modell på Fotosidan, jag bloggar och lägger ut mest bilder i bloggen, som gör att jag känner mig trygg, och träffar se'n några fotografer ute i verkligheten. Vi tar en fika på Ellens, eller en promenad då vi diskuterar fotografi och mycket annnat. Och de här träffarna har varit mycket utvecklande för mig!
Det blir även som ringar på vattnet och leder ofta till andra saker.

Verkligheten är ändå bäst! :)
/Bengan
Svar från Ingela Ring 2011-02-14 18:10
Du kan nog ha rätt i att storlek på kameraväska och fotokunnande inte har något samband. Jag och kompisen har funderat på ett Ellenbesök men det är lite långt från Ludvika/Falun till Ellens så det kräver noggrann planering. Ni får se om vi löser detta och dyker upp en dag. Med heltidsarbete och livet i övrigt kan det vara svårt att få till fototräffar och dylikt. Men vi ger inte upp. Som kompisen säger "trollen får styra som dom vill, vi hittar nya lösningar".
Hej Ingela!
Jag läser din blogg titt som tätt, och så glad jag är att jag tittade in just idag! Detta inlägg kunde jag i stort sett skrivit själv. Håller med dig om varenda ord!

Har i stort sett slutat att lägga in mina bilder i pooler, det är för många bilder där och det är ofta man inte får kommentarer. Flödet är för stort. Samma gäller bloggarna, det är ett stort flöde där och man får liksom hålla sig till sina favoriter...:-)

Som väl är utvecklas ens fotograferande med tiden, även inriktningen på det jag fotar ändrar sig...Som väl är..! Men nån fotograf är jag inte - däremot har jag ett stort intresse för fotografi!

Tycker ditt inlägg är kanon! Genomtänkt och bra skrivet!

/maria
Svar från Ingela Ring 2011-02-14 17:58
Tack. Kul att du läser min blogg och gillar inlägget. Tror att det är fler än du som slutat lägga in bilder i Pooler.