HCB dagen.... Gatufoto i Ludvika.... med Ricoh GXR, svartvitt
I sin blogg uppmande Claes Wåhlin oss att gå ut och fota idag med anledning av att det är 102 år sedan Henri Cartier-Bresson föddes. Ett skäl så gott som något att gå ut och fota svartvitt. Så jag tog nya kameran och gick ut. Nu är ju inte Ludvika rätt plats för gatufoto på en söndag men skam den som ger sig (vem är det som sagt att det skall vara enkelt?) . Som vanligt en söndag var det inte många själar ute...
...utanför Mc Donalds satt det bara en kund...
... inte heller lekparken var välbesökt...
Så jag började nästan ge upp och började fota Uttrar istället...
Så plötsligt en människa med bullterrier...
En familj på promenad...
och inne i centrum tog man det lite lugnt...
Det var det som hände i Ludvika idag.
Jag är mer än nöjd med min nya kamera, Ricoh GXR. Med A12 50/2,5 ger den knivskarpa bilder (om jag håller kameran still, vilket är svårt för en som alltid har bråttom ;-)
Det är en fröjd att titta på bilderna i datorn och inse att jag kan beskära nästan hur mycket som helst och ändå få bra kvalité för webb och A4. Men det är ett helt annat sätt att fota än det jag är van vid med kompaktkamera och vidvinkel. Jag har svårt att lära mig hur långt ifrån saker jag skall vara. Får ofta backa och backa, van som jag är med vidvinkel. Skärpedjupet är en annan sak och kameran tar en aning längre stund på sig att focusera med A12 än den gör med P10 28-300/3,5-5,6 VC. Så jag måste ta det lite lugnare. Men bildkvalitén är bara så bra. Jag känner att denna kamera måste jag bara lära mig att behärska fullt ut. Dessutom är den liten och smidig vilket jag tycker är ett plus.
Exempel på orginalbild här för er som vill se.
Men ny kamera till trots kanske det ändå inte blir så mycket fotande på ett tag om det inte händer något särskilt. Brukar bli så när vardagen kommer. Undantag då för vecka 35 då jag har semester och bland annat har planer på en dagsresa till Stockholm och Fotografiska en av dagarna. Det verkar även som jag kommit med på kursen Fotografi- Visuell kommunikation vid högskolan i Jönköping kanske den kan generera lite foton och inspiration.
Ofta vet man inte i förväg att en bild man tagit verkligen blivit riktigt bra. Vad man sedan själv tycker är bra, det varierar väl mellan olika personer. Men den första bilden i den här sviten tycker jag faktiskt är en riktig höjdare. En bildmässigt spännande komposition, som kunde ha blivit rörig eller orolig, men faktiskt inte är det (på grund av den strama geometrin i miljön). Och så den ensamma kvinnan som sitter där; man känner att bilden berättar en historia (fast precis vilken, det är ju en annan sak :-)). Vad jag själv kanske skulle göra är att räta upp den. Om det inte är en dogmabild förstås.
Jag tror att jag skall börja titta mer på vattenpasset på kameran, nu när det finns. Börjar tröttna på alla mina lutande bilder....