Dina bilder är starka argument - jag förstår din fascination och lockelse till dessa ting i miniatyrvärlden. För egen del är det så många motivkretsar som utmanar och stimulerar, men jag måste nog säga att de sublima bergen intar en speciell plats i själ och hjärta, det storslagna landskapet där man känner hur geologiska tidsrymder verkar bortom vår mänskliga erfarenhet. Jag är horisontjägare.

Till skillnad från dig och några av de som kommenterat är inte mina favoriter ett motivområde. I stället är det några motiv som är mina favoriter. Alltid när jag kommer dit måste jag fotografera. Det är framför allt tre platser. Hopptornet vid Simbadet i Österby bruk, "ödestugan" vid Vårhallarna strax norr om Simrishamn och sydvästra stranden på Hovenäset lite nordväst om Kungshamn/Smögen.

Men jag tror det nog är nyttigare och mer utvecklande att snöa in på mossor än på ett gammalt ödehus eller en banal västkuststrand i solnedgången. Jag gillar framför allt din andra och tredje bild.