Intryck avtryck från gator och torg. Känner duvor sympati med ensamma och utstötta?

 Ibland på mina promenader har jag funderat på om duvor förstår och känner på sig att den här personen kommer att dela med sig. Eller är det kanske så enkelt att de ensamma och utstötta söker tröst sällskap  och att duvorna tyr sig till dem och känner igen dem?  Hur som helst båda mår bättre.

Här några bilder. 

 Ja det var några bilder och funderingar. Duvor kan ju också må lite risigt ibland, Dom kanske vet vad det handlar om.

 Ha en trevlig helg, och en bra fotovecka. /  Ps. Håll poolen: Intryck avtryck ögonblick kokande i vinterkylan./ Hej!/ Bengt.

Inlagt 2016-11-18 10:25 | Läst 2320 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
De verkar hur som helst ha utbyte av varandra, så något kanske ligger i det du skriver. Fina bilder är det i alla fall:)
Mvh.Mary-Anne
Svar från bassa 2016-11-18 12:50
Tack ska du ha Mary-Anne.
/ Bengt
Hjärtevärmande bilder, speciellt femte och sjunde bilden.
Svar från bassa 2016-11-18 12:50
Tack Jag förstår vad du menar.
/ Bengt
Hej,
Vanliga stockholmare har väl inte tid att stanna upp hos duvorna. Så de har väl inget val.
Där det finns mat finns det duvor, kajor och skator. Å det blir alltid aktion.
Du visar fint här vad som händer.
Ha en bra helg
Bob
Svar från bassa 2016-11-18 12:59
Det stämmer .Där det finns mat finns det duvor. Men det intressanta är att de faktiskt känner igen vilken som har maten. Jag har sett när en man kom gående över plattan och duvorna genast lyfte och förföljde honom.Typ nu blir det fest ,och mycket riktigt efter ett tag stannade mannen, och började mata dem. En ganska mysig syn.
De jäktade Stockholmarna brukar oftast ta en omväg runt duvorna.
/ Bengt
Fina bilder och en tanke, om de som ingen bryr sig.
🙂
Svar från bassa 2016-11-18 13:54
Tack ska du ha Hans-Åke . Ha en fin helg och bra fotovecka.
/ Bengt
Duvor är opportunister och lär sej snabbt var de kan få mat. De lär sej kanske också att känna igen en viss typ av människoprofil, som troligen kommer att ge dem mat. Jag berörs ändå av dina bilder och tror absolut att det kan finnas ett mått av ömsesidigt utbyte mellan de som matar och duvorna.
Visst finns det också duvor som mår risigt ibland. Det trista är dock att när en fågel visar att den mår dåligt är det antagligen redan för sent.
Hälsningar Lena
Svar från bassa 2016-11-18 18:50
Kloka ord Lena. Man kan ju tydligt se att den nära kontakten söks, genom att inge förtroende och därmed få duvorna att sitta på hand. Men som sagt, överlevandet är naturligtvis det primära. duvorna får sin mat, och de ensamma utstötta någon form av gemenskap, som de kanske omöjligt kan nå med andra.
/ Bengt
Fastnade för första bilden
Svar från bassa 2016-11-19 12:30
Ja ha .
/ Bengt
Ingela Ring 2016-11-19 22:05
Nä hä då...