Roligt att få, roligt att ge

Knallade omkring på stan i dag, hittade inga bilder. Men så stannade jag på Drottninggatan ,där två tjejer delade ut julklappar till varandra. Och jag följde det med spänning. Och tyckte det var lite kuligare när jag gick därifrån.

/Bengt

Rajala krävde min sambos namn, annars inget handla.

I dag gick jag in vid lunchtid på Rajala fotoaffär för att köpa ett objektiv.

 Objektivet fanns i lager och säljaren hämtade det. Jag frågade om specialpriset gällde, och fick svaret -Jovisst inga problem från den blonda försäljaren i trettioårs åldern och jag tog upp kontanter  och la på disken. - Efter att ha stirrat i datorn , frågade fösäljaren har du handlat här förut? -Jag tror det sa jag, jag tror att jag köpt några filter.- Hur var namnet ? Jag nämde mitt namn. Och försäljaren sa -Jag kan inte hitta ditt namn. - Kanske var det så, sa jag att min sambo var här och köpte något åt mig , jag minns inte så noga. Försäljaren såg brydd ut, och kollade i datorn. Då får vi ta din sambos namn, sa han. . Nej sa jag , jag vill inte lämna ut hennes namn när jag är här och handlar.- Ja tyvärr ,sa försäljaren vi måste ha ett namn.- Jasså sa jag, då får jag väl gå till någon annan fotoaffär.- Ja, sa han. vi är tvungna enligt lag... Resten lyssnade jag inte på Jag tog mina kontanter och gick. Inte första gången man hör händelser från den butiken. En bekant till mig drabbades av att hans minneskort hoppade ut, i sin på Rajala nyköpta kamera. Kameran uppmanade, sätt i minneskortet och ville inte fungera. När han gick tillbaks med kameran fick han besked om att kameran två  dagar gammal måste lämnas på reparation, tiden var oviss när han skulle få tillbaka kameran . Men efter två veckor fick han äntligen till baka kameran. DET VAR EN ENKEl INSTÄLLNING SOM Rajala INTE KUNDE HJÄLPA HONOM MED UTAN SKICKADE KAMERAN EN NIKON  5100.PÅ REPARATION I FJORTON DAGAR. OCH JAG NEKADES ATT  KÖPA ETT OBJEKTIV OM DE INTE FICK NAMNET PÅ MIN SAMBO.

Tro det eller inte. Jag  talar  sanning.

/ Bengt

Gatufoto, med tele

Tjena . Några rader om tele , och gatufoto. Jag , har testat teleobjektiv, men problemet för mig har varit att jag tycker personer omgivning faktiskt  mer lägger märke till mitt plåtande, trots att jag befinner mig längre bort.  Ja, så har jag då gått där med en klassisk 35a och tycker fan! också jag skulle vilja lite närmare.... En sak, som jag har märkt är att det sprider sig en viss oro i mig om jag byter objektiv. Visst en kick kan det vara, men jag missar ofta  det jag ser även om jag tar fler bilder för att jag är nyfiken på resultatet Plötsligt måste jag tänka om, blir vilsen, OSV. Och efter ett tag säljer jag objektiven som skulle sparka loss min låsning, mot  nyskapande. Nu har jag min Nikon D 90 ,och en 35-70 2,8 som är för mig gatufoto, samt en Pentax kx, med 18-55 kitobjektiv som jag tar med mig  om jag så ska gå över gården till tvättstugan. Men annars, och självklart D 90 35-70 2,8 D. Jag är van kan se något som händer, Jag kan snabbt förbereda bländare  utsnitt genom att skjuta zomen någolunda till rätt utsnitt utan att kolla i sökaren. Det känns så skönt när man blir ett med sina prylar. Men visst kan man tänka om.   Jag minns att jag läste om en dansk fotograf som använde ett trehundra mm objektiv som normal. Jag såg hans bilder och de var väldigt intressanta. Så varför  Regler. Det enda jag kan säga är att jag tycker telebilderna blir vid första anblicken lite imponerande , men i längden känns de ganska lika , med det korta skärpedjupet. Slutligen. Jag tänker på en fotograf som  kört fast och ville byta grejor, och hans kompis, som var väldigt bra fotograf avrådde och sa, Snälla Hans, kolla mina bilder jag använder ett objektiv, det kan inte bli bättre!. Nej tyvärr! svarade hans något underlägsna kompis. Så kan det vara vilket är det rätta?.

 Bengt