Elsparkcyklarna invaderar stan

El -sparkcyklarna fullständigt invaderar stan, Snart lika självklara som mobilen.

 Här några bilder.

Även de små ska skolas inn innan första turen på elsparkcykeln.

En allt vanligare syn.

Affärsmännen kan nu mera förflytta sig snabbt till alla möten

En kort paus,när prillan tas innan det bär iväg.

Överallt står de parkerade.

  Några damer som kanske tänker testa, eller har de redan gjort det?

 Rally.

Slutligen, varför nöja sig med en!

 Ha det bra Bengt H.

Att gå till frisören kan kännas både bra och mindre bra.

Att gå till frisören kan kännas både bra och mindre bra. Tänk om hen klipper för kort eller föreslår en ny frisyr! Ångestframkallande!

 Den här mannen funderade nog på om han skulle ta steget, och riskera sin personlighet.

 Eller kan det vara så att han helt enkelt har varit där och känner sig nöjd??

 Ha det bra Bengt h.

I Nisseblogg, berättar N-E om kvinnan som satt och stickade i Näshulta . På Götgatan stajlas jeans.

 Hantverket är viktigt. I Näshulta stickas det varma tröjor.Säkert med riktigt hög kvalitet.

 I en Jeansbutik och modebutik på Götgatan stajlas jeans, mössor och andra trendiga kläder efter kundernas önskemål, men inte av en sömerska, i stället en kille som man inte väntar sig sitta vid en symaskin. Så kan  skillnaden vara mellan Näshulta och södermalm, i Stockholm. /Han kunde sitt jobb!

 Ha det bra/Bengt H.

Tiden går fort när man har roligt.

Den här sommaren gick väldigt fort. Ju äldre man blir desto snabbare går tiden, och den går inte att bromsa.

 Jo, kanske om man bara satt på en bänk om dagarna, men det är ju inte så kul. Nu hade jag inte tänkt i all  hemlighet svinga mig likt killen på bilden, men jag tycker inte det var så länge sedan jag gjorde det.

 Tur att man har sin kamera och dagligen tar sina promenader, nu när mörkret närmar sig, och julskyltningen stundar.

   /  Ha en fin söndag.

Gatufoto har likheter med fiske

När jag nu i sommar satt i min roddbåt och filosoferade tänkte jag, så stora likheter gatufoto har med fiske...

Jag förbereder rulle och spö, slirbromsen lagom inställd, vilken spinnare jag ska ha, hur tunn lina jag ska ha (så tunn som möjligt) för att få smidig gång på min spinnare, för att lyckas fånga de stora abborrarna.

Jag måste vara snabb, uppmärksam om det plötsligt hugger. Har jag slirbromsen för hård och jag gör ett för hårt mothugg riskerar jag att linan går av, eller att jag går för hårt mot fisken som går sönder i mun. Snabbheten ligger alltså i kunnighet och erfarenhet.

Men samma kunnighet gäller när jag inte får ett oväntat snabbt hugg.

Gatufoto är som fiske. Man väntar, har koll, byter plats. Snabbhet är att vara på sin vakt om något plötsligt inträffar, men man kan likt fiske på grund av rutin också på förhand se att här kan det "nappa". Småfisk rör sig oroligt utanför en vassrugge, man avvaktar, har god tid på sig att använda rätt doningar, väntar tills man ser större fiskar jaga de små.

På samma sätt tycker jag ha lärt mig när jag går på stan med min kamera. Exempelvis, här stannar jag, här finns det det möjlighet till ett spännande motiv i kombination med miljön, bakgrunden, kontraster, ljus, skuggor, färgkombinationer osv. Alltså behöver det inte alls vara så att man som gatufotograf alltid måste vara snabb. Snabbheten ligger i förberedelsen och förmågan att se en kommande situation eller händelse.

Nu när jag kom hem och kollade datorn och Gatufotopoolen såg jag att, likt mina tankar där i båten, snackades det om just snabbhet. Men gatufoto är mer än att bara vara snabb vid en ögonblicksbild. 

En stor likhet är det också när man fått bilden. Den satt!!! Detsamma gäller fångsten.

Den här gången var allt inställt i förväg. Den satt!!!

På kvällen åt vi rökt abborre. Obs!. Jag tar aldrig mer fisk än vi äter.  /Bengt H.