När jag sover ligger jag på sidan, så även den här gången, men jag hade en sådan där natt när det var omöjligt att att sova. Jag gick upp ett tag ,läste lite satte mig vid datorn kollade lite bilder , och gick så småningom  tillbaka till sängen vid fyra tiden.  Jag låg på vänster sida ,med högerfoten utanför täcket som jag brukar göra , för att slippa värmen under täcket.  Så somnade jag tydligen,och drömde omedelbart att jag var back i ett bra fotbollslag.   Det var oerhört spännande inför matchen, det luktade svett i omklädningsrummet alla peppade varandra , Typ, Nu tar vi dom jävlarna!!!.   Laddade sprang vi ut och värmde upp. Hoppsasteg och snabba rusher, ombytte varandra.  Så var det då dags. Jag hade fått en uppgift, jag skulle hålla en riktigt snabb stor anfallare. Håll den jäveln! sa min tränare ! för fan Bengt håll honom! Det är livsviktigt! Jag nickade instämmande medan jag hoppade av nervositet... Domaren satte pipan till munnen ,kollade och justerade klockan och blåste igång matchen.  Bara sekunden efter kom den obehagligt stora  anfallaren flåsande som en bisonoxe rakt emot mig med överstegsfinter, och stenhård grym blick.  Av någon anledning, jag förstår inte hur, men jag lyckades ta bollen i från honom exakt när han skulle finta och passera mig, men jag hörde och kände hans flåsande i nacken och tänkte instinktivt,  bort med bolljäveln!!! Någon skrek i hjärnan på mig, Bengt! för helvete! Bengt! bort med bolljäveln!, så jag saftade i så hårt jag kunde, och och fick en fullträff .Samtidigt  kände jag en enorm smärta i foten, vaknade kallsvettig, med en enorm värk.  Ju mer jag klarnade till förstod jag.  Jag  hade saftat i! värsta jag orkade i byrån som står vid sidan av min säng. Lilltån kändes bedövad om den ens fans kvar, det gjorde den när jag kände efter, men pekade oroväckande utåt, foten dunkade av värk. Jag tände läslampan och såg att lilltån hade spruckit och blödde. Haltande tog jag mig hjälpligt till köket och kollade efter plåster, det fans inget, men jag hittade någon kompress och sårtejp, som fick stopp på blödningen. När jag sen efter att ha lugnat ner mig, och gick  la mig igen, sov sambon Ingrid så lugnt och skönt vid min andra sida, hon hade inte märkt någonting. Jag la mig försiktigt igen, och grubblade vad som kunde ha hänt.  . Bara tanken på att Ingrid hade legat på min sida och jag hade dammat till, vad hade hänt?, jag hade förmodligen sparkat ut henne genom fönstret.  Ruggigt!. P.S. foten känns bättre i dag men någon "fot"o promenad blev det inte.  Konvalescent.  Spela aldrig fotboll i sömnen, Dröm om fotografi

 / Bengt

 

 

Här några andra bollar