Farväl min is på Hammarö.....

Måste först beklaga mig å det grövsta...... Hade skrivit en jättelångt blogginlägg och så lägger jag in bilder och...poff.....Sidan kan inte visas.... Inte hade jag sparat emellan heller = allt borta! Surt eller hur!!! :(

Jag skall inte gå närmare in på mina haranger och fula ord som kom i en strid stöm...

Men jag försöker mig väl på en rekonstruktion ur hjärnkontoret..... :

Igår tog jag mig en tur ut till Hammarö sydspets för att kolla vad som hänt med isläget sedan jag var där senast för två veckor sedan. Temperaturen var nu nio plusgrader  och vinden ganska hård. Något borde alltså ha hänt därute. Redan på väg ut längs stigen och spången var bilden nu en helt annan. Den tidigare snö- och isbelagda stigen och likaså spången var nu i stort sett rena. Härligt att tryggt och säkert få sätta fötterna på stigens gamla barr, tallrötter och kottar igen. Här och var fick man fortfarande gå försiktigt på hal och bucklig is. I kameraväskan hade jag förutom min D300 och Sigma 18-50 och 10-20 också ett spegeltele - Sigma 500mm - som jag tänkte kolla lite eftersom jag inte haft anpassningsring till min Nikon till det tidigare. Det tele som jag normalt brukar använda är ett Nikon 80-200mm 2.8 så jag var införstådd med att det resultatet var inte att förvänta sig. Spegeltelet var mest ett köp för att det var en kul grej och intressant att se hurdana bilder ett sånt kan ge. Frihand är ju inte så lyckat har jag sett om man inte är väldigt säker på handen..... Stativet var inte med den här gången.

På vägen ut gick jag upp i fågeltornet. Hammarö sydspets är en av landets fågelstationer för ringmärkning, så jag hoppas kunna fota lite fåglar där längre fram. Jag stödde objektivet mot staketets överliggare och tog ett par testbilder. Blev väl inte alltför tokigt ändå. Med stativ och försiktighet borde det ju bli bättre. Så här blev det i alla fall när jag fotade vasstrån ca 75m bort:

 Tänk om man hade möjlighet att skaffa sig ett riktigt dundertele.... Men förnuftet säger att det inte vore så lyckat, men drömmarna säger nåt helt annat. Om man hade en riktig tur och någon vänlig själ fick för sig att göra sig av med ett sånt där riktigt fint tele till ett superpris bara för att bli av med åbäket ändå! Men sånt kan man ju se sig om i stjärnorna efter.... Finns ju dom som har en riktig röta har jag hört, men sånt händer väl en gång på miljonen. Varför vill jag då ha ett sån brännvidd??? Jo jag vill fota fåglar! Har kommit på att det är riktigt kul, men gud-bevare-mig vad rädda de små liven är! Måste lista ut en taktik för att överlista dom alltså! Får väl skaffa kamouflagekläder och hänga på mig lite granris och annat så man smälter in i naturen. Ska man fota dom med 200mm måste man vara listig! Får återkomma längre fram om mina fågelfotobravader.... :)

Just nu har jag funderingar på ett Sigma 120-400mm. Inte blir det 2.8, men man får väl göra så gott man kan efter sina förutsättningar. Kommer ju i alla fall närmre, men tveksamt om det kan tävla med mitt Nikon 80-200 - tror nog inte riktigt på det. Men det kanske blir skapligt och godtagbart i alla fall. Det har ju i alla fall bildstabilisering och det måste ju vara en fördel.

Men nu var det ju isläget på Hammarö som saken gällde idag.

Det var spännande att fundera på hur det kunde se ut därute vid sydspetsen, där jag förra gången kunde gå ut till de små öarna och skären som man annars bara ser som små, små grejer vid horisonten. Isen låg då i enorma isbarriärer och isblocken som skjutits upp på skären var fantastiska.

Så här såg det ut då:

Nu hade den hårda tjocka blankisen förvandlats till en svart porös våris som inte alls såg  förtroendeingivande ut! Här och var hade det bildats stora sjöar av uppressat vatten som böljade fram och tillbaks i vakarna. Det såg nästan hotfullt ut. Några meter vågade jag mig i alla fall ut där jag såg att det verkade säkert. Var ju tvungen att ta de sista avskedsbilderna för säsongen....

Jag stannade till efter solnedgången. Måste en sista gång för den här säsongen se solen gå ner över isen som nu blivit till is och vatten. Det kändes lite vemodigt att isfotandet nu är över för den här gången. Nu väntar en ny era. Starkare ljus som kräver filter, väntan på spegelblank vattenyta med fina speglingar eller hårt väder med höga vågor och stänk som kanske ska ge lite slöjiga bilder ibland...... Men nog ska det bli skönt att slippa frysa om röda nariga händer för den som envisas med att fota utan vantar på vintern! Ja det ska ju faktiskt bli väldigt skönt! Och så är det ju det där med fåglarna och fjärilarna och blommorna och..... ja det är mycket fint som väntar ju!

Här kommer till sist säsongens sista solnedgång över Vänerns is från mig:

Hej och tack för mig!

Ewa