Med elbil över Alperna del 3 - Gletsch - Grimselpasset och nattfoto

Med elbil över Alperna del 3. Del 1 hittar du HÄR och del 2 hittar du HÄR.

Vi fortsatte resan ner till Gletsch-dalen där vi kom till ytterligare ett gammalt slitet hotell som återigen förde tankarna till skräckfilmen the Shining. 

När vi passerar hotellet så korsade ett gammalt ånglok vägen framför oss, i ett moln av ånga och parkerade på en vändplatta intill vägen. Det var ångloket vi såg tidigare efter det vi lämnade Andermatt. En ung kille vände loket på plattan. Vilken tur vi hade som fick se det!

Från hotellet i Gletsch ser man tydligt märken på bergssidan efter den forna Rôhne glaciären . Då förstår man hur illa det är med glaciäravsmältningen!

Det lilla kapellet i Gletsch.

Vi stannade bara till en kort stund för att knäppa några bilder på tåget och det lilla kapellet innan vi fortsatte vår klättring upp på andra sidan dalen för den sista etappen för dagen - den upp till Grimselpasset som ligger 2 164 meter över havet.  Vi klarade oss upp dit med elbilen utan problem. 

Där precis på toppen av passet stannade vi för natten och tog in på Hotel Grimsel-blick. Vi hade bokat rum i förväg.  Personalen var mycket trevlig och lät oss ladda gratis från ett eluttag inuti deras garage. De fick en liten provtur med elbilen som tack.  

Efter en härlig middag i hotellets restaurang så gick jag och sonen ut i natten för att försöka knäppa några bilder av stjärnorna innan läggdags.

Vintergatan syntes bra den kvällen. Och vi såg några stackare som inte fått rum på hotellet övernatta i tält utomhus. 

Jag gick upp tidigt nästa morgon för att fånga morgonljuset. Det var en alldeles magisk morgon då man såg solens första bleka strålar belysa den snöklädda alptoppen i fjärran! 

Morgonstund har guld i mund.

Det var dags att vandra ner till Hotel Grimselblick och  äta frukost.

To be continued..

Med elbil över Alperna del 2 - Andermatt - Furkapasset - Gletsch

Resan fortsätter. Del 1 hittar du Här. Efter Gotthardpasset fortsatte vi ner mot Andermatt. Det var nedförsbacke så räckvidden började genast komma tillbaka till batterierna. Det finurliga med elbil är att batterierna återladdas när man bromsar/motorbromsar i nerförsbacke. Vi fick en del ström tillbaka. Men inte allt såklart. 

Väl nere i Andermatt pluggade vi in bilen inne på Andermatt camping och vi promenerade in till stan för en välbehövlig 1 ½ timmes lunch. Vi undrade vad det skulle kosta att ladda här, men det var bara att plugga in - "Elen bjuder vi på idag", sa man.  Det var ju riktigt bussigt! Att man blir bjuden på bilbränsle händer ju aldrig med en fossilbil. :-)

Den långa lunchen gav oss lite extra elektroner och batteriet var nu runt 70% fullt. 

Vi klättrade högre och högre uppför serpentinvägarna. 

Ser ni det ångdrivna tåget som passerar över den lilla bron där nere i dalen? Förstora gärna! Tåget är på väg till den pyttelilla staden Gletsch - som är ändstation för tåget.

Vid Furkapasset finns ett gammalt slitet hotell som taget ur en skräckfilm. Typ filmen - the Shining. Här finns (fanns?) ett litet kafé. Tips! Gå inte ut på någon balkong. Frågor på det!?

Precis efter den högsta punkten vid Furkapasset hittade vi en liten väg som tog av till höger, den var stängd med en bom, men efter en kort promenad upp längs vägen fick vi en riktigt fin utsikt över Gletsch-dalen och den intill liggande Rhône glaciären. 

Med Elbil över Alperna del 1 - Airolo - Gotthardspasset och Sasso San Gottardo.

Jag och gubben tog mina gamla föräldrar på ett elbils-äventyr över tre bergspass i södra Schweiz den 24-27 september 2014. En lite annorlunda weekend resa jag verkligen kan rekommendera!

Vi flög med SAS till Zurich, där sonen som då bodde i Schweiz, mötte upp och sedan for vi gemensamt med tåg ner till den lilla staden Airolo, som ligger i södra Schweiz. Där hyrde vi en elbil, Nissan Leaf, och den kostade då, 2014, 39 CH /dag att hyra.

I Airolo hade jag bokat hotell Forni, som ligger mittemot tågstationen. Jag hade sett till att boka rummen som vette mot baksidan för att inte bli störd av tågen som passerade förbi nattetid. Det visade sig vara ett bra drag, för Hotellet låg VÄLDIGT nära stationen!

Det var inte långt mellan station och hotel. Biluthyrningen låg också alldeles intill. 

Utsikt mot bakgården. Men vi hörde inga tåg i alla fall.

Nästa morgon började vi klättringen med elbilen mot Gotthard passet. Det var en kylig septembermorgon. Vi tog den gamla vägen av smågatsten. Vilket mödosamt arbete det måste ha varit att bygga vägen! Respekt!

Det är ungefär 1000 meters höjdskillnad mellan dalen i Airolo och Gotthardpasset. Men det var åtminstone lite varmare nu, kvicksilvret hade redan klättrat upp mot termometerns 16-streck.  För er som aldrig åkt elbil förut så är bilens räckvidd (hur långt man kommer på en laddning) en viktig sak.  Jag kallar Nissans räckviddsmätare för "Ungefär-O-meter" för att när man kör i Alperna varierar räckvidden väldigt mycket mellan uppför och nedförsbackarna.

Som väntat föll räckvidden snabbt under får färd uppför kullerstensvägen. Det borde ju gå att knyta ihop den med GPSen för att få en mer stabil siffra på hur långt man kommer. Men innan Nissan kommer ut med en sån funktion så kommer jag att prompt kalla den för ungefär-O-metern. 

När vi nådde toppen så hade ungefär-O-metern sjunkit från 175 km räckvidd ner till bara 23 km, och vi hade bara lite mer än ⅓ av batteri barer kvar. Det fanns ingen laddstation på toppen.

Här uppe stannade vi för att besöka “Sasso San Gottardo”, en gammal bunker insprängd i berget under andra världskriget. Det är en enorm labyrint av tunnlar, kanoner och kraftverk, allt är ännu inte öppet för allmänheten men man kan ändå lätt spendera en timma eller två här.

Jag undrar var de har gömt alla stenar som de måste sprängt bort från berget?

En ganska imponerande bedrift faktiskt.

Här står vi utanför en sådan lucka. Förstora gärna.

Sedan var det dags att gå den långa....

....långa vägen tillbaka ut ur berget. Vi plockade upp kära mor från kafeterian - hon hade blivit lite yr i mössan av den tunna luften här uppe - innan vi for vidare mot den lilla staden Andermatt för lunch och el-laddningspaus. 

To be continued! :-)

Dag 74 - Tryggare kan ingen vara

I dag på lunchpromenaden blåste det iskallt. Tog svängen in på Centralstation för att försöka hitta motiv och människor att fota. Är det gatufoto även inomhus?

Jag måste ju säga att i dag kändes det extra tryggt att åka rulltrappa. :-)

Förstora gärna.

I lilla vänthallen - där kändes det som - just väntan.

Ha det gott! 

Dag 67 - Vernissage Christian Tagliavini

Jag gick på vernissage på fotografiska i kväll. "The extraordinary world of Christian Tagliavini". 

Makalöst vackra bilder! Den här var min favorit så det får bli dagens bild.

Full fart vid vinbordet. 

Som avslutning lägger jag även jag upp en bild från gatan idag 

Hej så länge.