Ishotellet Jukkasjärvi

När vi ändå var i Kiruna, så passade vi på att besöka Ishotellet i Jukkasjärvi. Ganska svårt att fotografera i naturligt ljus - högt iso och utan blixt. Men det var kul att besöka.

Kallt som tusan.

Men det märkte inte de nyförlovade ungdomarna!

Hej så länge.

Med elbil över Alperna del 4 - Sista etappen Grimselpass - Nuefen-passet- Airolo

Sista etappen på vår elbilsresa i Alperna - de tidigare hittar du här del 1 , del 2 och del 3. 

Nästa morgon efter frukost hade vi en full laddning igen, och vi packade in oss i elbilen. Sedan insåg vi något ganska irriterande.

Vi var nu på toppen av berget vid Grimselpasset och den första vägsträckan var neråt, 600 höjdmeter. Och med ett fulladdat batteri skulle vi behöva bromsa bort all energi med bromsbeläggen (som en vanlig fossil bil) Vilket enormt slöseri med energi. 

Fastän att vi inte hade behövt betala för någon av laddningarna hittills, beslutade vi att vi inte kunde låta vår potentiella energi gå till spillo, så vi vände om och började leta efter någon liten alpväg att utforska, för att göra lite plats i batteriet.

I slutet av den lilla sjön Totensee ("de dödas sjö") på toppen av Grimselpass fann vi en mycket smal väg med en skylt som säger att det var bara tillåtet att börja köra på vägen de första 10 minuter varje hel timme . Detta väckte vår nyfikenhet, så vi parkerade vid skylten och väntade på att klockan ska slå 9 - då det skulle vara ok att köra. 

Och WOW vilken väg det visade sig vara! Utsikten var fantastisk på 2.400m ö h, det var en 3 m bred 8,8 km lång "spagettiväg", med en 300m drop ner till en glaciärsjö utanför våra fönster.

Förstora gärna småbilderna. 

Vid slutet av vägen finns det ett vattenkraftverk och ett vandrarhem som heter Oberaarhutte där de serverade kaffe och en bit mat (vi åt inget eftersom vi precis hade ätit frukost)

Efter att ha vandrat runt lite på vattenkraftdammen började vi köra tillbaka, (då det var tillåtet att göra det igen) vi passerade hotell Grimselblick och vi fortsatte ner i dalen - mot Gletsch. 

När vi nått Gletsch i botten på dalen var batteriet fullt igen, så vi fortsatte raka vägen mot nästa pass - Nuefenen-passet 2.478 meter över havet.  

Inför det här passet hade den räckvidsångest vi hade i början försvunnit, vi insåg ju att vi skulle komma fram, så vi kunde ignorera "ungefär-O-meterns" alarmerande siffror - låg batterinivå. 

Och precis som tidigare pass så återvände strömmen till batteriet på vägen ner från toppen igen.

Tillbaka i Airolo checkade vi in på samma hotell som den första natten, Hotel Forni, och började skanna Google maps för något häftigt ställe att äta middag på samma kväll.

På Google maps hittade vi en liten restaurang med namnet Rifugio Lago Ritom, på kartan. Den ligger högt uppe på en bergssida ungefär 20 minuters bilresa bort från Airolo. Vägen var som en liten tunn linje på kartan, och man bara fick bara köra på den mellan kl 17 på kvällen till 9 på morgonen. (Vad menar schweizarna med att tidsbegränsa vägar?) Klockan var nu 17.20 så vi tog sikte på restaurangen och gled iväg med bilen. 

Vägen var vacker (men smal) och som trevlig omväxling gick den genom i skogen under trädgränsen. De tidigare vägarna vi åkt på har alla varit ovanför trädgränsen. 

Restaurangen låg vackert vid en sjö Rifugio Lago och hade en ganska modest meny, men det smakade bra. Hungern är den bästa kryddan sägs det. 

Efter middagen hade solen gått ner, så vi var tvungna att navigera den mycket smala skogsvägen i mörker. Det var en riktig utmaning.

När vi kom till luckor mellan träden kunde vi se stadens ljus under oss, och alla lampor från bilarna som köade för att gå igenom Gotthardtunneln.  Med bergen mjukt upplysta av månsken var det verkligen en magisk vy.

Efter all den spännande körningen så var det nog ingen av oss som hade några svårigheter att somna den natten.

Nästa morgon spenderade vi genom att fara runt kring Airolo för att ta fina bilder, men framför allt att ha kul med eco-läget urkopplad och testköra lite på de slingriga vägarna.

(Snygg bil - dock ingen elbil)

Vi lämnade tillbaka elbilen tidigt på eftermiddagen och hoppade på tågen hem. Sonen åkte tillbaka till Basel och vi andra till Zurich och det väntade flyget hem till Stockholm.

Under hela resan spenderade vi inte ett enda öre på att ladda bilen. :) Det funkade över förväntan med en elbil i Alperna.

2013, året innan vi tog mina föräldrar med på denna resa så var sonen i Airolo med sin dåvarande flickvän och testkörde sträckan. Han filmade elbilsresan och den kan man se på Youtube. För er som är nyfikna på att köra elbil i Alperna kan kolla in filmen HÄR!

Efter den här resan blev vi alla elbils-frälsta och idag kör jag själv elbil till vardags. Det funkar jättebra och jag är supernöjd. :-)

Hej hopp!

Med elbil över Alperna del 2 - Andermatt - Furkapasset - Gletsch

Resan fortsätter. Del 1 hittar du Här. Efter Gotthardpasset fortsatte vi ner mot Andermatt. Det var nedförsbacke så räckvidden började genast komma tillbaka till batterierna. Det finurliga med elbil är att batterierna återladdas när man bromsar/motorbromsar i nerförsbacke. Vi fick en del ström tillbaka. Men inte allt såklart. 

Väl nere i Andermatt pluggade vi in bilen inne på Andermatt camping och vi promenerade in till stan för en välbehövlig 1 ½ timmes lunch. Vi undrade vad det skulle kosta att ladda här, men det var bara att plugga in - "Elen bjuder vi på idag", sa man.  Det var ju riktigt bussigt! Att man blir bjuden på bilbränsle händer ju aldrig med en fossilbil. :-)

Den långa lunchen gav oss lite extra elektroner och batteriet var nu runt 70% fullt. 

Vi klättrade högre och högre uppför serpentinvägarna. 

Ser ni det ångdrivna tåget som passerar över den lilla bron där nere i dalen? Förstora gärna! Tåget är på väg till den pyttelilla staden Gletsch - som är ändstation för tåget.

Vid Furkapasset finns ett gammalt slitet hotell som taget ur en skräckfilm. Typ filmen - the Shining. Här finns (fanns?) ett litet kafé. Tips! Gå inte ut på någon balkong. Frågor på det!?

Precis efter den högsta punkten vid Furkapasset hittade vi en liten väg som tog av till höger, den var stängd med en bom, men efter en kort promenad upp längs vägen fick vi en riktigt fin utsikt över Gletsch-dalen och den intill liggande Rhône glaciären. 

Med Elbil över Alperna del 1 - Airolo - Gotthardspasset och Sasso San Gottardo.

Jag och gubben tog mina gamla föräldrar på ett elbils-äventyr över tre bergspass i södra Schweiz den 24-27 september 2014. En lite annorlunda weekend resa jag verkligen kan rekommendera!

Vi flög med SAS till Zurich, där sonen som då bodde i Schweiz, mötte upp och sedan for vi gemensamt med tåg ner till den lilla staden Airolo, som ligger i södra Schweiz. Där hyrde vi en elbil, Nissan Leaf, och den kostade då, 2014, 39 CH /dag att hyra.

I Airolo hade jag bokat hotell Forni, som ligger mittemot tågstationen. Jag hade sett till att boka rummen som vette mot baksidan för att inte bli störd av tågen som passerade förbi nattetid. Det visade sig vara ett bra drag, för Hotellet låg VÄLDIGT nära stationen!

Det var inte långt mellan station och hotel. Biluthyrningen låg också alldeles intill. 

Utsikt mot bakgården. Men vi hörde inga tåg i alla fall.

Nästa morgon började vi klättringen med elbilen mot Gotthard passet. Det var en kylig septembermorgon. Vi tog den gamla vägen av smågatsten. Vilket mödosamt arbete det måste ha varit att bygga vägen! Respekt!

Det är ungefär 1000 meters höjdskillnad mellan dalen i Airolo och Gotthardpasset. Men det var åtminstone lite varmare nu, kvicksilvret hade redan klättrat upp mot termometerns 16-streck.  För er som aldrig åkt elbil förut så är bilens räckvidd (hur långt man kommer på en laddning) en viktig sak.  Jag kallar Nissans räckviddsmätare för "Ungefär-O-meter" för att när man kör i Alperna varierar räckvidden väldigt mycket mellan uppför och nedförsbackarna.

Som väntat föll räckvidden snabbt under får färd uppför kullerstensvägen. Det borde ju gå att knyta ihop den med GPSen för att få en mer stabil siffra på hur långt man kommer. Men innan Nissan kommer ut med en sån funktion så kommer jag att prompt kalla den för ungefär-O-metern. 

När vi nådde toppen så hade ungefär-O-metern sjunkit från 175 km räckvidd ner till bara 23 km, och vi hade bara lite mer än ⅓ av batteri barer kvar. Det fanns ingen laddstation på toppen.

Här uppe stannade vi för att besöka “Sasso San Gottardo”, en gammal bunker insprängd i berget under andra världskriget. Det är en enorm labyrint av tunnlar, kanoner och kraftverk, allt är ännu inte öppet för allmänheten men man kan ändå lätt spendera en timma eller två här.

Jag undrar var de har gömt alla stenar som de måste sprängt bort från berget?

En ganska imponerande bedrift faktiskt.

Här står vi utanför en sådan lucka. Förstora gärna.

Sedan var det dags att gå den långa....

....långa vägen tillbaka ut ur berget. Vi plockade upp kära mor från kafeterian - hon hade blivit lite yr i mössan av den tunna luften här uppe - innan vi for vidare mot den lilla staden Andermatt för lunch och el-laddningspaus. 

To be continued! :-)

Dag 92 - Lite jobb med resebilder

Annandag påsk och lite bildredigering. Jag ligger hopplöst efter med att göra fotoböcker för resorna vi gjort på sistone. Som resan över Alperna med elbil - 2014 till exempel. Vi tog med mina gamla föräldrar på resan och jag gör fotoboken mest med tanke på dem. De uppskattar verkligen att sitta och titta i dem sedan. Så nu viker jag denna dag till sådant arbete. Jag kommer att lägga ut lite bilder från resan i bloggen sedan efter hand. Så ni som undrar om det funkar att köra elbil i Alperna - ha lite tålamod. :-)

Det är makalöst vackert vid Furkapasset i de Schweiziska Alperna. 

Resebok in the making. Får bli dagens bild 92.

Hej så länge.