Star Wars: Att ge sagan liv.

Sanden sveper återigen över Tatooine. Djupt inne i de underjordiska kamrarna ligger den mäktiga Jabba och ser ut över en samling prisjägare, lönnmördare och smugglare. 

Det är fyrtio år sedan ”Return of the Jedi”, den tredje filmen i Star Wars originaltrilogi, spelades in. Hur gjordes scenerna som fortfarande engagerar så många? Jag har frågat några som var med och fått en lektion i att ge en saga liv.

Det var 1981. John Coppinger arbetade för makeup-artisten Stuart Freeborn, mest känd för att ha designat jedimästaren Yoda. Det nya uppdraget var att skulptera den största docka som någonsin gjorts för film: Jabba the Hutt.

– Jag minns hur konstigt och samtidigt övertygande namnet var, Jabba the Hutt. Han liknade inget vi sett eller tänkt på tidigare. Det var en ny unik karaktär, berättar John Coppinger.

De hade en liten konceptskulptur att utgå ifrån. Johns första uppgift som skulptör var att räkna ut proportionerna och formerna för den fullstora dockan.

Parallellt med att dockans ansikte, mage, armar och svans växte fram med hjälp av latex, lera och skum experimenterade de med mekanismer för att styra de olika delarna.

– Vid ett tillfälle minns jag att jag bråkade med Stuart Freeborn om ögonformen. Han ville ha stora, runda ögon som jag tyckte gjorde Jabba alldeles för grodlik. Vi diskuterade oss fram till förslaget att göra ögonen ovala med runda inre pupiller, som kunde öppnas och stängas som en jättekatts ögon.

När den ett ton tunga dockan till slut var färdig och installerad i Jabbas tronrum, som var uppbyggt i Elstree Studios i närheten av London, kunde de testa den framför kameran.

– Det är fortfarande ett av de bästa tillfällena i mitt liv. Jag minns att jag tänkte: Vad som än händer har jag åtminstone jobbat på en Star Wars-film.

"Den sista personen som dök upp på morgonen fick jobbet att lägga slem på Jabba"

Det behövdes uppemot sex personer för att styra de olika delarna av Jabbas kropp, varav tre inuti dockan. En av dockspelarna var Toby Philpott, som kontrollerade Jabbas huvud, tunga och vänstra hand.

Det behövdes uppemot sex personer för att styra de olika delarna av Jabbas kropp, varav tre inuti dockan. En av dockspelarna var Toby Philpott, som kontrollerade Jabbas huvud, tunga och vänstra hand.

– Det var lite trångt inuti dockan men trots det hade vi det mycket bekvämare än skådespelarna i utomjordiska dräkter, minns Toby.

För att kunna kommunicera med regissören Richard Marquand och andra på inspelningsplatsen hade de headset och små monitorer.

– Vi försökte få regissören att prata med oss som karaktärsskådespelare, så att vi kunde improvisera svar. Sedan kunde vi koncentrera oss på att koordinera specifika rörelser för en tagning medan de satte upp belysningen och gjorde olika förberedelser.

Jabba fick en speciell makeup varje morgon. För munnen, tungan och näsborrarna hade de en särskild genomskinlig, grön slemblandning.

– Den sista personen som dök upp på morgonen fick jobbet att lägga slem på Jabba, berättar John Coppinger.

För att väcka dockan till liv behövde de sätta sig in i hur en Hutt skulle röra sig, tänka och leva sitt liv. Toby Philpott beskriver Jabba som en komediskurk snarare än en ond karaktär som the Emperor eller Darth Vader.

– Jabba är en pirat, men det är Han Solo också. Båda kommer att arbeta med den som betalar mest.

***

Varelserna i palatset var en kombination av dockor och skådespelare i dräkter. På Industrial Light & Magic (ILM), företaget som George Lucas bildat för att kunna göra filmernas visuella effekter, fanns en särskild verkstad som tillverkade figurer.

Där skapades bland annat jättemonstret Rancor, som spelades med en liten handdocka filmad med en höghastighetskamera för att ge illusionen av en mycket större varelse.

En annan docka som tillverkades på ILM var Sy Snootles, sångerskan i Max Rebos band. Hon spelades av Mike Quinn och Tim Rose. 

– Vi hade Tina Turner som inspiration när vi började repetera Sy Snootles. Jag vet inte om det var intentionen när hon skapades, men för oss hade  hon en viss Tina Turner-vibe, minns Mike Quinn.

Det gjordes två olika versioner av Sy Snootles; en för närbilderna, som visade henne från magen och uppåt, och en fullstor till de större scenerna.

– Den fullstora dockan styrde jag ovanifrån med hjälp av vajrar fästa i hennes axlar, som en marionettdocka. Tim kontrollerade hennes ben och höfter underifrån, som en omvänd marionett. Samtidigt stöddes vikten av resår, så vi kunde fokusera på hennes kroppsrörelser.

"Jag skrattade i ungefär tjugo minuter och improviserade småprat"

Mike Carter spelade Bib Fortuna, Jabbas närmaste medarbetare. För rollen bar han gummihuvud, färgade kontaktlinser, vässade löständer och fingerförlängningar.

– Du tog på dig dagens kostym, du gjorde det ordentligt och professionellt, men det var inte som ett seriöst drama i det avseendet att du behövde komma under huden på något. Det var bara väldigt kul och jag kände mig som ett stort barn.

Att flera av motspelarna var dockor påverkade inte arbetet som skådespelare särskilt mycket, menar Mike Carter.

– Dockspelarna var duktiga, så det var inte så svårt även om det inte var riktigt samma sak som att spela mot en traditionell skådespelare.

Jeremy Bulloch gjorde rollen som prisjägaren Boba Fett. Jeremy avled 2020, men vi diskuterade karaktären några gånger under 2016.

– Boba Fett var en väldigt cool karaktär med små rörelser. Han var inspirerad av de klassiska cowboyhjältarna. På så sätt var Boba Fett och Han Solo egentligen ganska lika.

Flera av rösterna spelades in i efterhand. Mark Dodson gjorde rösten till Salacious Crumb, Jabbas irriterande husdjur som på plats spelades av Tim Rose.

– Jag var inte med på inspelningen, utan gjorde rösten i Ben Burtts studio. Ben beskrev karaktären och jag skrattade i ungefär tjugo minuter och improviserade småprat, berättar Mark Dodson.

***

”Return of the Jedi” hade premiär 1983 och avslutade Star Wars originaltrilogi. Parallellt med att tekniken utvecklats har det gjorts flera ändringar i filmerna: Nya visuella effekter, nya karaktärer och dialoger och datorgenererade versioner (CGI) av några ursprungliga karaktärer.

Sy Snootles ersattes till exempel av en CGI-version.

– Alla dockor hade sina begränsningar i vad de kunde göra, men de var verkliga och integrerade med skådespelarna och ljuset. På ett sätt tycker jag det är synd att de ersatte Sy Snootles med en CGI-version. Visst, hon kan göra mer genom datoranimering, men ibland är mindre mer, säger Mike Quinn.

En scen som lades till i efterhand var när Han Solo första gången konfronteras av Boba Fett och Jabba the Hutt - en scen som förklarar det som sen händer i Jabbas palats. Scenen kom aldrig med i den första filmen då tekniken och pengarna satte stopp. Tjugo år senare var det möjligt.

Jabba gjordes med hjälp av CGI. Uppdraget att porträttera Boba Fett gick till Mark Anthony Austin, som på den tiden jobbade som datorgrafiker på ILM och själv var ett stort fan av Boba Fett.

– Det var enbart en fråga om att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt egentligen. Jag hade redan blivit vän med de två killarna som driver Lucasfilm Archives på Skywalker Ranch och provat den riktiga kostymen. Och direkt efter det råkade de behöva någon för scenen, som var en blue screen-tagning. Jag fanns till hands och de visste att jag passade i kostymen. Tur för mig, skrattar Mark.

"Det handlar om frågor som vi har varit upptagna med i århundraden"

Sedan Disney köpte rätten till Star Wars  har det kommit nya filmer och serier. Där får vi se nya karaktärer möta de från originalfilmerna. En skådespelare som gjorde om sin roll efter 26 år var Billy Dee Williams, som spelade Lando Calrissian.

– Det var inte svårt att komma tillbaka till karaktären. Jag spelade karaktären. Jag skapade karaktären. Det gjorde det lätt för mig att komma in i den igen, konstaterar Billy Dee Williams.

Star Wars är en av de största succéerna i historien. Den lever vidare i generationer, både i och utanför filmerna. Sagan har fått eget liv. För barn är det en fantasivärld att leka i. För vuxna är det en saga som följt med genom hela livet.

– Jag tror att Star Wars fortfarande är så populärt eftersom det handlar om frågor som vi har varit upptagna med i århundraden. Det talar i detalj om vad vi kämpar med utanför oss själva och inom oss själva, den mörka sidan och den ljusa sidan, säger Billy Dee Williams.

Maxida Märak

Maxida Märak gör en alldeles unik hiphop där Sápmi är normen. Hennes stenhårda rap, beats, budskap och jojk berör och engagerar. Jag fotade henne på Trästockfestivalen och var helt tagen efteråt.