Det som verkar mer känsligt är att det inte går att ha flera synpunkter i fokus samtidigt. Jag har tex sagt att när jag ser bilder som exploaterar fattiga människor på bildsidor brukar jag fråga mig vilken som har mest nytta av bilden ifråga, fotografen eller den som fotografen visar. Det står jag för fortfarande, och svaret är inte självklart, det är upp till var och en att avgöra vad svaret blir. Den här bilden illustrerar vad LO säger, jag har inga såna funderingar runt den.
Såklart vill en del gärna tolka mina kommentarer som att jag inte bryr mig. . Men om man faktiskt bryr sig om att försöka minska fattigdomen i världen tror jag det finns fler sätt att göra det på. Ena vägen är att själv göra stora personliga insatser, tex som Daniel här på sidan. En annan väg är att varje gång jag möter en människa, oavsett vem, möta henne med empati och respekt och då konkret stötta på det sätt kan jag kan. Den tredje vägen, som naturligtvis har störst effekt i stort, är att försöka öka sakligheten och kunskapen om vad som faktiskt kan göras politiskt och ekonomiskt. Därför är det viktigt att förstå att den långsiktiga utvecklingen pekar åt rätt håll. Den av många så föraktade marknadsekonomin har inneburit minskad fattigdom nästan överallt i världen. Undantagen är i första hand kommunistblocket där planekonomi lett till fattigdom för nästan alla invånare. Undantaget är Kina där fattigdomen minskar i hittills osedd takt, och det är svårt att tro att detta inte beror på att man till skillnad mot i princip alla andra kommunistiska länder har marknadsekonomi . Det jag tror hjälper svältande och fattiga minst är att tycks synd om dom. Varje människa behöver konkreta, fundamentala saker som mat, kläder, rent vatten och en plats att sova på. Och helst en liten gnutta kärlek.

Hur vet vi att gamla sovjetunionen var fattigt.Jo film och bilder har berättat , vi har sett bilder på toma butiker enorma matköer och bilder på missbildade barn som packats ihop som boskap på särskilda barnhem. utsatta barn som letar mat på soptipparna.:
Barn i Brasilien som lever nere i tunnelbanans ventilationsutrymmen, för att få värme och en sovplats, söver ner sig med sin thinnertrasa.
Hur vet vi det, Jo för att film, kameran har berättat både för dig och mig
Vet vi säkert hur det är med fattigdomen i Nordkorea? Nej vi har hört rykten ingen får ta känsliga bilder där enbart fina och ett glatt väldigt nöjt folk ska visas.
Jag är nog av den uppfattningen, att vi inte bör blunda för att vårt eget samhälle förändrats stort. Uteliggare, tiggare. Stora matköer på Medborgarplatsen varje söndag , där vänliga människor hjälper till med kläder och en liten matpåse till helgen. Vi måste nog visa på ibland hur ett rikt välståndsland Sverige har blivit kallare, många väldigt rika och betydligt fler fattiga. Vi kan som tur är, visa på det med våra kameror, även om det känns obehagligt när vi ser det. Filmen på den gamle mannen som gick i koridoren ensam på natten på sitt äldreboende i sin blöja. förändrade rutinerna till det bättre, det är inte säkert att det hade ändrats om vi inte hade sett det. Även politiker tittar på bilder.
/ Bengt H..

Såklart ska vi inte blunda för den fattigdom vi har. Min kommentar här är helt enkelt för att LO:s rubrik inte är sann, sett över tid minskar fattigdomen i stort sett över hela världen, entydigt och ganska snabbt. Jag har inte heller vänt mig mot bilder av detta slag, jag har ställt en fråga som tror är relevant. Där finns bilder som för mig handlar mer om bildmässighet än bildinnehåll. Det har jag inte tyckt gäller dina bilder.