Keep on shooting!
Norska fjällvärlden – fjärde och sista delen
Från Rondane till
Innerdalen - Del 4
Lördag 26:e september - Innerdalen
I Innerdalen bor vi med
helpension i Innerdalshytta hos Iver- och Torill Innerdal. Stämningen är på topp när vi på morgonen traskar ner till den gemensamma
frukosten. Günther Dippe, min vän och fotokamrat från Götet, har varit i Innerdalen
hela veckan så han har en plan för dagen. Planen går ut på att vi ska ta oss
upp till Storsalen i Innerdalen för att se om det går att plåta ett visst ställe
där floden bildar en Meander.
Liten karta över Innerdalen där jag ringat in Meanderloppet, vår strapats gick från Innerdalshytta.
Vi
följer alltså floden upp mot Storsalen, landskapen är storslaget och magnifikt
men strapatsen är tung, det sliter på kroppen och ett par stopp för att
fotografera på vägen upp för att få lite vila ger mersmak.
Min lilla nedströmskomposition där Blåbär- och Lingonris, Rönn, Pors, Bräken,
Al, Björk, Myrlilja, flera fetbladiga växter, och många fler arter samsas på
ett och samma ställe. (Klicka för större bild)
Tallen står rakryggad i den i övrigt så
lövskogrika och rödgula dalen.
Vår
vandring går vidare och bergstopparna runt dalen ligger täckta av dimma. På
lagom avstånd längs dalen dundrar olika vattenfall ner. Återigen är det dag för
ett stopp.
Fjällbjörken tappar snart sina sista löv och i
bakgrunden letar sig ett av många mindre vattenfall sig ner längs fjällsidan.
En liten Björk som jag inte kunde gå förbi utan
att ta en bild.
Så kommer vi då fram till vad vi
tror är Meanderloppet. Vid detta laget är jag färdig för långvården, vi har gått i
över 5 timmar och kroppen är seg. Günther har dock krafter kvar och kämpar sig
upp på bergskammen där utsikten över Meandern är fin. När vi ser honom stå där
uppe och vifta samt göra tummen upp så får vi nya krafter att göra en sista
ansträngning att klättra dit upp. Detta kommer jag aldrig att ångra, tack
Günther för att du var så enveten.
Meanderlopp
"Lugnt flytande vattendrag i områden med
lätteroderade sediment kan bilda regelbundna bågar, s.k. meandrar. Meanderlopp
är mycket spektakulära former i älvlandskap. På grund av processerna i
meanderlopp bildas typiska former, såsom erosionsbranter i vattendragets
yttersvängar och älvvallar i innersvängarna. Om erosionen skär igenom ett smalt
näs och en meanderbåge snörs av bildas en korvsjö."
Vidvinkelbild över landskapet med meanderloppet i
centrum samt bäckar och vattendrag runt om.
Ett snävare utsnitt av floden tagen från samma
ställe.
(En av de två sista bilderna är tagen med polfilter, gissa vilken)
Tillbaka i Innerdalshytta sätter vi oss ner och tar en välfötjänt öl och en våffla. Vår stapats varade i över 7 timmar och kroppen känns som man blivit överkörd. Nästa år
blir det förhoppningsvis en hel vecka i Innerdalen, 1,5 dygn är alldeles för kort
tid.
Tack för
att du tog dig tid att läsa min resblogg som med denna del avslutas, ha en
forstsatt underbar dag - hälsar Claes
Norska fjällvärlden – del tre av fyra
Från Rondane till
Innerdalen - Del 3
Fredag 25:e september
Upp i ottan för att hinna några
timmar av fotografering i morgonljus före avfärd till destination Nr2 på vår resa,
Innerdalen och BioFototräffen. Vi styr återigen kosan mot Mysuseter denna gång
fast bestämda att vandra in i fjällmassivet.
Tre gringos på vandrig är Christer Johansson
, Ivar Edvinsen
och Erland Leide
.
Lite
spännande blir det då det finns cyklar att hyra uppe på fjället, jag vet inte
om det är snålheten eller machomentaliteten som gör att vi avstår och går till
fots. Själv har jag lite feber och inser rätt snart att jag måste kliva av den
längre strapatsen (kanske dålig kondis & +15kg har del i det hela också). Detta hindrar inte relativt fina möjligheter att fotografera
då jag har 70-200 och 400mm gluggar med i ryggsäcken.
I det massiva landskapet ringlar
sig stigarna fram på ett mycket vackert sätt.
Så
kommer det då ett väderomslag med lite regn, på med regnkäder och kura ihop i
skydd bak en stenbumling i väntan på att mina kamrater kommer tillbaka från
fjället. Så snart regnet lättat så vänder jag på mig och hittar denna vy, ett
enkelt beslut att sätta på 400mm och försiktigt leta komposition som man är nöjd
med. Upp med spegeln, fram med trådutlösaren och skjuta några extra skott så
att jag är säker på att få en bild utan skakoskärpa då vinden spelar en del
spratt här uppe på fjället.
Ett fjärran landskap med hjälp av
400mm spegeluppfällning och trådutlösare, såklart alltid på stativ.
Då
kamraterna ansluter blir det lunch och urstädning av stuga för att sedan bege
oss till huvudmålet, BioFototräffen i Innerdalen.
Innerdalen
En ca 5 km lång marsch i huvudsak uppför leder fram till Innerdalen. Vi möts av
fantastiska vyer, så fantastiska att till och med en tjötig Göteborgare blir
stum för en stund. Efter en stunds tjöt på huvudbyggnadens veranda checkar vi sedan
in två och två i de 3m2 stora rummen.
Därefter
hinner vi någon timmes fotografering i närområdet.
Har svårt för att hålla mig från
att plåta den storslagna vyn bort mot tornet.
Färgprakten i mörkret lyser
igenom fint.
I morgon
lägger jag upp den sista delen av denna reseblogg, då kommer jag också att ge
några tips om de lärdomar vi gjorde under dessa dagar i fjällvärlden och läga ut bilder från vår lite längre Innerdalsvandring.
Tack för
att du tog dig tid, ha en forstsatt underbar dag - hälsar Claes
Norska fjällvärlden – del två av fyra
Rondane Nationalpark
- Del 2
Torsdag 24:e september
Efter ett morgonpass med väldigt ombytligt väder bestämmer vi oss för att köra över på andra sidan nationalparken. Vi styr kosan mot Mysuseter där man kan vandra rakt in ibland de högsta fjälltopparna. På väg dit blir vi uppmanade av vår stugvärd att besöka ”Kvitskriuprestein” en slags moränpyramider som bildats efter tusentalet av år med istid, regn och erosion. Det märkliga med dessa ”pyramider” är att det ligget kvar stenar på toppen av dem. En märklig företelse fast i ärlighetens namn inget kul att fotografera om man inte är geolog!
Detta måste vara den brantaste
trappa jag någonsin bestigit. (Alla bilder är klickbara)
Väl framme vid
Kvitskriupresteinerna blir vi alla rätt besvikna, hua vilka fulingar.
När
denna lilla avstickare är avslutad forstsätter vi vår färd mot Mysuseter med
sina otroliga vyer omringat av djupa raviner med vattendrag. Väl framme inser
vi att vi har för lite kläder och utrustning med oss för att vandra in till Rondanevattnet och bestämmer oss för att göra detta morgonen efter istället.
En stående bild rakt in mot
Rondanes mitt
Denna canyon var mäktig och
kontrasterades fint av fjällkedjan i bakgrunden.
Strax före vi skulle in i bilen
visade sig regnbågen…
Efter
ett par timmar i blåsten utan långkalsonger begav vi oss till stugan igen. Där
försökte vi planera kvällens fotografering men gjorde ett litet felaktigt
beslut och gick upp på fel sidan ett berg dit kvällsljuset inte nådde. Men man lär sig av sina misstag så nästa år blir det en mer detaljerad planering.
Ris och berg i liggande
komposition under kvällpasset.
Tack för
att du tog dig tid, ha en forstsatt underbar dag - hälsar Claes
PS. I
morgon kommer del 3 av denna min reseblogg och då reser vi vidare till Innerdalen.
Norska fjällvärlden - en blogg i fyra delar
Rondane Nationalpark - Del 1
Onsdag 23:e september
En tidig septembermorgon sätter vi oss 4 medelålders kamrater från BioFoto & Fotosidan i en fullpackad SAAB 95. Såväl takboxen som bagaget är fullt med grejer. Kosan bär åt Norge närmare bestämt två dagar i Rondane nationalpark och två dagar till BioFototräffen i Innerdalen. Min blogg kommer att följa dessa dagar och vara i fyra delar. Mina kamrater på resan är Christer Johansson , Ivar Edvinsen och Erland Leide .
Väl framme på
Puttens säter nära
Hövringen i Rondane börjar vår
jakt på bilder och i kvällningen hinner vi inte så långt
utan där knäpper
vi lite i närområdet
Hövringen.
Forsen i
Hövringen (Klicka för större bild)
Förutom en stunds fotograferande hann vi med en fysisk
rekognosering inför morgonens fotografering.
Torsdag 24:e september
Mobilen skräller till vid 5 snåret och innan jag svalt
frukostgröten står vi med full packning utanför stugan med siktet inställt på
ett 974 meter högt berg. En kort bilfärd och vi är framme vid bergtoppens fot. Att med full packning gå uppför på denna höjd knäcker
nästan den av oss med bäst kondition, och det är inte jag.
Väl framme där vi tror att soluppgången kommer att vara som
bäst infinner sig ett blött snöfall. Vid denna typ av snöfall tackar vi städindustrin
för "microduken" och dess intrång på marknaden.
Snöfallet upphör och efter en stund finns det tendenser till att spricka upp, kvar på topparna har lite snö lagt sig.
Lav och mossa i ljusa färger kontrasteras av blåbärsris och
höstgula björkar. Vi befinner oss ungefär där trädgränsen går och björkarna får mig att associera med Bonzai.
Efter ett par timmars krypande i den fantastiska terrängen
inser vi att kaffet är kvarglömt vid bilen, hua. Sakta drar vi oss ner för
berget för att få en kopp kaffe men då solen tränger fram mellan molnen går
promenaden i snigelfart då alla vi fotonördar springer än åt höger än åt vänster
för att fotografera den storslagna naturen.
På väg ner för berget dyker solen upp mellan molnen och ljuset blir spännande för en stund.
I morgon fortsätter jag bloggen från vår Norgeresa - Här kommer ytterligare en bild som är en liten aptitretare för fortsatt läsning.
Mysuseter
i Rondane - Väl mött i morgon (Alla bilder är klickbara)
Tack för att du tog dig tid, ha en forstsatt god kväll - hälsar Claes
Kusten är inte bara hav
Igår fick jag mig då äntligen ett ryck att ge mig ut på en tur till kusten för att plåta i frisk vind och fint ljus, jag har inte gjort ett enda försök att fotografera natur på hela semestern. Såklart är kameran alltid med men det har mest blivit bad och båtturer samt en del allsvenska matcher. Heja GAIS!
Jag ringde min gode vän Frode Wendelbo som glatt hängde med ut till Rörö.
Först färja till Hönö, bilfärd över Öckerö till Hälsö, vidare med ny färja till Rörö som dessutom "mellanlandar" på Hyppeln. Jag har varit där tidigare i vintras men inte under dessa gynnsamma förhållanden. Växlande molnighet, frisk vind och Ljungen i full blomning.
Efter en halvtimmes rask marsch över klippor så stod vi där, mitt i den blommande ljungen med tusen och tusen och åter tusen runda av inlandsisen formade stenar omkring oss.
Först en kopp kaffe, sedan blev det dags för foto.
Min vana trogen att alltid rikta kameran mot havet frångick jag direkt då den fantastiska blommande ljungen uppenbarade sig.
När mörkret föll blev det min vana trogen mest bilder med vatten i rörelse.
Båda dessa bilder och två till i full storlek kan du beskåda i mitt vanliga kryp in.
När väl Rörö badade i mörker hade Frode och jag kommit ifrån varandra och det öronbedövande bruset från havet gör att man inte har en chans att ropa till varann, helt lönlöst. Dessutom hade Frodes telefon hängt sig så vi fick inte tag på varandra förrän 22:05 färjan redan gått. Efter en 30 minuters marsch tillbaka, denna gång i mörke, tvingades vi inse att nästa färja inte gick förrän 23:15. Hemma i bostaden var jag först vid halv ett. Utpumpad med nöjd.
Keep on shooting - Claes