Dovrefjäll, del 2

Dag 2 var vädret bättre och solen lyste emellan åt. Vi pratade med en lokalbo som förklarade vart vi skulle gå för att få se myskoxar. Vi påbörjade vår vandring upp för fjällen och försökte följa vägbeskrivningen. Efter en vandring på ca 1 1/2 tim så såg vi myskoxarna.

Myskoxar är inte rädda för människor utan det är vi som ska akta oss för dom. Man ska hålla minst 200 m avstånd ifrån myskoxarna, dom ser väldig lugna ut men kan springa 60 km i timmen, hanarna väger upp till 500 kg.

Kalven väger 7 kg när den föds och kon diar den i ca 15 månader trots att kalven äter gräs efter en vecka.

Vi lämnar myskoxarna efter stunds fotografering och går vidare upp på fjället, en härlig känsla att gå där uppe och titta ner på myskoxarna.

Dovrefjäll, del 1

I slutet av augusti åkte vi till Dovre fjäll, för att vandra och med förhoppningar på att få se myskoxar. Första dagen vi vaknade så både regnade och blåste det, men vi gav oss iväg till en utsiktsplats Snöhetta viewpoint. Dom digitala vägskyltarna på vägen dit talade om att det blåste 18 m/s och dom mörka molnen närmade sig.

Efter ca 1,5 km promenad i stormen kunde man gå in i huset och värma sig vid den öppna brasa. Hela långsidan var av glas så där satt man skönt och njöt av den vackra utsikten.

Det fanns en tubkikare som man kunde spana in omgivningen och där stod dom... myskoxarna:) dom var långt borta så trots att jag zooma in allt som det gick blev dom väldigt små på bilden.

När vi druckit vård medhavda kaffe så gick vi ut i blåste och regnet. Vi gick en promenad runt i området och bara en liten bit bort så var det några myskoxar nedför berget.

Innan vi gav oss tillbaka till vårt rum vi hyrde på Dovregubbenshall så tog jag några bilder på det fantastiska landskapet runt mig.

Det kommer ett till inlägg snart.

Dovhjortar i Stora Sundbys hjorthägn

Igår kväll åkte jag till hjorthägnet i Stora Sundby, det är väldigt rogivande att gå där och smyga på hjortarna, går man bara tyst så kommer man ganska nära. När man är avslöjad så blir man först insparad innan dom skuttar iväg på ett mer säkert avstånd. 

Den första hjorten jag såg låg var en väldigt mörk, nästan svart.

När man är upptäckt så spanar dom in en innan dom skuttar iväg.

Mera skäggdoppingar

Nu tror jag att det här blir mitt sista inlägg med skäggdoppingar. Det har går 14 dagar sen det första inlägget och ungarna växter snabbt, bilderna är tagna 16 juni. 

Det har verkligen varit roligt att följa ungarna och se hur dom har vuxit, jag var där nu i veckan men jag tog inga bilder för ljuset var för dåligt, alla tre ungarna lever och ser ut att må riktigt bra

"Svartvita" skäggdoppingar. Del 2

Jag tycker om svartvita djurbilder, speciellt om färgerna på naturen inte tillför bilden någonting. Bilderna är tagna den 6 juni, tre dagar efter förra inlägget.

Skäggdoppingarna matar sina ungar med dun från sig själva för att underlätta att benen från fiskarna kommer ut.