Min fågelmatning

Idag åkte jag ut till min fågelmatning, jag har börjat med matningen i ett försök att kunna fotografera nötskrikan. Jag hoppas att den kommer vänja sig vid mig och min närvaro. Nötväckan är den fågeln som har lärt sig att våran bil betyder mat, vi hinner inte ut ur bilen innan dom sitter i trädet och väntar på nötter.

Trädet har endel fina grenar som jag tycker om när fåglarna sitter på, men helst utan mat i näbben.

Bakom stugan en bit in i skogen har jag den matningen som jag hoppas att nötskrikan ska komma till. Där lägger jag ost i en öppen matning som dom lätt kommer åt. Där finns det en fin gren som dom kan sätta sig på. Nötväckan fattade det direkt men är lite för snabb för fotografen:) den dyker snabb ner till osten. Maten står på en pall som jag kan flytta på vid behov.

Sen flyger den iväg och sätter sig snyggt på ett träd.

Nötväckan är en rolig fågel som inte bryr sig om oss, den flyger så nära att man vill ducka. Jag brukar ha en liten petflaska med skalade solrosfrön som jag skakar på för att fåglarna ska höra att jag kommer med mat. Jag häller jag ut lite frön på någon sten eller större gren som jag vill fåglarna ska sitta på, sen är det bara att vara beredd med kameran.

Idag blev det bara bilder på nötväckan för jag stökade runt för mycket för dom andra fåglarna. Jag håller på att göra klart för vinterns matning, då ska jag hänga upp en större matning som räcker längre, nu får dom bara lite grann. Det positiva som hände idag är att nötskrikorna förmodligen satt i trädtopparna och bara väntade på att jag skulle gå, för jag hann bara gå ut ur skogen så hörde jag att dom började härja vid matningen.

Projekt Nötskrikan

I skogarna där vi har stugan finns det många nötskrikor, så fort man ger sig in skogen så slår dom larm, men det är sällan vi ser någon. Nu ska jag försöka få dom att komma till min fågelmatning, jag ger dom ost och nötter från en helt öppen matning. I 5 veckor har jag åkt ut en gång i veckan för att ge dom mat. Jag ger dom bara lite mat eftersom jag vill att dom ska förknippa vår bil med mat, tanken var att bilen skulle få vara mitt gömsle. Vecka 3 och 4 kom nötskrikan fram och satte sig i trädet som är i närheten men den vågade inte äta, utan flög iväg. Men idag kom den fram och åt, den fick äta 2 gånger och på den tredje gången tog jag ett kort, jag vågade knappt röra mig så tyvärr har jag zoomat igen bilrutan i nedre kanten där nötskrikan är.

Bilden är inte så bra men det är min första bild, så jag är nöjd att den vågade komma fram.

Men tyvärr kan jag inte använda bilen som gömsle, jag fick väldigt ont i nacken och ena axeln av att sitta lite snett. Så när nötskrikan flög iväg passade jag på att gå ut ur bilen.

Men har ju mina tuffa nötveckor som jag alltid kan roa mig att fotografera, jag sitter bara 2 m ifrån och dom bryr sig inte alls.

Efter lite funderande beslutade jag mig för att flytta på matningen upp i skogen bakom stugan, det är där jag trivs bäst bland stenar och mossa. Jag ska försöka få dit nötskrikorna och göra nått slag gömsle av kamouflagenät.

Mina småfåglar kommer direkt fram när vi kommer ut till stugan och dom bryr sig inte om oss. Nu när jag flyttade matningen så började jag med att ta lite solrosfrön som jag hällde ut på stenarna, det tog bara några minuter så var mina fåglar där.

Nu får vi se om jag lyckas få nötskrikan att komma till mig i skogen.

Hjorthagen i Mariefred

I lördags ringde väckarklockan 05:00, vi var ett gäng fotografer som åkte till hjorthagen i Mariefed, vi ville fotografera brunsten. När vi kom fram var det forfarande mörkt, det är en häftig upplevelse att gå i mörkret och höra hjortarna bröla. Jag tycker om att få med gamla träd, mossiga grenar och stenar på mina bilder. så en gammal hjorthage med mycket gamla ekar och andra träd, passar mig perfekt.

Jag såg ett träd med vackra röda löv, jag tänkte det skulle vara perfekt med en hjort där. Plötsligt kom det en stilig hane men när jag tryckte på knappen så stack han.

Ibland kan det vara svårt att upptäcka hjortarna, dom kan gå helt ljudlöst.

Det var en väldigt mörk morgon, ekarna hade fortfarande sina brunröda löv kvar så det var svårt att få tillräckligt med ljus. Så det blev inga bilder på hjortar som slåss för dessa blev både suddiga och för brusiga. Men det gör inget eftersom jag bara älskar miljön där.

Den här årstiden är mossan så vackert grön, så jag kunde inte låta bli att fotografera lite grenar. 

Kalkbrottet Uskavi

Kalkbrottet ligger en bit från Lindesberg, där finns en liten badstrand om vill bada i turkost vatten. Vi passade på att åka dit förra helgen för då var vi hundvakt, eftersom vi bor i en lägenhet tyckte vi att det skulle passa bra med en ordentlig utflykt så att Ebbe inte fick långtråkigt hos oss.

Vi gick runt och tittade på Kalkbrottet från olika platser.

När vi kom ner till den lilla stranden upptäckte vi att ett bröllopspar på motsatta sida som blev fotograferade.

Ebbe verkade nöjd över att få promenera på en ny plats, här sitter han vid stranden.

Stranden var mysig men tyvärr orkar inte folk ta med sina sopor hem, så det låg lika mycket sopor utanför soptunnan.

Stenby fornborg

Idag tog vi en promenad till Stenby fornborg, vi har ca 2,5 km dit men av någon anledning har vi inte varit där. Det är väl så att det som finns nära blir lätt att man bara skjuter upp till någon annan gång.

Stenby fornborg är ca 1500 år gammal, den var 140 x 100 m, sammanlagt var muren 300 m uppdelat på en inre och en yttre mur. Den ligger högt upp på ett berg, där kunde dom bevaka båttrafiken på Borsöknabäcken.

Svårt att få fram hur den ser ut med bilder från marken men ni får titta på stenhögarna och föreställa er en lång raserad mur. Jag tyckte det var kul att fotografera där med alla ormbunkar som växte bland stenarna, synd bara att mossan var gul på dom flesta stenarna.