Ett mord...

Torsdag den 2 april, klockan 21:00.

När jag enligt schemat borde låsa min dörr och åka för att göra ett nattskift så hörde jag ett samtal som pågick våningen ovanför. Tittade i trapphusfönstrets spegelbild och såg två poliser som pratade med en granne. Tänkte att det nog var någon som stört friden eller vad det nu kan vara för något. Tog hissen ner för att gå till garaget och tittade ut genom porten där jag fick se detta:

Det var avspärrat med polisens band och två polisbilar stod utanför. Gick ut för att fråga en polis vad som hänt och han talade om att det förekommit en knivskärning, han frågade även om jag varit hemma hela dagen och om jag hört något. Det hade jag inte och begav mig till jobbet.

Väl på jobbet gick jag in på Wighsnews för att se vad som hänt, där skrev de att en kioskägare hade blivit knivskuren några minuter före 20:00. Vid den tidpunkten brukar jag, mer eller mindre dagligen, gå ner och köpa cigaretter av honom och eventuellt lite annat som saknas. Den här dagen gjorde jag inte det utan gick lite tidigare för att jag blev sugen på en läsk och en del annat, snackade som vanligt lite grann med honom och gick upp till mig - en stund senare var han mördad...

Det är nog ganska naturligt att man funderar på vad som skulle ha inträffat om jag besökt honom  som vanligt, kunde man ha förhindrat brottet eller skulle man själv blivit drabbad....? Det är naturligtvis ingen som vet och i denna stund så går mina tankar till den familj som han hade och deras sorg. Många har visat sitt deltagande i händelsen och visar den på ett sätt som är ganska vanligt här i Sverige idag, med att tända ljus och visa sitt deltagande. Det har varit många här för att göra detta och en hel del barn eftersom han hade barn som gick i skolan här i närheten.

Idag (den 4 april) just nu gick jag ner för att ta ett fotografi på blommor och ljus som deltagande människor lagt ner. bredvid satt en kille med sin dotter och jag frågade om han kände den mördade kioskägaren? Han talade då om att det var hans far. På ett utav räckena så hade jag satt upp en bild på hans far som jag fotograferade den 31/3 och jag frågade honom om det var ok att göra detta och han sa ja. Dottern frågade mig när jag tagit bilden och jag svarade att det var den 31:e. Det var den sista bilden som togs av hennes farfar sa hon då... Självklart kan de få den om de vill ha den, de behöver bara säga till.

Jag vet inte om det var rätt men jag tog denna bild - här nedan -  eftersom jag tycker att den visar deras sorg, någon kanske dömer mig och säger att det var fel men det var så jag kände det, att bilden fyller en funktion, visar deras sorg - just nu! 

2009-04-04 16:54   optimal

Jag tycker du varligt bra skildrat händelsen/bert

Svar från Anders Berlin 2009-04-04 18:09

Tack Bert! Jag försökte göra detta för jag tycker att det är en händelse värd att dokumentera.

2009-04-04 19:46   JenyJ

Ja, din berättelse visar hur viktigt det är att vi värnar om varandra, möter varandra med respekt och är rädda om oss själva,
Vi vet aldrig vad morgondagen för med sig.......

/Jenny

Svar från Anders Berlin 2009-04-04 20:31

Om man visste vad morgondagen hade i sitt sköte så är frågan vill man veta...?

2009-04-05 10:17   Christer Hansson

Jättebra skildrat Anders, tycker inte du gjorde fel som tog bilden av dem, speciellt inte eftersom du också pratade med dem.

Christer

Svar från Anders Berlin 2009-04-06 18:12

Tack för din kommentar, Christer. Det verkar som om det är lättare att skildra något som berör på ett personligt plan.