Funderingar om det går att kombinera ovanstående utan att de kommer i konflikt med varandra, samt allt annat som jag snubblar över i framtiden.

# 152 - Vardagsdramatik...

...under en rökpaus på balkongen.

"...du kommer aldrig mer tillbaka, fattaru?

- Ja, jag vill aldrig se dej mer!! De ä sista gången du ser mig!!!

Hade precis tänt min cigarett, hörde detta och såg en person närma sig... in efter kameran, ett snabbt knäpp, cigaretten glödde i askoppen... Om man följer gången med spåren i snön, så ser man med lite stöd av läsglasögon en person på väg emot mig... (följ de två första lyktorna mot det lilla huset och mellan den sista lyktan och trädet syns en liten figur) en ensam utstött person med några väskor...

...vad har hänt? Under de knappa minuter som det tar för personen att närma sig mig, hörs detta;

"... du ska inte tro att jag kommer tillbaka!" "Den här gången så gör jag faan ta mej inte det!" Skiter i dej....

Nu passerar personen under min balkong, jag ser att det är en man, han har två välfyllda väskor över axeln - på väg bort från vad? Menade rösterna vad de sa? Vad kan ha orsakat detta?

...mannen passerar lyktan med skylten "Förbjudet att rasta hundar" som sitter precis ovanför "Hundbajslådan"... Undrar var logiken finns med denna gruppering och undrar var logiken och orsaken finns över de två människornas högljudda uppbrott? Hoppas att det löser sig.... det är aldrig bra att skiljas som ovänner...

LEICA X1, ISO400, f/2.8, 1/10, klockan 18:30 den 18 mars, 2001

Inlagt 2011-03-18 19:11 | Läst 1614 ggr. | Permalink
Det var det värsta! Ja, sådant där är verkligen inget kul, vare sig att vara med om (förstås) eller att bli vittne till. Jag ryser!
Svar från Anders Berlin 2011-03-19 20:20
Det ligger i vardagsdramatikens natur att den attackerar oss utan förvarning - under en osund rökpaus t.ex. Dramatik behöver inte nödvändigtvis vara av negativ karaktär, vilket var fallet i denna händelse... Eller var den positiv? Kan det vara slutet på ett osunt förhållande och en bit på väg till något positivt? Det får jag nog som betraktare aldrig reda på, men man kan ju alltid hoppas.... Händelsen är dock dokumenterad...