Vid havet

Dimmigt i havsbandet och gudingarna ligger i väntan.

Öar med mörkt förflutet

Utanför Kourou i Franska Guyana ligger öarna Les Iles du Salut. Det är Ile du Royal, Ile St.Joseph och Ile du Diable, vanligtvis benämda Djävulsöarna. De tillhör franska Guyana och användes som fängelse från år 1852 främst för politiska fångar, men även för mördare och tjuvar. Det var känt för sin grymma behandling av fångarna. Det stora flertalet av de 80.000 som skickades dit överlevde inte fångenskapen. Fängelset stängdes 1953. Öarna har blivit omtalade genom Dreyfusaffären och filmen Papillon. Vi låg på svaj på den ganska öppna ankarplatsen under ett par dygn och vandrade runt på Ile Royale och Ile St. Joseph. Ile du Diable, den minsta av öarna och med de värsta fängelsehålorna kunde vi inte besöka, där är det förbjudet att gå iland.

Sjukhusbyggnaden och fyren på Ile Royale.

Del av fängelsebyggnad.

Kyrkan på Ile du Royale byggdes 1855 av fångar.

Vi träffade på apor och Agoutis, en smågnagare som liknade ett marsvin med kaninben. Den hade vi inte sett tidigare.

Den stora kyrkogården på St. Joseph var för personalen. Fångar som dog kastades i havet.

Ile du Diable, den förbjudna ön.

Himmel och hav

Inför en segling från St Martin i Karibien till Azorerna är det kanske inte ett spegelblankt hav man i första hand tänker på. Det man förbereder sig på och väntar sig är snarare hårda vindar och hög sjö. När vi hade kommit ungefär halvvägs, cirka tusen sjömil, så dog vinden ut totalt. Under tre dygn var havet i det närmaste spegelblankt. Molnen borta vid horisonten speglade sig i vattnet. Inte en enda vindpust, vi kunde rulla in seglen och båten låg helt stilla. Tystnaden var kompakt och lirorna som hade landat runt oss gav inte ett ljud ifrån sig. Det var nästan lite kusligt. Trots att det var soligt och varmt så var ett dopp i havet inte att tänka på, för nära oss "seglade" Portugisiska örlogsmän vars trådar är livsfarligt giftiga.

Lirorna. 

Portugisisk Örlogsman.