Agneta's Seagull blog. Sometimes in English versus Swedish. Copyright Agneta Viklund.
A Bear mother and her small cubs in Sequoia National Park.
Måste bara dela med mig av en upplevelse jag hade i helgen. Vi besökte Sequoia Nationalpark i Californien och min man och jag smög runt lite försiktigt i skogen för vi ville ju så gärna se björn. Plötsligt börjar det höras lite knastrande en bit bort och en björnmamma och hennes två små ungar kom gåendes. Vi smög försiktigt efter och såg till att ingen av oss kom emmellan henne och ungarna och hon verkade ganska avslappad med vår närvaro. Man blir bara så himla glad!! De små björnungarna lekte och klättrade i träden och var helt omedvetna om oss. Mamman letade mat och det lät verkligen när hon med sina klor barkade av ett omkull fallet träd och när hon gick iväg så följde de genast efter. De gick ut över ett berg, drack vatten ur en håla och försvann sedan neråt. Vi gick helt uppfyllda tillbaka till våran bil och for ner till vårt boende och laddade över våra bilder till datorn. Så nu sitter man med massa bilder och en stor glädje i hjärtat var gång man tittar på dom.
The dead Seagull.
This little story is about a time when I came to the ocean and found one seagull baby dead. I felt so sad. I had been there 4 days earlier and at that time the young Seagull was full of life, even if I could see that some of the other chased him/her away. I thought that maybe the dead Seagull had it better in the ocean, instead of laying on the ground among the other, so I made a decision, which might have been a wrong decision. I took the Seagull by the feet and carefully carried him/her to the ocean. All of the Seagulls at the beach was lifting to the air, circling high up and sqweeking. In a big circle they flew and then it became totally quiet. I didn't know if I should put the Seagull back but decided that he/she was better in the ocean. So I put him/her out, cried a little and he peacefully float away on the waves out to the horizon. All Seagulls flew away, and it took 15 minutes before one of them came back. It felt that I had interfered when I shouldn't. I was glad that I had taken photographs of just that Seagull 4 days earlier, but I felt very sad about his dead.
Proximity.
Talking, eating, flying and relaxing....that's "my" Seagulls. This afternoon was a clear and bright day and the curious Seagulls was interested in what I was doing there. I feel connection when they look straight in the viewfinder. It's the same feeling when they show me the back :)
The sound of wings.
I try to listen to the sound of the Seagulls wings when they are flying, but I am always distracted by the actually shooting and the joy I feel, looking at them in the viewfinder. Do they really sounds at all? I promise I will try to listen better next time I'll be with them.
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Konstfoto
- Intresse - Porträtt
- Intresse - Vilda djur
Arkiv
- Maj 2017
- April 2017
- Juli 2016
- Augusti 2015
- April 2015
- Februari 2014
- December 2013
- Augusti 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- April 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
