A Seagulls faith in a human.

Var i helgen ute vid havet och träffade en annan av mina måsvänner. Vi har flyttat ca 2 timmars bilfärd längre bort från dem så det är inte lika ofta som jag ser dem nu. Väl vid havet var alla måsar ute och flög vid vattnet men bara efter några minuter kom den Enbente Måsen, som jag kallar den, flygandes emot mig. Åh, om ni visste vad utvald jag känner mig. Han känner igen mig och det är en fin känsla. Han vet nog oxo att det vankas något gott förstås. Det jag så starkt förundras över är detta att när det saknas en fot och halva benet så är det vingarna som kompenserar detta och han är den allra bästa flygaren jag hittils sett, bland Måsarna.

Bilderna är från detta tillfälle och jag säger det igen. Jag älskar dessa Måsar!

A Seagull, a happy Seagull.

Inleder mitt bloggande med en liten berättelse om känslan jag kände när min nuvarande profilbild togs. Hur jag än försöker så tror jag inte att jag kan vidarebefodra doften men hoppas ändå kunna ge er en bild av närheten jag kände, till just denna måsen.

Vi har varit vänner länge och måsen visar mig ganska stor tillit. Har varit där ofta och fotograferat, bjudit på goda nötter och försökt vara en vänlig människa helt enkelt. Så en dag försökte jag ge henne en nöt när hon kom flygandes. Hon tog sikte, tog nöten varligt ut min hand i farten. Samtidigt stannade hon till aningen så att jag kunde känna hennes ena fot vila lite i min handflata. Det var en fint ögonblick för mig.

Bilden nedan visar en mås som för mig ser glad och nöjd ut. Jag hoppas att den känner det så.

(Tar tacksamt emot tips om hur man får texten under bilden. Lyckades inte med det)