Man får använda sin inbyggda, de flesta har en. Men det är inte säkert att man märker av, eller tänker på att man passerar ett vägskäl det finns så mycket som kräver uppmärksamhet. Vissa vägar kan se lockande, eller enkla ut, kan vara förledande breda och släta i starten. Fysikens lagar gör, att det inte går att backa och ta den andra vägen, om man nu skulle ångra sig. Tidens pil pekar, och man är i ständig rörelse, går inte att stanna och fundera länge inte. Ibland tycks det inte som om det går att välja, strömmen är för stark. Det kan finnas lockande skyltar till olika mål, men de berättar inte allt. Det kan också vara som på bilden, att de till synes skilda vägarna går samman längre fram, destinationen är densamma. Och när vägens slut närmar sig, går inte att se, men det går alltid att fundera på om ordspråket är rätt: " det är vägen som är det viktiga, inte målet". Men varför välja? Självklart är både väg och mål viktiga, de kan ses som en enhet.
Tillägg: Det är inte nödvändigt att ta upptrampade vägar heller, man kanske anar ett mål genom skogens alla träd och väljer en kurs rakt fram där, det må vara snårigt och chansartat, men onekligen mer spännande. Euforiskt att nå målet , hårt och kallt om man snubblar. Då får man resa sig och fortsätta.
Eller som Tranströmer säger: Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.