Förr eller senare trillar man dit
Nej, kanske inte. De flesta är kloka och håller sig i skinnet. För mig och för många andra har det naturligtvis alltid varit något man drömt om. Men andra skulle aldrig göra något så dumt. Eller så är det helt enkelt ouppnåeligt, eller inte värt det, även om det är en dröm. Själv har jag tagit små steg allt närmare men kanske inte riktigt omfamnat det helt. Det är ju inte värt det, egentligen. Men sen händer något och sen något mer, och sen faller sista pusselbiten på plats och plötsligt står man där och säger. Å vad f-n är det nu det ska ske, eller? Kör till - nu gör jag det. Tag ett djupt andetag. Det går ju alltid att ångra sig, i fall det blev fel. 
Men en kamera är ju bara ett verktyg. Man behöver inte göra en sån stor grej av det. Fast alla som bytt system vet att det är en stor grej. Att hosta upp en massa sparpengar, att sälja av utrustning man haft ett tag och liksom haft en relation till i ur och skur (bokstavligen). Att bekanta sig med en ny kamera från ett helt annat system som är helt annorlunda är kanske inte en liten sak.
Första steget när den nya bekantskapen har fått på alla nödvändiga tillbehör och alla inställningar har gåtts igenom är naturligtvis dags att ta med den ut på en runda. ”Take it for a spinn”, som de säger.
Ja. Nu är det gjort.
Och ekonomin? Fortfarande, efter tolv års m e m daglig användning, är andrahandsvärdet i nivå med vad en Fuji XT4 kostar ny... Dividerar jag värdeminskningen med antalet sparade bilder i arkivet, så är det den i särklass billigaste digitalkamera jag ägt, per bild alltså.
Ett enda råd: ta det väldigt lugnt med att skaffa flera objektiv! Man jobbar på helt annat sätt med en mätsökarkamera, och när man lärt sig ett objektiv kan man göra mycket med bara det.
Noterar att du skriver att du använt en X-Pro3 – det bekräftar för mig min tes om att Fujifilms X-Pro-kameror är en inkörsdrog till Leica M. Så funkade det för mig!
Fujis x-pro3 är definitivt en "instegs-drog" till Leica M, framför allt om man som jag mest använder manuella objektiv med adapter, t.ex. Leica-objektiv. Men i mitt fall var det också när jag använde Fujis AF-objektiv som det tillslut inte gick att stå emot. Kameran strular så pass mycket när jag har att jag tillslut insåg - nej, det här är inte OK. Jag missade bilder. Kvaliteten, om det beror på de fysiska knapparna eller programvaran vet jag inte, den är i alla fall inte där den borde vara. X-pro3 är på många sätt en unik och fantastisk kamera, med många saker rätt - men de har liksom inte riktigt lyckats hela vägen. Men Leica får nog många kunder därför.
Mina M-kameror (en färg och en monokrom) är bägge av äldre modell (Typ 240 respektive Typ 246). Färgvarianten är en M-E, som släpptes 2019, men är baserad på 2012-2013 års Typ 240 med vissa förbättringar. Ibland (väldigt sällsynt) får jag helt mörka bilder med min M-E – verkar som att slutaren inte synkar med sensorn för jag hör ändå att nått rasslar till i huset. Det är tillräckligt sällan för att jag inte ska lämna in den (kameran har redan varit inne för garanti två gånger och gåtts igenom – första gången för sensorjustering, andra gången förmodligen i onödan men för säkerhets skull). Tror inte min Monochrom har svikit mig nån gång men kommer inte ihåg säkert. Överlag är jag ändå mycket nöjd med mina M-kameror men jag tror nog ändå att jag fortfarande inte kan säga att jag hittat en kamera som är helt perfekt och aldrig krånglar! Kanske om jag uppgraderar till en M10-variant? ;-)
Min X-Pro2 brukar jag vädra när det vankas regn eftersom jag då med en 23mm f/2 får en vädertätad kombo. Många säger att det är en stor skillnad på att fota med en riktig mätsökarkamera jämfört med en X-Pro men jag tycker nog inte att skillnaden är så himla stor. Gillar att skärpan går att ställa in genom att se på objektivet och hur kontrollerna känns på en M-kamera. Men jag et inte om jag egentligen tar bättre bilder med min Leicor om jag ska vara ärlig. Men att fortsätta med Leica M kommer jag definitivt att göra.
Apropå din 35:a vill jag nog inte veta vad du "ropade in" den för. Förmodligen ett fynd. Den ser dock rätt använd ut men sånt gör ju inget så länge man vet att den är i bra skick i övrigt.
Jag håller med om att en del av finessen med en optisk sökare som Fuji och Leica har är att kunna se utanför ramen och båda gör det lika bra och att 50mm i den aspekten är optimal brännvidd. Däremot är mätsökaren som fokushjälp helt annorlunda och bättre än den lilla infällda EVF'en som Fuji har. S.k. "focus-peaking" är inte tillräckligt exakt om man har full bländaröpping och extremt kort skärpedjup. Den lurar en att det är skarpt. På min xpro3 och tidigare min xe2 och x100t, stängde jag av focus-peaking då. Bättre att bara förstora upp. En EVF är däremot helt överlägsen för att bestämma rätt exponering.
Håller med om vad du skriver om mätsökaren. Gäller dock att den är kalibrerad med objektivet.
Du får ha en trevlig helg med din nya ”leksak”! Ska försöka ta mig ut själv men är lite osäker då jag ej 100% har tillfrisknat från en släng mild Covid som jag ådrog mig förra veckan.
I helgen blir det förhoppningsvis en del foto och tid att bekanta sig mer med kameran, helt klart.
När det digitala kom var inte Leica bäst i klassen så efter några digitala kompakter och Canon mk II, så hittade jag till Fuji. XPRO-1 köpte jag första veckan den fanns i Göteborg. Den var smart och passade mig perfekt.
Leica-drömmen kom tillbaka och jag kände på en i Berlin 2019, men jag föll inte för den. Köpte i st en Fuji XT-4 l'när den kom (hade då en XPRO-2) exakt sökare, bildstabilisering och väderskyddad var avgörande.
En perfekt kamera för mitt fotograferande. Fattigmans Leica heter det ju men jag har rätt mycket pengar kvar i plånboken.....