Berättelsen om Kattugglan som flyttade in

Jag vet inte om ni kommer ihåg, men förra året i augusti/september byggde jag & Stig en holk för kattugglan. Satte upp den själv på min tomt. Stig hade lovat att hjälpa till men jag kunde inte hålla mig så en kväll efter lite arbete fick jag den på plats.

Nu var det bara att vänta & hoppas på tur 🙏🏻

Kattugglor hade jag hört sent på kvällarna när jag flyttade hit.

Fick i all hast se kattugglan en tidig morgon i mars (ej denna bild) när jag skulle åka till jobbet. Sen var det helt ’tomt’, inga tecken alls.

Men så en eftermiddag i april sitter det en uggla som halvsover i öppningen av holken.

Fick se ugglan återigen en eftermiddag i april. Nu tändes hoppet om att honan ruvade på ägg och inte bara hade holken som övernattning (dagtid då).

Och tro mig. För en som aldrig sett en uggleunge i verkligheten så var detta först nästan skrämmande. Hade på morgonen gått upp och startat kaffebryggaren när jag som alltid, blickat åt holken för att se om någon tittade ut. Just den här dagen gjorde de det. Trodde själv först att det var något spöke eller liknande som satt i öppningen. Fick hämta kikaren. Där satt den. En ganska så stor kattuggla :)

Men nu kom även farhågorna. Hade jag placerat holken alldeles för nära huset? Har ju hört historier om aggressiva kattugglor som försvarar sina ungar. Tänk om ugglorna flyger på min hund när hon är ute i trädgården? Och med ens blev jag nervös. Men nu var det försent att flytta på holken….

En vanlig syn här hemma under maj var att man kunde höra både nötskrikan och skatornas trakasserier mot den stackars ugglan som så försynt satt där på en gren och önskade sig bort. Ser du ugglan?

Sen gick det fort. Bara någon dag eller dagar efter att jag sett den första ugglan så såg jag nu två stycken sittandes i holk öppningen. Det här är fotograferat på kvällen. Båda väntar ivrigt på att föräldrarna skall komma med matleverans.

Samma kväll och fotograferat vid samma tidpunkt. Ville få med miljön runtomkring här också.

Jag märkte ganska så snart vilka som var kattugglans favoritplatser att sitta på. Hon verkade inte det minsta bekymrad om min närvaro. 

Kattuggleungarna hade stenkoll på mig när jag satt vid köksbordet på kvällen. Tog mig friheten att besöka bot på lite närmare håll en kväll. De tittade nyfiket på innan den ene utav dem hoppade tillbaka ner i holken igen.

Kattugglan sitter på en av hennes favoritplatser och tittar uppåt. En ormvråk låg och seglade långt där uppe.

Nu är vi nog inne i mitten av maj, eller något senare. Ungarna växer så det knakar. Här hade jag både sett och filmat när föräldrarna kommer med matleverans till dem.

Kattugglan hade fått nog av skatornas påhopp flugit till det trädet som stod intill grusvägen. Jag & Maja var på väg mot sjön den här dagen. Passade på att ta några bilder på ugglan innan vi fortsatte.

Med stora svarta ögon tittar den nyfiket samtidigt som den är mycket försiktig på mig.

Många kvällar eller sena eftermiddagar kanske jag ska skriva. Efter jobbet så kunde jag se kattugglan sitta såhär och ta igen sig efter nattens jakter och inför kommande natts jakt.

Hon var mycket van vid min närvaro och jag hade mina misstankar att föräldrarna hade haft stenkoll på mig under hela våren. Trots det gick jag aldrig så nära att ugglorna skulle känna sig tvungna att flyga iväg.

Här har hon puffat upp sig som ni kan se. Var ute och grejade i trädgården när jag hörde kattugglornas läten inne i skogen. Av nyfikenhet så tog jag med mig kameran och gick till andra sidan av huset. Såg hur hon tittade stint mot marken. Och där smög Pelle (min katt) på något. Kanske sork kanske mus eller kanske en ödla.. jag kallade in honom. 

Sitter vid köksbordet och äter rostat bröd. Tror ungarna var lite avundsjuka.

Ännu en dag till ända. Kattugglan tittar lite slött innan hon sluter sina ögon och somnar. Det tar på krafterna att försörja en ugglefamilj. Och jag märker ofta att hon nu sitter med slumrande ögon. Tittar lite åt mitt håll innan hon stänger ögonlocken igen.

Nu har vi kommit till nästan slutet på maj. Kom hem från jobbet, parkerade bilen, släppte ut Maja som ville till andra sidan (hennes inhängnad) och plockade ut kameran från bilsätet. Kattugglan var på väldigt nära besök den här dagen. Så jag fick några riktigt fina bilder på henne. Sen gick jag också bort till andra sidan av huset.

Detta är de sista bilderna jag fick på ungarna. Och det här var nog den sista utav dem som fortfarande var kvar i holken. Hade två-tre kvällar innan sett en utav ungarna när den klamrade sig fast i trädstammen med sina klor samtidigt som den drog sig uppåt med sin näbb. Såg allt genom kikaren inomhus. Tur att jag lagt granris nedanför holken. För det var högt att hoppa hade jag insett den dagen då jag först såg ungarna titta ut.

Och det här är även de sista bilderna på kattugglan. Ungarna var någonstans i skogen. Man kunde höra deras tiggande sent på eftermiddagen och kvällen. Här sitter hon förmodligen och vet exakt vart hon har sina ungar. Jag nöjde mig med att hon tillät mig att få sådana här fina avslutningsbilder.

Kattuggleungarna har jag aldrig sett ute i skogen. Har ej heller sökt efter dem. Däremot så har jag hört dem långt härifrån (holkplatsen) på kvällarna. Så någonstans närmare slottet uppe i tallskogen håller de till.

Jag skrev även kattugglehonan i den här bloggen. De var två stycken ugglor. Båda är med i filmen här under. Men det var bara den här ugglan som alltid fanns synlig hemma i trädgården/skogen. Den andra ugglan som var snäppet mindre vilket får mig att tro att det var hanen, kunde höras en bit bort när de hade fångat något byte och skulle låta ungarna veta att nu var det dags.

Och om kattugglan var aggressiv? Absolut inte. De hade nog haft ganska så bra koll på mig redan långt innan jag först såg dem. Så en snällare fotomodell från fågelvärlden är nog svårt att hitta. Sen fick jag ju som fotograf respektera mina nya grannar. Vilket gick oerhört lätt :)

Avslutar den här berättelsen med en liten film som är strax över 7 minuter lång. Där du kommer att få se när föräldrarna matar ungarna 4-5 gånger under filmen, samt höra ungarnas tiggande läte och föräldrarnas småprat till ungarna under kvällen.

Hoppas innerligt på att de häckar i holken även nästa år. Får se till att städa ur holken innan dess.

Upp i ottan

Var uppe redan 04:00 i lördagsmorse. Den där idén om att stå ute i vattnet tidigt på morgonen istället för att sitta i en båt eller stå på ett berg kanske även det skulle lyckas? Är ju ändå inne på mitt tredje år med den här gjusen, så visst "känner" den igen mig det är jag bergsäker på.

SMHI hade ju "lovat" 2m/s och 10 plusgrader runt 05:00. Det blåste betydligt mer och sjön hade en del vågor märkte jag när jag väl var på plats. Fiskgjusen var morgontrött och dök upp först strax efter 6 snåret.

Med ett raskt tempo klev jag i vadarstället och gick i sjön. Till början gick det bra att gå i vattnet samtidigt som man fick akta sig för att snubbla på de stora stenarna som var rejält hala där på botten.

Känner nu hur precis hela kroppen blir isande kall och blöt. Och det som inte skulle hända hände ju såklart. Vadarbyxorna läckte in. Och det är ju så typiskt.. Hade vadat ut 1h tidigare utan kameran för att se om det gick att gå utan att halka omkring. Då var den hel och fin...

Stod  i sjön med ett ställ som var fyllt med vatten samtidigt som gjusen seglade förbi därute.

Det var bara att fortsätta. Visslade samtidigt som jag kastade ut fisken med all kraft. Fiskgjusen såg alltihop och närmade sig. Men den tvekade några gånger därför att jag stod ju kvar i vattnet huttrande. 

Fisken åkte med vågorna bort från mig vilket tillslut fick gjusen att gå ner.

Inkommande gjuse som nog är paff över att jag står i hans jaktmarker och inte på land. 

Tillslut gick han ner efter några flygcirkuleringar.

Målet var att få gjusen precis i vattenytan men det gick inte den här morgonen i blåsten, vågorna samt att man var genomvåt. Svårt att hålla riktig fokus.

Det blev ändå bra tycker trots allt.

Victor tog fisken på första försöket.

- Den du! sa han.

Innan han flög iväg bort mot sitt bo.

Jag tog mitt pick och pack, vandrade mot bilen en bit bort för att åka hem och soltorka i solen.

Ang AI, snart om inte redan så kan man väl fixa sådana här bilder redan hemma i soffan om man så vill. Men det tar ju bort hela den fina/roliga naturupplevelsen som man får vara med om där ute :)

Vad jag däremot gillar extremt mycket just nu med Lightroom är deras AI brusreducerings  funktion. Flera av bilderna är tagna på ISO 5000 och uppåt innan de genomgått Lightrooms brusprogram.

Vad du inte fick se Lena var Pelles kärlek till Maja ;)

Nästan så att de ser lite irriterande på mig.

Passade på att fotografera Pelle när han vandrade runt i trädgården.

Innan han lade sig ner för en pälsvård.

Framöver blir det en liten blogg om min kattuggla som flyttade in i holken :)

Lappugglan

Naturen är fantastisk på många sätt och vis. Den kan bjuda på precis ingenting för att i nästa stund vara helt magisk!

Hade vart ute med min hund vid sjön på kvällskvisten nu under april, och spanat lite storlom som befann sig en bit ut. Väntade på att de möjligtvis skulle simma lite närmare så att jag iaf kunde få en filmsekvens på dem i det vackra ljuset. Det hände aldrig men vi blev kvar och njöt av det lugna vattnet samt solens varma strålar där på berget.

Packade ihop för att bege oss hemåt. Vandrade en bit uppför skogen när jag av en ren händelse ser något stort sitta på en gren. Kunde knappt tro mina ögon när jag ser att det är en lappuggla som sitter där. En lappuggla här!? Jösses...

Tar försiktigt fram kameran från ryggsäcken, samt ber min hund att stanna kvar vid den som jag lämnar på marken medans jag med största försiktighet tar några sakta kliv mot ugglan.

Lappugglan har sett oss båda men gör ingen större notis om det. Maja ligger kvar vid ryggsäcken och jag har lagt mig ner i mossan för att få lite stabilare fotomöjlighet. Skakade nästan litegrann av den här vackra upplevelsen. Fotograferar en serie. Ugglan tittar på mig och jag tittar ner samtidigt som jag ställer om kameran till ljudlös fotografering. Spenderar kanske 10 minuter på sin höjd innan lappugglan byter sittplats och sätter sig möjligtvis 20-30 meter nedanför mig.

Tar ytterligare några foton när den sitter där nere men väljer sedan att avbryta och lämna den ifred. Efter den här upplevelsen av att ha fått se och fotografera en sådan här vacker uggla går jag och Maja hem. Mycket belåten samt nästan lite rörd av händelsen.

Lappugglan har sett oss och jag ber min hund att lugnt stanna kvar vid ryggsäcken som jag har kopplat loss.

Går riktigt försiktigt fram några steg upp mot ett litet berg där jag lägger mig ner med mossa som mjukt underlag. Ugglan tittar på mig.

Sen spanar den på min hund tror jag här som ligger kvar en bit bort.

Att få se hur lugn och oskygg den var, var ju en häftig upplevelse bara det.

Lappugglan lämnade första sittplatsen för att inta en annan sittplats en bit längre ner. Jag fotograferade några sista bilder på den i kvällsljuset innan vi lämnade den.

Vände blicken mot Maja och knäppte en bild.

- Nu ska vi gå hem :)

A tribute to D500

Suttit en stund och bläddrat igenom bildarkivet med havsörnsbilder fotade med D500 genom åren. Lyssnar på go musik från headsetet. Tanken slår mig där och då. Varför inte lägga upp en blogg med några av mina upplevelser med havsörnen som satt sig djupt in i själen. Bilder fotograferade tillsammans med min trogna D500 som fick vara med om mycket häftiga ögonblick. 

Så här kommer ett litet urval bland alla havsörnsbilder, just fotograferade med D500, med eller utan ghillie :)

En sen eftermiddag efter jobbet. Är ute och vandrar med Maja när jag hör två havsörnar som ropar till varandra. Går tillbaka där jag får se en utav dem sittandes uppe på grantoppen. Sakta plockar jag fram kameran för att fånga denna bild på den ståtliga örnen där uppe.

En annan eftermiddag i maj, återigen vandrar jag och vovven.  En äldre havsörn sitter på grenen och spanar över skogen. Tar försiktigt fram kameran från ryggsäcken där jag lutar mig mot ett träd. Kommer ihåg att den här dagen var väldigt blåsig så fick ställa in fokusen manuellt då lövträden skymde sikten på örnen när de susade fram och tillbaka.

En sommardag. Sitter i kajaken och paddlar. Håller på att inventera fiskgjusebon (räkna ungar om det gick) från kajaken med kamera och kikare, när en grann örn dök upp, samtidigt som den dök ner och tog en fisk. Kameran låg fastspänt framme på kajaken så jag hann att fånga några bilder på örnen. Det var tufft att få se så ute på sjön.

Här sitter jag och min hund bakom lite buskage. Har lagt ut några fiskar en bra bit bort. Väntan blir lång men tillslut så dyker det upp två stycken örnar. En äldre och en ungfågel. Det var sommar och den här dagen var det så gott som vindstilla. Den här äldre örnen hörde kamerasmattret och lämnade platsen. Men smart nog, med en fisk i sin näbb :)

Samma dag/kväll. Ungfågeln brydde sig inte så mycket om kameraljudet kommer jag ihåg. Jag satt väl dold bakom buskaget i min ghillie.

En av de två som suttit i grantopparna och "pratat" med varandra flög förbi på ett fint avstånd.

Bland de första gångerna som jag testade mitt havsörnsprojekt. En äldre havsörn anlände efter några timmar. Vad jag inte visste då var hur just havsörnen "fungerade/verkade". Den här örnen flög förbi mina utplacerade fiskar och satte sig i ett träd någonstans. Vad jag trodde där och då var att den bara hade flugit förbi. Så jag packade ihop kort därefter jag fotograferat de här bilderna och skulle lämna platsen. Havsörnen satt ju i skogen bredvid mig och fick en smärre chock när den såg mig. Jag likaså. Örnen försvann och jag lärde mig något här.

Sommar hos fiskgjusen. Och ibland händer det som är som taget ur en dröm. En havsörn gick ner på en utslängd fisk.

Den avbröt första försöket. Kanske var fisken för nära mig?

Gjorde ett andra försök men avbröt även det då fiskgjusen kom i full fart.

Och den var inte glad över örnens närvaro..

Fiskgjusen attackdyk blev för mycket för havsörnen som lämnade platsen.

Havsörnen blev följd av gjusen tills de båda var utom synhåll.

Juni 2020. 6h sittandes bakom ett träd med hängande lövverk vid sjön. Hade rekat den här platsen många gånger tidigare då jag visste att örnarna gillade att vara här sommartid. Det fanns enormt mycket sjöfågel och därmed ungar. Vad jag inte hade räknat med var att just den här fisken spolades upp på berget och en stund senare gick den här havsörnen ner på den där fisken. Det låter för bra för att vara sant. Men det är så sanning i det jag skriver här  och det absolut bästa i naturupplevelse som jag någonsin har fått bevittna & fotografera.

Med en puls som var skyhög och en kamera som smattrade på hörde havsörnen detta när den lyfte med fisken. Och här såg den mig garanterat innan den försvann med hjälp av vindens kraft ut till sjöss... Det här var början på mitt framtida örnprojekt som jag hållit på med sedan dess.

Detta var några av mina havsörnsupplevelser med den fina Nikon D500 som jag tyckte var väl värt att visa upp trots att några (de flesta) bilder har visats här förut.

Naturens överraskningar

Det här är fotograferat i slutet på augusti 2022.

Jag låg ute skogen vid viken under min betrodda gran iklädd ghillin (som vanligt). Två fiskar hade lagts ut tidigt på morgonen i väntan på att förhoppningsvis få ner en havsörn i denna idylliska miljö. Hade tänk att starta upp (testa) mitt örnprojekt igen.

Ingen havsörn kom den här förmiddagen men en ung fiskgjuse dök upp!

Den satt uppe på toppen i ett träd och spanade länge innan den flög ner och satte sig på stenen. Den försökte först att lyfta med fisken som var alldeles för tung för den.

Här har den stått och ätit en stund.

Det gick ju lika bra att äta här.

En annan gjuse hördes ovanför oss och jag såg hur den här juvenila gjusen nyfiket följde den med blicken.

Fiskgjusen åt tills den antagligen var mätt innan den lättade och försvann.

Platsen var åter tyst bortsett från någon fiskebåt som hördes därute tillsammans med fiskmåsarnas läte.

Jag satt kvar och sipprade på kaffet. Det här var ju en kanon morgon hittills. Vilken morgon! 

Motorn från fiskebåten avtog mer och mer ju längre bort den åkte. Nu var det bara en kråka småkraxandes läte i närheten som hördes lite smått. 

Sen hände något! Kråkans kraxande blev mycket intensivt och från ingenstans satt det en duvhök på stenen.

Wow, typ första gången jag fått en duvhök på nära avstånd! Bilden ser nästan konstgjord ut med rovfågeln ditklistrad. Men den är knappt redigerad förutom att jag sänkt exponeringen lite samt ökat skärpan på fågeln i Lightroom.

Nu bultade hjärtat för en kort stund.

Men så hördes fiskgjusens läte och den gick ner till attack. 

Den unga duvhöken försvann lika fort som den anlänt och jag antog att den äldre fiskgjusen som jag hörde tidigare hade suttit i ett träd men som nu valde att motta bort duvhöken.

 Fiskgjusen landade i vattnet. Där den valde att försöka att dra upp fisk nr 2 som jag lagt ut tidigt i gryningen.

                "Dödskyssen"          

Ingen havsörn men likväl en otrolig intressant morgon/förmiddag med fiskgjusar & duvhök. Och den duvhöken har jag velat få på besök hela hösten/vintern sedan dess. 

Undrar också hur mycket intressant man "missar" inte vet om som utspelar sig där ute i naturen. Visst här lade jag ut två stycken braxar tänkta för en örn men det är ju inte första gången en död fisk kan ligga/flyta upp på land eller något annat dött djur.

Fick ju även på film den sommaren när en fiskgjuse attackerade en havsörn som flög med en död kanadagås/grågås. Örnen kraschade i vattnet och fick simma upp på land med bytet i sina klor. Det var en häftig syn minst sagt!

Får passa på att säga att jag har utställning på Victoriahuset/Naturrum Läckö slott från och med nu till 10 Juni :) 

(Bilderna är inte så blåa som visas här utan det var projektorns bildskärm som lyste för tillfället)

Rördrommen till höger är Mattias Klums bild.

Tack för mig.