OmTag. Orostider.
Vad är det för värld vi lever i? Det är så mycket varje dag nu att man verkligen undrar vart världen skall ta vägen.
Bilden föreställer det som finns kvar för att påminna om en annan tragedi. Den 28:e december på natten drunknade en ung man i Liljeholmsviken precis nedanför där dessa plastrosor finns upptejpade på räcket. Jag passerar ofta flera gånger om dagen.
Länge stod även ett porträtt där och det var mycket blommor och ljus. Successivt har minnesmärkena glesnat liksom minnena hos de som inte tillhör de nära, nu återstår bara dessa rosor.
Vi går våra svängar varje dag hunden och jag och jag tar mina bilder.
I går kväll gjorde vi en tur till Kungsholmen och passade på att gå förbi den Mosaiska begravningsplatsen på Alströmergatan.
Jag har för övrigt beställt en 50:a förutom den jag redan har, det blir en manuell Voigtländer Apo-Lanthar 50 f/2,0. Den jag har är strålande, men då jag plåtar den absoluta majoriteten av mina bilder med en 50:a så tyckte jag att det kunde vara kul att även ha denna som tydligen skall vara något alldeles speciellt. Det verkar dock som att jag får vänta på den ett tag då den är restnoterad fortfarande.
Bilderna ovan är alla plåtade med 50:an.
/Affe
Men den där Voigtländer-optiken verkar vara ungefär det bästa som finns. Ska bli kul att se vad du kan åstadkomma med den.
/per-erik
Har kollat en del på Voigtländer-gluggen och den verkar snudda vid samma klass som Leicas nya asfäriska Summicron till en bråkdel av priset. Nu är ju redan Nikon Z 50/1,8 ruskigt bra så jag får se om jag ser någon skillnad, det är nog mer känslan och fåfängan man får hålla i liv. ;)
/Affe
Att jaga optik efter "mätbara kvalitetsmått" brukar oftast leda till att man blir sittande med något vasst och själlöst (och dyrt) som man aldrig blir kompis med...
Själv kör jag med Leica, men det hör till undantagen att det är de nya gluggarna jag fastnar för. De enda undantagen är Summilux 50/1,4 Asph och Summicron 75/2 Apo (som mer eller mindre är tvillingar), som båda är fantastiska, med både upplösning, kontrast och karaktär. Men 35orna... den nyare Summicron 35/2 Asph är vass och tråkig jämfört med min gamla åttalinsiga Summicron 35 från sextitalet: vackra bilder, med precis rätt avvägning mellan skärpa och mjukhet.
Sen måste ju sägas att när en bild i sig är bra nog, då kvittar det faktiskt vilka glasbitar som satt på kameran just då.... Och kanske rentav vilken kamera de satt på!
Och ja, jag är tillbaka i Fujifilm igen. Nikon fullformat (Zf) blev för klumpig att kånka runt på. Synd eftersom Nikon är fantastiskt bra. X-T5, fyra gluggar och en X100V räcker för mig och mitt sätt att plåta. Mest blir det med X100V. Den har allt, ibis, svinbra sensor, vädertätad. En fantastisk liten rackare.
/per-erik
/Affe
PS. Kul att Krister också skaffat en X-T5:a, den kommer att passa honom som hand i handske tror jag.
/Affe
PS. Detta begrepp "själlöst" som ofta dyker upp i sammanhanget skulle det vara kul att få en definition på? ;)
Kort bara: det fanns ju fyra ganska olika "preasfäriska" Summicron 35, från "min" åttalinsiga", över sparversionen (den sexlinsiga II), avslutat med den s k "King of Bokeh". Jag kan bara tala om mitt eget exemplar av det åttalinsiga (made in Wetzlar, fwiw), och det tvekar jag inte att använda vidöppet när det behövs. Vad jag har emot mitt asfäriska är lite svårt att beskriva i ord, men så fort jag rotar i mitt Lightroomarkiv och filtrerar fram 35-bilder, så sticker de ut, och gör det på ett sätt jag inte riktigt gillar, helt enkelt. Gör jag detsamma med 50-bilder så sticker ju Summilux Asph-bilderna helt klart ut från de från min gamla Summicron Rigid, eller ett Summarit jag inte längre äger. Men där gör de det på ett odelat positivt sätt, vilket har lett till att det är Luxen jag använder.
Mer än så kan jag nog inte precisera det hela i ord; valet av ordet "själlöst" är helt enkelt ett försök att ändå göra det, för så känner jag det när jag tittar på bilderna.
Strunt i gluggarna nu, ge oss mera Tobbe!!! Och mera Stockholmsnätter!