OmTag. Långsam fotografering och lite tips om analogt nattfotograferande.

Det blir inte mycket långsammare än nattfotografering med större format och film. Jag har ägnat mig ganska mycket åt detta med såväl mellanformat som storformat. Det finns en meditation i denna typ av fotografering som jag rekommenderar alla att testa. Det är något helt annorlunda än att gå runt och ta snaps. Dels tar det en stund att sätta upp och ställa in prylarna och dels tar själva exponeringen allt från några minuter upp mot halvtimman eller ännu längre ibland när man kör med storformat och måste blända ned kraftigt för att få skärpedjup.

Nu behöver det inte vara så krångligt och kräva så avancerade prylar för att ta fina nattbilder. Här kommer jag att skriva om den analoga fotograferingen med stativ och långa exponeringstider, det digitala kommer jag kanske skriva ett inlägg om senare.

Det du behöver är en kamera, svartvit film, en trådutlösare, stativ och eventuellt en exponeringsmätare som kan mäta i riktigt svagt ljus.

Kameran kan vara i stort sett vad som helst, men den måste ha ett B (bulb) läge som gör att du kan hålla slutaren öppen så länge som behövs, ingen automatik alltså.

När det gäller film så rekommenderar jag någon Tkorns film för nattfotografering med långa exponeringstider. De har bättre reciprocitetsegenskaper vilket innebär att filmens känslighet inte sjunker lika mycket vid långa exponeringstider som den gör för en film med traditionellt korn. Man måste kompensera för filmens avtagande känslighet när man exponerar. Enkelt uttryckt är en Ilford Delta 100 ljuskänsligare än en Ilford HP5+ på natten. Hur mycket man skall kompensera vid olika uppmätta tider finns information om i filmernas datablad som man hittar på filmtillverkarnas hemsidor.

När det gäller trådutlösare så kan man använda vilken som helst, den är bara till för att man skall kunna hålla slutaren öppen under exponeringen utan att behöva röra kameran.

Stativ kan man också använda vad som helst bara det är tillräckligt stabilt för att hålla kameran still.

När det gäller exponeringsmätare så måste den kunna mäta mycket svagt ljus då man exponerar efter de mörkaste delarna av bilden som man vill ha teckning i. Man gör alltså sin mätning i skuggorna och exponerar ca 3 steg mindre än det uppmätta värdet. Skulle man exponera direkt efter det uppmätta värdet så blir bilden alldeles för ljus. Men sannolikheten är stor att man får höfta sin exponering lite då det är svårt att få tag i en ljusmätare som kan mäta tillräckligt svagt ljus, själv har jag en Quantum Calcu-Light XP som mäter ned till -7 EV.

När man tagit sina bilder skall filmen framkallas och då kontrasten blir väldigt stor på natten, dels beroende på den ovan nämnda reciprocitetsavvikelsen och dels för att ljuset i sig är väldigt kontrastrikt, åtminstone i staden, så måste man underframkalla filmen och gärna använda en framkallare med kompenserande effekt. Jag kör som regel med Rodinal i spädningen 1+100, alltså en del framkallare och 100 delar vatten och underframkallar ca 2 steg. Jag förblöter filmen och agiterar ganska sparsamt, första halvminuten och därefter en dubbelvändning av dosan var annan minut. Framkallningstiden brukar jag lägga på ca 15 minuter med 20°C på vätskorna.

Låter det kanske krångligt? Det är det egentligen inte, men man måste ut och fota några gånger för att få till allt så det funkar.

Dessa bilder tog jag natten mot långfredagen 2012. Jag och min dåvarande hund Sally knallade iväg mot Gamla Stan vid halv två på natten och klockan var väl närmare fem på morgonen innan vi var hemma igen. För bilderna använde jag prylarna på den översta bilden, alltså min Hasselbladare med CF 5o/4,0 FLE och stativet är ett Gitzo med RRS kula och Optipodfäste och filmen var Ilford Delta 100 framkallad i rodinal 1+100.

OmTag. En sen sväng med hunden.

Vi gjorde en sväng runt Årstaviken sent i går kväll hunden och jag. Här är några bilder.

OmTag. Damen med hunden.

Som hundägare träffar man en hel del människor, hundar är sociala magneter inte bara för sig själva utan även för hussar och mattar.

Jag skaffade min första hund här i staden 2000, jag är uppvuxen med hundar men jobbet gjorde att jag inte kunde ha någon från 1987 när jag flyttade in till Södermalm och fram till 2000.

En sak som direkt slog mig var att jag förmodligen spontanpratade med mer människor på gatan under de första veckorna med hund än vad jag gjort sammantaget under de tidigare 13 åren jag bott här.

Hunden löser ett behov av mänsklig kontakt tror jag, många som kommer fram och snackar har inte hund själva men berättar om hunden de hade eller hade kontakt med när de var små och liknande. Hunden bryter det som annars kan vara ett sociala tabu i staden, alltså detta med att starta ett samtal med någon man inte känner.

Hunden är otroligt viktig för oss, speciellt om vi lever ensamma. I knepiga tider kan det vara hunden som ger oss en anledning att över huvud taget ta oss upp och ut. Det finns en hel del undersökningar som visar att man är friskare om man har hund.

För dem som inte själva upplevt närheten man har till sin hund och säger, som man ibland hör, ”det är ju bara en hund.”, skulle jag vilja säga: Nej det är inte ”bara” en hund, det är min bäste vän och livskamrat som alltid finns vid min sida, alltid älskar mig förutsättningslöst och aldrig sviker. Har du själv haft någon sådan vän?

Den fina äldre damen med sin hund har jag träffat på mina hundpromenader under många år. Ofta träffar man henne och hunden tillsammans med dottern.

OmTag. En korvkiosk i natten.

Kom nyss in med hunden och vi passerade den lokala korvkiosken på vägen. Den har funnits där så länge jag bott här, vilket snart är 40 år, även om den bytt utseende en del under resans gång.

Jag har alltid tyckt att den är lite Edward Hoppersk där den står, den utstrålar på något sätt ”ensamhet i staden”.

Om bilden skulle vara perfekt skulle det givetvis synts någon ensam person i något fönster och skyltarna skulle varit tända, men nu var det stängt så man får ta det man får.

Jag tänkte skriva lite om bildbehandlingens betydelse för att få fram sin egen känsla inför motivet och tycker att korvkiosken funkar bra för det ändamålet.

Bilden rakt av som den var kändes alldeles för platt och intetsägande i förhållande till min känsla inför motivet.

För att hamna närmare det jag ville visa bildbehandlade jag först bilden i Color Efex, resultatet kan nog upplevas som lite ”extremt” och långt från verkligheten av en del (även om jag gillar det själv).

När jag sedan konverterade den bildbehandlade färgbilden till svartvitt i Silver Efex fick jag fram ungefär det uttryck jag sökte. Jag gör som regel så att jag gör bilden en smula överdriven i färg innan jag konverterar till svartvitt. Raka konverteringar upplever jag ofta som lite platta och tråkiga.

Nu finns säkert dem som tycker att den svartvita bilden från originalbilden är mer i deras smak. Men det är inte det som är poängen här utan det handlar om hur jag får fram den bild som jag personligen vill ha fram.

OmTag. Optimism.

Detta inlägg är mer optimistiskt än det förra, ljuset och värmen gör mycket för själen. Det är ett underbart vårväder och grönskan kommer med raketfart. Detta är den årstid jag gillar bäst även om det ur ett fotografiskt perspektiv är bättre för mig under det mörka halvåret.

Livsbejakande att höra fåglarnas intensiva tjattrande i de tidiga morgnarna och att se människor som ger sig tid att softa lite i värmen på dagarna.

Bilderna är inga mästerverk, bara några snapshots från hundpromenaden nyss. Jag har kört dem genom DxO Filmpack 7 och valt filmemuleringar där färgerna är som jag ville ha dem i dessa bilder, ramarna gjorde jag i Color Efex och som alltid plåtade jag raw och sparade och fixade ljus och kontrast i Lightroom Classic.