OmTag. Olika svartvitt.

En anledning till att jag plåtar raw och konverterar mina filer till svartvitt i efterhand är att att jag ofta vill ha olika bilder konverterade på olika sätt. Det händer även ganska ofta att jag gillar att leka med olika varianter av samma bild eller att jag i ett senare skede kommer tillbaks till gamla bilder och gör dem på ett helt annat sätt.

Datorn ger ju dessutom helt nya möjligheter att enkelt förändra och prova sig fram mellan olika varianter med ganska radikala skillnader i slutresultat. De här tre bilder är tagna de senaste nätterna med Nikon Z6 II och Nikon Z50/1,8S. Bildbehandling och konvertering är gjorda i Lightroom och Silver Efex.

OmTag. Är teknisk bildkvalitet viktig?

Det kan roa mig att läsa en del ganska regelbundet återkommande inlägg angående detta med teknisk bildkvalitet. Med andra ord sådant som upplösning, skärpa och andra tekniska spörsmål.

Det blir lite av omvänd snobbism ibland kan jag tycka, där man mer eller mindre påstår att de som vill ha bra teknisk kvalitet i sina filer/negativ gör det för att de egentligen är dåliga fotografer som inte förstår sig på något annat än det mätbara. Till skillnad då från dem som väljer att fotografera med lite ”sämre” prylar.

Jag kan förstå charmen med att fota till exempel med hålkamera för att få fram den känsla dessa ger osv. Men att hela tiden underförstått hävda att allt som är bättre än det jag själv använder egentligen är onödigt eller ett utslag av inkompetens och/eller osäkerhet hos innehavaren tycker jag är nonsens.

För mig har teknisk kvalitet och smidigt handhavande alltid varit viktigt, jag anser att så ”bra” raw-filer/negativ som möjligt alltid ger mig bättre förutsättningar att nå dit jag vill med den färdiga bilden oavsett om jag plåtar analogt eller digitalt. Sedan kommer det alltid uppstå kompromisser givetvis, om jag plåtar på natten i staden så måste jag ju ta hänsyn till det ljus jag har i förhållande till de bilder jag vill ta.

Det blir ganska stor skillnad på att gå runt och fotografera handhållet jämfört med att plåta med stativ och långa tider. På den analoga tiden körde jag ofta med en högkänslig film i den handhållna småbildskameran för att det krävdes för att det skulle bli några bilder över huvud taget. Plåtade jag med stativ och större format däremot valde jag som regel en lågkänslig film då exponeringstiderna inte spelade någon roll. Men sammantaget har jag alltid strävat efter så bra teknisk kvalitet som tillfälle och plånbok medgett.

Jag kan förstå att man kan finna ett nöje i att plåta med äldre och/eller billigare prylar men att det på något sätt skulle vara ett kvalitetsmått i sig håller jag inte med om. Min erfarenhet är att ingen av mina bilder har blivit förstörd av att jag plåtat med för bra prylar, däremot har jag sett motsatsen mer än en gång om man säger så.

Man hänvisar gärna till de ”gamla mästarna” som på 30-50 talen gick runt och plåtade med de prylarna de gjorde. Men sanningen är ju den att de som regel använde det bästa som fanns att få på den tiden för de bilder de ville ta, de släpade ju inte med sig storformatskameror och plåtade med våtplåtar bara för att man gjorde så tidigare i historien. Sedan har ju mycket från dess inte förbättrats i någon extrem omfattning, många objektiv som exempel funkar ju fortfarande bra rent optiskt. Räkna på objektivkonstruktioner har man kunnat göra länge och antireflexbehandling har ju också funnits länge.

Om man bländar ned några steg så blir det som regel svårt att se skillnad mellan olika objektiv om de inte har en massa distorsion (vilket jag är allergisk mot) förstås. Det som kännetecknar ett riktigt bra objektiv är att det tecknar med så väl hög upplösning som harmoniskt även på full öppning. Plåtar man ofta när det är mörkt, som exempel, där man behöver ta bilder på stora bländaröppningar och är ”utsatt” för skarpa ljuspunkter som kan skapa reflexer i optiken ställer detta andra krav än om jag mestadels plåtar nedbrända några steg i ett snällare ljus.

Men åter igen, om man skaffar sig så bra prylar som man har råd med är risken mycket mindre att prylarna i sig begränsar vad man vill åstadkomma än om man använder prylar som inte är tillräckligt bra. Enkelt uttryckt; det utrustningen inte klarar av att registrera kan man aldrig återskapa i efterhand, om jag däremot i efterhand vill ”försämra” bildkvaliteten i bildbehandlingen oavsett analogt eller digitalt finns alla möjligheter att göra detta.

Bilderna är några analoga nattbilder, samtliga tagna med bra prylar i större format än småbild och med hög teknisk kvalitet.

OmTag. Ljusa nätter.

De ljusa sommarnätterna är påväg. Jag uppskattar gryningen så här års, det finns ett lugn som är ett balsam för själen. Jag går  ofta den sena nattpromenaden med hunden vid kl. 3-4 när natten övergår i morgon.

Den här bilden tog jag kl. 4 i morse när vi gick runt Reimersholme min hund och jag. Även fåglarna tycktes funnit ro i gryningen.

OmTag. Kan fotografi vara konst?

Är fotografi konst? En fråga som i perioder varit aktuell sedan fotografins födelse. Nu anser väl de flesta att fotografi kan vara konst antar jag. Men det blir lätt heta diskussioner om någon dryftar en åsikt som går stick i stäv med någon annans åsikt.

En sak som gör mig lite fundersam när känslorna svallar är följande: Om man anser eller inte anser att fotografi kan vara konst så borde det vara grundläggande att man är överens om betydelsen av begreppet konst? En diskussion kring icke definierade begrepp blir ju ganska meningslös, ännu värre där de som diskuterar grundar sina åsikter på helt olika betydelser av begreppet? Ofta tycker jag att det blir så.

Om nu fotografi kan vara konst, är i så fall all fotografi konst? Åter igen handlar det mycket om vad man lägger i begreppet. När jag slår upp begreppet i Wikipedia får jag följande definition:

”Konst syftar antingen på en kulturyttring som kräver kunskap och färdighet eller på en sorts estetisk verksamhet.”

Som jag tolkar det är väl i stort sett vad som helst eller ingenting konst då endast jag själv kan avgöra vad som är en ”kulturyttring som kräver kunskap och färdighet eller en sorts estetisk verksamhet”.

Eller menar man som jag läste någon annan stans att den etablerade konstvärlden är de som avgör vad som är konst eller inte? I så fall skulle det alltså vara en sorts elit som avgjorde vad som är konst eller inte. Om detta är det som gäller blir det nog många kompisar och mer av samma i konstvärlden. Nu fungerar det givetvis redan så även inom konsten som på så många andra ställen att det ofta kan vara viktigare med rätt kontakter än vad man själv är kapabel till, inavelsgraden även inom kulturen är nog ganska hög skulle jag tro.

Vad jag själv anser i frågan? Jag har faktiskt ingen åsikt och jag bryr mig inte så mycket heller. För mig räcker det gott med att jag som amatörfotograf tar mina bilder, fotografier eller kort, någon annan etikett behöver jag inte. Men som sagt, denna fråga kan vara en het potatis. Om ni vill diskutera den så börja med att definiera vad ni personligen menar med begreppet, jag tror att det kunde bli både lärorikt och intressant.

Oavsett om fotografi är konst eller inte så kan man i alla fall fotografera konst, om det nu är konst det jag fotograferade?

OmTag. En trädstam i vårvärmen.

Som så många gånger förr tog vi en promenad runt Långholmen min hund och jag. Det var ett riktigt härligt väder och vårvärmen verkar äntligen vara här. Jag har tagit promenader på Långholmen med mina hundar sedan länge. Tidigare var det med Kajsa och Sally, två collietjejer och nu är det med Tobbe, en kille av samma ras.

När man alltid har kameran med sig och tar bilder blir det ofta att man tar om bilder som man tagit tidigare, man rör sig i bekanta områden och ser samma saker. Dessutom har man sitt eget sätt att välja sina motiv och det är svårt att tänka nytt, åtminstone för mig.

Jag gick för en tid sedan tillbaka till att försöka tänka mer i svartvitt efter flera år av färgfotograferande. På den analoga tiden plåtade jag under många år nästan uteslutande svartvitt och jag tycker att det är ganska stor skillnad hur jag ser och tänker bild när jag inte plåtar färg. Eller plåtar i färg gör jag ju eftersom jag inte har en svartvit sensor, men jag försöker tänka i svartvitt redan från början så att säga.

Jag har märkt att jag tar färre och lite annorlunda bilder när jag är inställd på svartvitt än när jag plåtar färg. Men så här års är det svårt att vara ”renlärig”, jag vill inte helt missa bilderna i färg när naturen vaknar efter vintervilan.

Trädstammen med sina spännande knölar såg jag i alla fall under promenaden och tyckte att den skulle kunna bli en spännande bild. Självisen tog jag hemma vid skrivbordet med utsträckta armar för några kvällar sedan. Bägge bilderna är konverterade i Silver Efex på lite olika sätt.