OmTag. Pråmen.

På Söder Mälarstrand ligger ett unikt ställe. Den röda båten eller som vi gamla stammisar kallar den ”Pråmen”, ett vandrarhem med servering.

Jag började hänga där i slutet av 70-talet och det blev mer eller mindre mitt vardagsrum fram till början av 90-talet. Det var mångas vardagsrum, speciellt för motorcykelfolk och båtfolk. Jag hamnade där genom kompisar som körde motorcykel.

Tvärs över gatan i Mariahissen låg Ekens MC som jag senare, i slutet av 80-talet blev medlem i. Nu ligger Pråmen lite längre väster ut beroende på alla byggen som pågått vid kajen.

Jag kommer inte ihåg första gången jag var där, men förmodligen var det en annan hojkompis från Vallentuna där jag bodde då som tog med mig dit. Det var ett unikt ställe som sagt, om man var där tillräckligt ofta så träffade man den mest osannolika blandning av människor.

Arthur Rubinstein bodde där inkognito en gång när han var på sverigebesök, Björn Borg med fästmö dök upp en kväll, Viktor Gunnarsson som blev känd som 33 åringen bodde där när han var misstänkt och spanad på, den gamla prostituerade ”Trotto” från Norrland som drabbats av barnförlamning i sin ungdom och hamnade i Stockholm och på gatan med ett livsöde värt att lyssna på dök upp då och då, Harry Lundberger ”Professorn” kom förbi med sin moped (trodde vi men det var tydligen en 90 kubiks mc?) och berättade gamla stories osv. Dessutom skinnskallar, raggare, hojåkare och båtfolk i en salig blandning. Men det var aldrig något bråk vilket säkert berodde på att det var ett så stort stammisgäng som alltid hängde där. Alla var välkomna så länge de skötte sig.

Många av hojkompisarna var stora personligheter, de flesta kanske rent av. Många höll på med roadracing både som förare och fixare runt omkring. Janne som jobbade där men i realiteten drev stället blev en av mina bästa kompisar och vi har fortfarande kontakt.

Otaliga sena kvällar och nätter har vi suttit där och ventilerat livets stora frågor över såväl kaffe som öl. Det finns hur mycket som helst att berätta om allt som hände på Pråmen under perioden jag hängde där, det borde skrivas en bok om stället. Jag tror att de flesta av oss som ”var med” inser hur unikt detta ställe och stämningen var.