PLUS: Stor ljusstyrka - jag anser objektivet bättre än det Summilux 50/1,4 som jag på 80-talet illa kvickt gjorde mig av med då det var en stor besvikelse jämfört med 2,0 Summicronen.
MINUS: Som ovan nämnts kan spel i adapter och objektiv ge en känsla av osäkerhet när det gäller skärpeinställningen. Men då och då leker jag med mitt 50-talsobjektiv på min M8 och har då en trevlig 67 mm:s glugg! Det är mycket stimulerande att kunna använda detta 57 åriga objektiv på en modern digitalkamera

Till mitt Zeiss-Opton Nr 713160 Sonnar 1:1,5 50 mm (1952) har jag skaffat en Leica-adapter från Hongkong. Första exemplaret höll inte rätt fokus men efter påpekande och instruktioner fick jag tillbaka den och nu är fokus smack-on både vid 1 meter och oändligt.Objektivet är mycket skarptecknande och lika klart som om det tillverkats igår! Den enda nackdelen detta objektiv har är att man vid avståndsinställningen roterar objektivet (Leicans objektiv löper alltid i samma läge) vilket eventuellt kan betyda smärre skillnader i återgivandet vid olika avstånd!

Köpt hos: 112Ink

Köpt hos: Wibergs någon gång på 50-talet till min Contax I.

PLUS: Stor ljusstyrka - jag anser objektivet bättre än det Summilux 50/1,4 som jag på 80-talet illa kvickt gjorde mig av med då det var en stor besvikelse jämfört med 2,0 Summicronen.
MINUS: Som ovan nämnts kan spel i adapter och objektiv ge en känsla av osäkerhet när det gäller skärpeinställningen. Men då och då leker jag med mitt 50-talsobjektiv på min M8 och har då en trevlig 67 mm:s glugg! Det är mycket stimulerande att kunna använda detta 57 åriga objektiv på en modern digitalkamera

Till mitt Zeiss-Opton Nr 713160 Sonnar 1:1,5 50 mm (1952) har jag skaffat en Leica-adapter från Hongkong. Första exemplaret höll inte rätt fokus men efter påpekande och instruktioner fick jag tillbaka den och nu är fokus smack-on både vid 1 meter och oändligt.Objektivet är mycket skarptecknande och lika klart som om det tillverkats igår! Den enda nackdelen detta objektiv har är att man vid avståndsinställningen roterar objektivet (Leicans objektiv löper alltid i samma läge) vilket eventuellt kan betyda smärre skillnader i återgivandet vid olika avstånd!

Köpt hos: Radiocity

Köpt hos: Wibergs någon gång på 50-talet till min Contax I.

PLUS: Kompakt optik, med utmärkta egenskaper. (Den Ryska Zeisskopian Jupiter-3, är ett bra alternativ för leicaägare att få känna på hur kompakt denna 1,5:a är! Och Jupiter-3 är ofta mycket bra!)
MINUS: Då antireflexbehandlingen inte var tillgänglig vid optikkonstruktion sent 1920-tal, finns några små optiska restfel kvar. Så optiken passar aningen sämre till arkitektur tex.

Och nu 2005 tillverkar Zeiss RF-objektiv i Leica-fattning, men det är inget nytt alltså.

Sonnarkonstruktionen från 1930-talet, blev intressant också för Leica-ägare, då Leitz inte lyckades få fram några bra ljusstarka objektiv under 1930 och 1940-talet.

Ett antal Zeiss Sonnar-objektiv levererades på beställning i Leica-fattning på tidigt 30-tal, men de flesta Zeiss-objektiv i Leica-gänga härstammar från åren 1945-47.

Och då Leitz tidigt 1950-tal tillverkade en bajonett-mellanring för att man skulle kunna använda den tidigare Leica-optiken i M39-gänga på Leicas nya M-modeller, då fungerar en Zeiss i M39 alldeles utmärkt på en M Leica! :)

Det finns självklart några "små skönhetsfel" även på den tidiga Zeiss-Sonnaren, ungefär som på Rembrandt's pensel ;)
Bla bildfältskrökning, distortion osv...
men ofta mindre än på en del av dagens zoomobjektiv! :)

Orsaken till de här optiska restfelen beror på att man vid Sonnar-konstruktionen på sent 1920-tal tidigt 30-tal inte förfogade över någon fungerande antireflexbehandling,
utan fick lägga ihop sju linser i tre grupper för att få ned de interna reflexerna på en rimlig nivå, och då tappade man en del justeringsmöjligheter i den optiska konstruktionen.

Men Sonnarskärpan upptäcktes av konsumenterna redan på 1930-talet, och när Sonnarerna sedan fick T-behandling, så ökade man kontrasten markant i objektivet!!

Så på tidigt 50-tal kunde man också ha räknat om objektivet, men valde att låta det leva vidare som det var, just pga det "Mytos-rykte" det fått, och att det fungerade alldeles utmärkt "efter T-behandlingen"! ;)

(Och alla ryska Zeiss-kopior, Jupiter-3, har antireflexbehandling)

Nikon, Canon hade nu på sent 40-tal, tidigt 50-tal börjat sina optiska karriärer, med bla. Sonnar-kopiering. En anledning till den allmänna optikutvecklingen/språnget sent 1940-tal för Leitz, Nikon, Canon mfl, var att T-patentet, (antireflexbehandling) nu kunde användas av alla objektivtillverkare.
(1945 hade alla tyska patent förklarats ogiltiga av segrarmakterna i Andra Världskriget, även Zeiss patent T-Belag = Antireflexbehandling)

Och vad gäller Leica, så kunde man nu räkna objektiv på ett annorlunda satt.
man löste i stort upp några kittningar i den tidigare Leitz Summitar-konstruktionen, "lade på" en antireflexbehandling, och vips,
så hade man Summicron 1:2/5 cm, som blev en måttstock för skarp småbildsoptik från 1950-talet!

*
Och en sammanfattning: Skulle du få tag i en Sonnar T* 1,5/5 cm i M39-gänga (Leicafattning)
då har du ett skarpt,
kompakt objektiv med mycket, mycket "mytos"!!

PLUS: Litet, kompakt och historiskt MYCKET intressant objektiv.
MINUS: Bildfältskrökning pga. konstruktionen.

Sonnar 1,5:an, en klassiker!
Det första "universalobjektivet".

Sonnaren uträknades sent 1920-tal av Ludwig Bertele hos Zeiss
Sonnaren kom ut på tidigt 30-tal till Contax 1.

Ett ljusstarkt objektiv, reflexfritt och med god kontraståtergivning! Antireflextekniken fanns ännu inte, så man fick söka andra lösningar för att minimera antalet interna reflexer inom objektivet.
Och man lyckades!

Så på tidigt 30-tal fanns en kompakt kamera,
Contax 1, för småbildsfilm med ett normalobjektiv ljusstyrka 1,5 !
En systemkamera för reportage!

OCH, objektivet "håller" än!!

En Nickel-Sonnar 1,5/5 cm från 1932 på en Contax IIIa från 1954, och Dia-film.
Funkar fint!

(Det är bara då man fotograferar rakt mot solen som bristen på bra antireflexbehandling kan märkas.
Men då håller man kepsen som solskärm!
Lätt som en plätt!! :)

Zeiss som utvecklat antireflexbehandlingen, släppte denna teknik till egna objektiv på 40-talet,
då blev gluggarna ännu bättre!

Zeiss satte ett antal Sonnarer i Leica-fattning, och även ett antal Sonnarer i ryska FED-fattningar "på beställning " av ryssarna 1946.
(Ryssarna satte också Sonnarer i egna fattningar 1948-1952).

Gäller oftast 1,5/5 cm och 1:2/8,5 cm.

Detta betyder att om du kan ämnet,
så kan du hitta fantastiska "gluggar" till gäng-Leica eller till M-Leica. (med mellanring).