PLUS: På sin tid, det bästa för överkomliga amatörpengar.
MINUS: Ändå inte så fantastiskt. Och ganska stort.

Objektivet, som jag har, är från Sigmas barndom och det allra första som Sigma försökte göra apochromatiskt korrigerat. Följaktligen hette det APO-Sigma 400mm. Det är konstruerat med vanliga optiska glassorter och linser med sfärisk slipning, för att göra det billigt. Korrektionen har resulterat i att en av linserna blivit väldigt tjock. Metallkonstruktionen är utmärkt och solid. Objektivet var större, längre och tyngre än samtida konkurrenter.
Objektivet är inte vad jag skulle kalla "bra". Men för sin tid och sitt pris, riktat till "vanliga" fotoamatörer, var det det bästa som fanns. ...Om man fick ett bra ex. (i en tid då de flesta av Sigmas objektiv var ganska övertrumfade av konkurrenterna, Vivitar, Tokina, Tamron,..). Annars var kanske Tokinas 400 bättre eller lika bra. Mitt ex är kanske medelmåttigt. Dock har jag ibland lyckats få bra bilder. Faktiskt kan nog tänkas att objektivet verkligen är bättre än vad det tycktes mig ibland. På senare år har jag börjat misstänka att mysteriet med skiftande bildkvalitet helt enkelt hade med slutartider och spegelvibrationer att göra. Jag var för lat för att fälla upp spegeln på kritiska tider med stativ.

Liknande produkter: Tokina 400mm manuell fokus.