PLUS: Fungerar utmärkt för arkitekturfoto. Högsta japanska kvalitén på bygget. MINUS:
Objektivet utvecklades för arkitekturfoto med dåtidens småbild 24x36, nutidens FF. Allt är 100 % manuellt. Fokus, bländare, shift. Det finns inbyggda gul- pch orangefiler och möjlighet att använda insticksfilter. Inga data skicka till kameran.
I stället för att luta kameran uppåt och få störtande linjer kan man shifta uppåt och få raka eller lite lätt lagom lutande linjer i bilden. Så jobbade de klassiska arkitekturfotograferna och det fungerar bra även idag. Det går också att shifta i sidled eller snett. Bländaren ställs in med förval, man ställer in t ex f/11, öppnar med en andra bländarring till f/3,5 för att ställa in fokus och komponera bilden och ställer lätt tillbaka till inställt värde. Detta behövs inte med Live View. Med Live View exponerar K-1 bra även i shiftläge.
Objektivet är byggt med dåtidens allra högsta japansk kvalité. Faktiskt betydligt bättre än Nikons motsvarighet från samma era, både optiskt och mekaniskt. Mitt ex är byggt kring 1976 och allt funkar precis som det ska med bra känsla.
Jag använder det med en Pentax K-1. Hela utrustningen omfattar också stativ och kabelutlösare. En L-bracket gör att man lätt kan skifta mellan liggande format och höjdformat. Bra att få tyngdpunkten rätt med kamera (dryga kilot), det här objektivet (611 gram) och ett stativ som inte väger märkbart mer.
Nedbländat till f/8 eller f/11 är objektivet tillräckligt skarpt för alla normala ändamål även i shiftläge. Skärpan i längst ut i hörnen avtar lite vid max shift 11 mm, men det gör sällan nåt. Det är kul och tacksamt att använda på detta sätt. Med Live View kan man komponera bilden, shifta upp och ner, och med panoreringsmöjlighet under kulleden kan man justera utsnittet i sidled.
Vid RAW-framkallningen upplever jag att det behövs lite mer kontrast än med andra linser.
Liknande produkter: Samyangs moderna motsvarighet.
PLUS: Benover man ett objektiv som rätar upp störtande linjer finns det inget substitut med Pentax K-fattning. MINUS: Ett egendomligt objektiv som har manuell förvalsbländare (två ringar där den ena fungerar som förinställning för själva bländarringen). Det har alltså ingen springbländare, utan man får själv blända ner innan man fotar. Jag vet inte om detta är ett så stort problem, dels därför att man oftast använder denna vid arkitekturfoto (byggnader seglar sällan iväg utom i Monty Phytons filmer), dels därför att man i regel fokuserar på oändligt och inte behöver ställa skärpan mellan skotten. Ljuset i sökaren räcker gott och väl för att komponera bilden även vid bländare 8.
Köpte denna för ett fyrtornsprojekt och jag är helt såld. Bildcirkeln på denna motsvarar en 18 mm. Tecknar skarpt ändå ut i hörnen även på maximal shift.
Liknande produkter: Det finns knappast några om man är fast med Pentax hus.
Pris: 4500
Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett Plus-medlemskap.
MINUS:
Objektivet utvecklades för arkitekturfoto med dåtidens småbild 24x36, nutidens FF. Allt är 100 % manuellt. Fokus, bländare, shift. Det finns inbyggda gul- pch orangefiler och möjlighet att använda insticksfilter. Inga data skicka till kameran.
I stället för att luta kameran uppåt och få störtande linjer kan man shifta uppåt och få raka eller lite lätt lagom lutande linjer i bilden. Så jobbade de klassiska arkitekturfotograferna och det fungerar bra även idag. Det går också att shifta i sidled eller snett. Bländaren ställs in med förval, man ställer in t ex f/11, öppnar med en andra bländarring till f/3,5 för att ställa in fokus och komponera bilden och ställer lätt tillbaka till inställt värde. Detta behövs inte med Live View. Med Live View exponerar K-1 bra även i shiftläge.
Objektivet är byggt med dåtidens allra högsta japansk kvalité. Faktiskt betydligt bättre än Nikons motsvarighet från samma era, både optiskt och mekaniskt. Mitt ex är byggt kring 1976 och allt funkar precis som det ska med bra känsla.
Jag använder det med en Pentax K-1. Hela utrustningen omfattar också stativ och kabelutlösare. En L-bracket gör att man lätt kan skifta mellan liggande format och höjdformat. Bra att få tyngdpunkten rätt med kamera (dryga kilot), det här objektivet (611 gram) och ett stativ som inte väger märkbart mer.
Nedbländat till f/8 eller f/11 är objektivet tillräckligt skarpt för alla normala ändamål även i shiftläge. Skärpan i längst ut i hörnen avtar lite vid max shift 11 mm, men det gör sällan nåt. Det är kul och tacksamt att använda på detta sätt. Med Live View kan man komponera bilden, shifta upp och ner, och med panoreringsmöjlighet under kulleden kan man justera utsnittet i sidled.
Vid RAW-framkallningen upplever jag att det behövs lite mer kontrast än med andra linser.
Liknande produkter: Samyangs moderna motsvarighet.
Pris: 6000
MINUS: Ett egendomligt objektiv som har manuell förvalsbländare (två ringar där den ena fungerar som förinställning för själva bländarringen). Det har alltså ingen springbländare, utan man får själv blända ner innan man fotar. Jag vet inte om detta är ett så stort problem, dels därför att man oftast använder denna vid arkitekturfoto (byggnader seglar sällan iväg utom i Monty Phytons filmer), dels därför att man i regel fokuserar på oändligt och inte behöver ställa skärpan mellan skotten. Ljuset i sökaren räcker gott och väl för att komponera bilden även vid bländare 8.
Köpte denna för ett fyrtornsprojekt och jag är helt såld. Bildcirkeln på denna motsvarar en 18 mm. Tecknar skarpt ändå ut i hörnen även på maximal shift.
Liknande produkter: Det finns knappast några om man är fast med Pentax hus.
Pris: 4500