Mätsökarkamera tillverkad 1954-58 i 56000ex. Utveckling av Nikon S som i sin tur var baserad på Contax II. 1x sökare för 50mm (90%), ej parallaxkorrigering. Slutare 1-1/1000s, x/FP synk m PC-kabel. ...
PLUS: Liten, fin mätsökarkamera. MINUS: Att den inte tillverkas längre! ;) Litet knölig att använda som gatufotokamera...kräver mästan alltid att man tar upp kameran till ansiktet då det är svårt att ställa avstånd/skärpedjup på "hyperfokalsätt"..
Klassisk Nikon mätsökarkamera från tidigt 50-tal.
En "Aficionado" kamera. ;)
Här börjar Nikon släppa "kontakten" med Contax-utseende, och Leica invändigt.
S2 är ett stort steg framåt vad gäller Nikons mätsökarkameror på tidigt 50-tal.
Nyutvecklad slutare bla. och så gick man från 24 x 34 till den internationella standarden, 24 X 36. (Tyvärr kanske man skall säga. Bättre om alla andra gick till 24 x 34)
Och första japanska kameran med snabbframmatningsarm.
S2 är en kompakt, stadig liten kamera med sökare för 5 cm i skala 1:1.
Men fortfarande roterande slutartidsratt. :(
Många bra Nikon-objektiv utvecklades under 50-talet.
Nikon RF har en Contax-fattning, men anslagsmåttet är litet olika mot Contax.
Därför passar ej Contaxobjektiv, och vice versa.
Vidvinklar går dock an,
där tar skärpedjupet bort den lilla skillnaden.
Funkar alltså.
Använder till och från en Zeiss Biogon 2,8/35 mm med mycket gott resultat på min S2.
PLUS: Ljuvlig kvalitet. Objektivet (Nikkor 50/1.4 S.C.) är en pärla MINUS: Lite som att använda en veteranbil. En paradox, eftersom man söker sig till just dessa egenskaper.
Jag äger och använder Leica, Canon, Nikon, och Contax mätsökarekameror, och kan bara konstatera att när det gäller de tre förstnämnda fabrikaten är kvaliten på både kamerahusen och objektiven väldigt lika. Jag tror det är mest tycke och smak som styr vad som blir favorit hos olika ägare. Den så berömda silkesmjuka frammatningen på Leica M3-M2 är precis lika silkesmjuk på Canon P och ett snäpp bättre på Canon 7s. Jag får väl Leicafreaken på mig när jag säger att jag tycker bättre om Canon 7s än Leica M2-M3, M4P. Jag använder mig mest av 50mm när det gäller Nikon S2-kameran, och det är en suverän kamera för just denna brännvidd, med mycket fin sökare, men inte lika användbar kamera när man måste använda sig av olika sökare för olika brännvidder. Det går an om man använder en 28-35mm med bättre skärpedjup, med längre "gluggar" blir kameran lite svårare att komma överens med. Jag tror att nöjet med att använda och äga sådan här kamera, och även de andra fabrikaten i samma generation, är nog den otroligt fina kvaliten. Man bygger inte kameror (och inget annat heller) med samma filosofi som för femtio år sedan. Idag ska saker tillverkas med något så när tillräcklig kvalitet så köparna inte klagar. De här äldre konsthantverken verkar vara byggda med devisen " Tillverka kameror och objektiv så bra som det någonsin är möjligt"
Liknande produkter: Canon P, Leica M2-M3, just för sökarens skull.
PLUS: Gedigen superkvalitet, skarp optik, väcker uppmärksamhet. MINUS: Krånglig att hantera, sökare endast för 50mm, tung, väcker uppmärksamhet.
Vilka av dagens kameror kommer att fungera utan anmärkning om 50 år? Denna har fungerat sedan 1955 med bara några service-omgångar. Saknar ljusmätare vilket gör att man tänker efter vad man egentligen mäter på, dvs bilderna blir bättre om man inte har för bråttom. Mätsökaren hyfsat ljus med lång mätbas, men motljusskydd är ett måste vilket kan skymma sökaren. Bökigt att hela objektivcylindern, och därmed fokuseringen, snurrar med när man vrider på bländaren. På 35-an sitter dessutom bländarsiffrorna vid frontlinsen, innanför motljusskydd och ev. filter. Lösa sökare för annat än 50mm kräver fokusering i en sökare och komposition i en annan –en vanesak, även om det inte går snabbare direkt. Dubbel slutartidsratt som måste lyftas vid ändring. För mig kompenserar den gedigna kvalitetskänslan och de superskarpa objektiven den gammalmodiga hanteringen (Leicaklass skulle jag vilja skriva, men jag har ingen erfarenhet av Leica, så jag bara antar det). Dessutom är den supersnygg. Fungerar utmärkt som conversation piece, vilket dock inte alltid är önskvärt. Tyvärr högt samlarvärde som gör att hus och objektiv är väl dyra jämfört med motsvarande Leica, Contax- och Canonsortiment. Idag tillverkar förresten Cosina-Voigtländer nya objektiv som passar och lär vara bra.
Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett Plus-medlemskap.
: 3 : 5
MINUS: Att den inte tillverkas längre! ;) Litet knölig att använda som gatufotokamera...kräver mästan alltid att man tar upp kameran till ansiktet då det är svårt att ställa avstånd/skärpedjup på "hyperfokalsätt"..
Klassisk Nikon mätsökarkamera från tidigt 50-tal.
En "Aficionado" kamera. ;)
Här börjar Nikon släppa "kontakten" med Contax-utseende, och Leica invändigt.
S2 är ett stort steg framåt vad gäller Nikons mätsökarkameror på tidigt 50-tal.
Nyutvecklad slutare bla. och så gick man från 24 x 34 till den internationella standarden, 24 X 36. (Tyvärr kanske man skall säga. Bättre om alla andra gick till 24 x 34)
Och första japanska kameran med snabbframmatningsarm.
S2 är en kompakt, stadig liten kamera med sökare för 5 cm i skala 1:1.
Men fortfarande roterande slutartidsratt. :(
Många bra Nikon-objektiv utvecklades under 50-talet.
Nikon RF har en Contax-fattning, men anslagsmåttet är litet olika mot Contax.
Därför passar ej Contaxobjektiv, och vice versa.
Vidvinklar går dock an,
där tar skärpedjupet bort den lilla skillnaden.
Funkar alltså.
Använder till och från en Zeiss Biogon 2,8/35 mm med mycket gott resultat på min S2.
Köpt hos: Privat
: 3 : 5
MINUS: Lite som att använda en veteranbil. En paradox, eftersom man söker sig till just dessa egenskaper.
Jag äger och använder Leica, Canon, Nikon, och Contax mätsökarekameror, och kan bara konstatera att när det gäller de tre förstnämnda fabrikaten är kvaliten på både kamerahusen och objektiven väldigt lika. Jag tror det är mest tycke och smak som styr vad som blir favorit hos olika ägare. Den så berömda silkesmjuka frammatningen på Leica M3-M2 är precis lika silkesmjuk på Canon P och ett snäpp bättre på Canon 7s. Jag får väl Leicafreaken på mig när jag säger att jag tycker bättre om Canon 7s än Leica M2-M3, M4P. Jag använder mig mest av 50mm när det gäller Nikon S2-kameran, och det är en suverän kamera för just denna brännvidd, med mycket fin sökare, men inte lika användbar kamera när man måste använda sig av olika sökare för olika brännvidder. Det går an om man använder en 28-35mm med bättre skärpedjup, med längre "gluggar" blir kameran lite svårare att komma överens med. Jag tror att nöjet med att använda och äga sådan här kamera, och även de andra fabrikaten i samma generation, är nog den otroligt fina kvaliten. Man bygger inte kameror (och inget annat heller) med samma filosofi som för femtio år sedan. Idag ska saker tillverkas med något så när tillräcklig kvalitet så köparna inte klagar. De här äldre konsthantverken verkar vara byggda med devisen " Tillverka kameror och objektiv så bra som det någonsin är möjligt"
Liknande produkter: Canon P, Leica M2-M3, just för sökarens skull.
: 2 : 5
MINUS: Krånglig att hantera, sökare endast för 50mm, tung, väcker uppmärksamhet.
Vilka av dagens kameror kommer att fungera utan anmärkning om 50 år? Denna har fungerat sedan 1955 med bara några service-omgångar. Saknar ljusmätare vilket gör att man tänker efter vad man egentligen mäter på, dvs bilderna blir bättre om man inte har för bråttom. Mätsökaren hyfsat ljus med lång mätbas, men motljusskydd är ett måste vilket kan skymma sökaren. Bökigt att hela objektivcylindern, och därmed fokuseringen, snurrar med när man vrider på bländaren. På 35-an sitter dessutom bländarsiffrorna vid frontlinsen, innanför motljusskydd och ev. filter. Lösa sökare för annat än 50mm kräver fokusering i en sökare och komposition i en annan –en vanesak, även om det inte går snabbare direkt. Dubbel slutartidsratt som måste lyftas vid ändring. För mig kompenserar den gedigna kvalitetskänslan och de superskarpa objektiven den gammalmodiga hanteringen (Leicaklass skulle jag vilja skriva, men jag har ingen erfarenhet av Leica, så jag bara antar det). Dessutom är den supersnygg. Fungerar utmärkt som conversation piece, vilket dock inte alltid är önskvärt. Tyvärr högt samlarvärde som gör att hus och objektiv är väl dyra jämfört med motsvarande Leica, Contax- och Canonsortiment. Idag tillverkar förresten Cosina-Voigtländer nya objektiv som passar och lär vara bra.
Liknande produkter: Leica M2/M3, Bessa T, Contax IIa, Canon P, Nikon S3 2000 (dunderdyr re-edition).