PLUS: Ytterst kompakt och utmärkt optiskt
MINUS: Kräver litet tillvänjning

Instämmer i övriga recensioner och vill påpeka att det finns en ring (VOOLA) som gör att bländarinställningen underlättas samt en adapter (SOOGZ) som gör att vanliga filter kan användas. Viktigast är att objektivet inskjutet nästan försvinner! En skruvleica med detta objektiv förvaras bekvämt i en ficka. Enligt expertisen (Erwin Putz) skiljer sig de olika versioner mycket litet år, varför ett äldre objektiv duger gott. Köp en kamera med en ren och repfri Elmar och sälj sedan kamerahuset vidare (men behåll det hellre och använd det).

PLUS: Historiskt mycket intressant konstruktion, med mycket bra skärpa!
MINUS: Svåra att få tag på...

Leicaobjektivet Elmar 1:3,5/5 cm är ett historisk mycket intressant konstruktion!
Innan Leicakameran utvecklades fanns inget objektiv som kunde klara de krav som kom att ställas vid fotografering med ett så pass litet negativ som 24 x 36 mm.
I samband med att kameran togs fram i mitten av 1920-talet utvecklade Professor Max Berek hos Leitz ett objektiv som klarade dessa krav, Elmax. En vidareutveckling av detta objektiv blev Elmar 1:3,5/5 cm. Och genom en del beräkningar lyckades Professor Berek lägga objektivets optiska centrum ovanligt långt fram, bakom den första linsen, där då bländaren placerades.
Och man bländade inte bara ned objektivet, utan skärmade av en stor del av de interna reflexerna!!!
(Ännu fanns inte antireflexbehandlingen)
Så därför klarar en Elmar från 1930-talet av en del mycket modern fotografering, utan att någon ser nå'n skillnad. ;-)

Efter andra världskriget tvingas Zeiss släppa sitt patent vad gäller antireflexbehandling, då blev Elmaren ännu bättre!

Och, har du en äldre Leica, klart du har en Elmar, har du en M-Leica, då har du också en Elmar + mellanring! :-)

Köpt hos: Privat

PLUS: Mycket kompakt. Överlägsen optisk och mekanisk kvalitet.
MINUS: Inte så lätt att ställa in bländare. Svårt att hitta passande filter.

Elmar 5cm/f3,5 är i många avseenden ett bättre alternativ än efterföljaren 50mm/f2,8. Framför allt har den inte den senares tendens att åldras optiskt. Glas och antireflexbehandling på 2,8:an är inte stabila. När nu objektiven blivit vid pass 50 år syns skillnaden tydligt. 2,8:orna börjar bli "dimmiga" och kontrastlösa. Linserna uppvisar mikroskopiska sprickor och kan ibland bli missfärgade. Anledningen är att man för att vinna ett halvt bländarsteg använde sig av glassorter som är mer ljusgenomsläppliga men som innehåller komponenter som på sikt bryts ned.
3,5:an å andra sidan har inte dessa dåliga egenskaper. Ett halvt bländarsteg är betydelselöst idag, när normalfilmerna är på 200 ASA och har en slarvmarginal på 5 steg. När filmer som Kodakchrome II var enda alternativet var det annorlunda.
Köp en 3,5:a och en adapter och montera den på din M-Leica. Det är en oslagbar kombination.