PLUS: Galet bra.
MINUS: Dyrt.

Fantastisk!

Pris: 51890

PLUS: Äckligt perfekt!
MINUS: Mycket mycket dyrt objektiv.

45000 kr för objektivet plus ett UV filter! Kan det vara nåt? Jo det kan det om du frågar mig och alla andra som äger denna pärla. Jag skulle kunna ta upp optiska egenskaper såsom diverse aberrationer In Absurdum, men det gör jag inte. Skärpa= Maximal, Motljusegenskaper= Rena drömmen, Byggkvalitet= Made in Germany. En galet stor summa pengar om man vill äga denna pärla, men det är nog bara att punga ut. För du lär aldrig hitta ett begagnat, vem vill sälja sitt ex undrar jag. Det har skrivits spaltmeter om Leica-optik, se till exempel http://www.kenrockwell.com/leica/35mm-f14-floating-element.htm

Pris: 44200

PLUS: Det bästa 35mm objektiv i världen optiskt sett
MINUS: Objektivet kan låta inifrån. Detaljskärpan så hög, att det är svårt att hålla kameran tillräckligt stadigt vid 1/30, 1/60 och ibland 1/90 sec. !

Mitt omdöme gäller den senaste FLE versionen (Version V):

Det måste otvetydigt vara världens bästa, skarpaste 35mm objektiv som finns på marknaden (år 2012) Däremot år 2018, så finns det numera spännande konkurrens (Canon EF 35/1.4 L II). Men vilken skillnad i storlek. Canons motsvarighet är ett monster i jämförelse med Leicas Summilux-M 35/1.4 ASPH (FLE)

Att göra stora, tunga, ljusstarka, välkorrigerade objektiv idag - är ingen konst längre. Eftersom skaparna har större marginaler att korrigera optiska fel på det viset.

Att göra välkorrierade SMÅ ljussstarka objektiv däremot - är just det som är oerhört svårt. Leica är expert på just detta ! Men de har också otroligt höga priser (som dessutom skenar iväg för varje år ännu mera).

Summilux-M 35/1.4 ASPH är ett modernt objektiv, med extrem upplösningsförmåga på i stort sett alla bländare.

Men den kliniska karaktären kanske inte faller alla i smaken, speciellt om du gillar de gamla objektiven från 70 och 80 talen - som har en unik förmåga att kombinera mjukhet med skärpa på samma gång (Dessa Leica M objektiv som Walter Mandler utvecklade, är just dessa som har den där "glow" känslan. Den där typiska "Leica looken") Men inget av detta finns kvar i dagens Leica objektiv med sina asfäriska element. Speciellt när man bländar ned objektivt, kan jag uppleva en känsla av platthet. Så för mig gäller vidöppen bländare för hela slanten ;-)


BLÄNDARE ƒ 1.4:
Vid öppen bländare kan du se extrem detaljskärpa över större delen av bilden faktiskt ändå ut i bildsidorna. Hög mikrokontrast för allt som ligger inom den smala skärpezonen.

Däremot minskar kontrasten en gnutta i bildhörnen, samt de finaste detaljerna är mindre tydliga.

Men världen är ju tredimensionell - och då är effekten inte ens påtaglig - utan märks aningen om du fotograferar helt plana objekt. I överlag ger öppen bländare mycket hög detaljrikedom och skärpa. Det är otroligt vad Leica har åstadkommit här !

Det finns en rest av koma kvar i hörnen, som märks bara om du placerar små ljuskällor där. Gatlyktor, Stjärnor, etc. "Purple fringing" ser man bara antydningsvis om du har skarpa, ljusa detaljer placerade i starkt ljus, t.ex. vid överexponering.

Detta är ett objektiv där Leica M9:ans sensor är begränsningen, inte objektivet. Givetvis ger bländare ƒ 1.4 upphov till mörka hörn - men det är en del av magin. Vinjetteringen försvinner väldigt fort så snart du bländar ned - och ger objektivet ganska snart en "kliniskt skarp karaktär" - ett resultat som kan upplevas lite tråkigt beroende på hur du är lagd.

• Mycket ljusa stjärnor på natthimlen, tagna med vidöppen bländare ƒ 1.4 har en lätt rosa aura runtomkring; försvinner när man bländar ned.

BLÄNDARE ƒ 2.0
Skärpan i bildcentrumet ökar bara marginellt - nämligen till högsta upplösningen. Och stannar där tills diffraktion sätter in runt ƒ11. De yttersta bildhörnen blir mycket svagare nu, och syns i de flesta fall inte vid ƒ2.8 (även om det finns en rest kvar) Vid ƒ2.0 får du mycket hög skärpa över nästan hela bilden (allt det som ryms inom skärpedjupets skarpa men fortfarande smala zon, vill säga)


MAGIN
Det finns fortfarande en slags magi kvar i Summiluxen, men den kommer inte från optiska restfel (som var mera vanligt förekommande i äldre objektiv från 70/80-talet) Nej nya 35 Lux får en viss magi av själva bländaren ƒ 1.4 ; det lilla skärpedjupet i kombination med påtagligt mörka hörn (vinjettering). Men så snart du bländar ned, ändrar objektivet karaktär och blir "klinisk".

FOKUS SHIFT
Gentemot föregångaren med samma namn, så har Leica minimerat det så kallade "fokus shift", samt ökat skärpan just i närområdet 1-4 meter. I övrigt skiljer dem sig inte optiskt.

KROMATISK ABERRATION
Har jag inte kunnat se alls.

DISTORTION
mycket svag. -1.3% säger Leica.

KONTRAST / FLARE / GHOSTING
35 Lux är mycket klar och kontrastrik i sin framtoning.

I en del fall när du har solen i bildkanten, blir det upphov till spökbilder. (Ganska mycket faktiskt)

Samma händer med andra starka / dominerande ljuskällor på närmare håll (gatlykta, solen i vissa fall), att du får "ghosting" i bilden. (Det är du som avgör om det blir en del av atmosfären eller ett störande element) Men det förekommer lite oftare än jag trodde. Vad jag har förstått så är Summarit-M 35/2.5 inte alls, och Summicron-M 35/2 ASPH. mindre benägna att ge upphov till reflexer i bilden.

DOF (bakgrundsoskärpa)
Om du gillar bakgrundsoskärpa, så är ett Summilux 50/1.4 ASPH ett mycket bättre val skall du veta (och för övrigt är det lite billigare också !) - eftersom ett 35/1.4 ger aldrig så mycket oskärpa i bakgrunden. Bara lagom, liksom.


FYSISK DESIGN
Till skillnad från sin föregångare, är den nya versionen otrolig snygg, väldigt ren i sitt utseende. Nästan som en "Femme Fatale". (Något som märks även på andra nya obejktiv på sistone, som Leica 24mm ƒ3.8 samt Leica 21mm ƒ3.4) Det nya motljusskyddet är exemplarisk, och fiffigt ! Oavsett hur du skruvar det på - det hamnar alltid i samma läge på sin rätta plats.

MINDRE SKÄRPEDJUP
Objektivet är så skarpt i minsta detalj, att skärpedjupskalan på objektivet egentligen inte stämmer. Du måste se denna mer som en "guide" istället och inte tänka i absoluta termer om var gränserna går. I takt med att objektiv är extrem skarpa och sensorernas upplösning ökar än mer i framtiden, så avslöjas att det absoluta skärpedjupet är smalare än vad som står angivet på objektiven.

AVSLÖJAR SKAKNINGSOSKÄRPA
När jag köpte 35 Lux:en - var jag inte beredd på detta. Skärpan är så hög, att Summiluxen brutalt avslöjar minsta lilla skakningsoskärpa även vid tider om 1/60 och 1/90 sec ! Så detta är en helt ny lärdom för mig - och jag har stadiga händer ! I takt med att objektiv blir superskarpa, samt sensorer ökar sin upplösningsförmåga ytterligare - kommer vi få lära oss att om vi vill utnyttja detta, så behöver vi tänka i termer av MELLANFORMAT. Det skall inte stoppa dig från att ta bilder vid 1/15, 1/30 - men var beredd på att Summilux 35/1.4 ASPH kommer brutalt avslöja minsta lilla skakning du trodde inte fanns.


PRISET
det ligger nu snart närmare 50.000 SEK år 2018, medan jag köpte det för 39.000 år 2012. Inte så kul att priserna skenar iväg på det sättet.

SÄREGET LJUD:
Det kan komma ett märkligt ljud komma inifrån objektivet, och tillta efter några veckors användning. Det skall tydligen vara så, och ej påverka den optiska prestandan (vilket jag kan intyga). Men ärligt talat, måst det låta så där mycket ? Först trodde jag att att det var sönder liksom.... Ungefär som om en lins är lös inuti - det låter inte klokt (och billigt). Senare frågade jag Steve Huff / USA om detta - och han säger att det skall vara i sin ordning. Även hans 35 Lux låter så där... (Jag har inte talat med Leica ännu iof.) Den dagen du säljer objektivet, och det skramlar så där, lär den oinvigde nog skrämmas bort (med tanke på det högra andrahandspriset)

Liknande produkter: optiskt prestanda: (2) Nikon 35/1.4, (3) Samyang 35/1.4, och med viss avstånd (4) Canon EF 35/1.4 L...

Kundtjänst: Cyberphoto är känd för sin utmärkta känsla för service och support. (Priset avser år 2012)

Pris: 39000