Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Gunilla, tack för inlägget!
Teleobjektiv borde förstås varje fotograferande husdjursägare ha. Ska skaffa ett! Har du något bra förslag på modell? Är de bästa de som hör ihop med kamerans märke …?
Men när man tar kattporträtt är det väl bäst att sitta framför katten på vanligt sätt och prata sig till en bild. Om skärpan är god - med teleobjektiv eller vanlig lins - kan man klippa ut huvudet.
/ Jeanna
Teleobjektiv borde förstås varje fotograferande husdjursägare ha. Ska skaffa ett! Har du något bra förslag på modell? Är de bästa de som hör ihop med kamerans märke …?
Men när man tar kattporträtt är det väl bäst att sitta framför katten på vanligt sätt och prata sig till en bild. Om skärpan är god - med teleobjektiv eller vanlig lins - kan man klippa ut huvudet.
/ Jeanna
Dom flesta tele-objektiv är nog ganska bra. Sen har det ju att göra med vilken kamera man har. Själv har jag ju Nikon-kamera. Ett fast Nikon 300 mm. (lite äldre modell) samt ett Sigma 170-500 mm. Köpte dom för fågel-foto. Men eftersom det sista nu sitter på kameran nästan jämt, så har jag upptäckt att dom passar väldigt bra för katt också. Särskilt som jag mest fotar utomhus. Man behöver inte smyga sig på katten på samma sätt. Men det är ju absolut inget krav att ha tele. Även om jag själv använder det till så gott som alla katt-bilder.
Katter är inte som hundar, ständigt beredda att ge respons till matte eller husse. De är lika fullt tama husdjur, bara med ett annat beteende. De är lika beroende av oss; av värme, mat, kärlek och uppmärksamhet.
De kan liksom inte hjälpa att de tycks vara "egensinniga" - och kanske inte lika lätta att t ex fotografera , som hundar. När man fotar en hund tycker jag det går lättare att få en bra bild. En katt kräver fler bortkastade bilder! De kan under längre stunder konsekvent göra precis tvärtom som man vill! Som för att retas!
Visst kan man känna irritation efter en stund på knä, halvstående, om man nästan ramlar baklänges. Visst kan man tänka sig att morra själv då.
….
Men det är fortfarande inte kattens fel. När jag tröttnat och katten märker min irritation, är det bara att tacka katten så mycket med att klappa den - för försöket att förstå oss människor … och gå och dricka en kopp te.
/Jeanna
De kan liksom inte hjälpa att de tycks vara "egensinniga" - och kanske inte lika lätta att t ex fotografera , som hundar. När man fotar en hund tycker jag det går lättare att få en bra bild. En katt kräver fler bortkastade bilder! De kan under längre stunder konsekvent göra precis tvärtom som man vill! Som för att retas!
Visst kan man känna irritation efter en stund på knä, halvstående, om man nästan ramlar baklänges. Visst kan man tänka sig att morra själv då.
….
Men det är fortfarande inte kattens fel. När jag tröttnat och katten märker min irritation, är det bara att tacka katten så mycket med att klappa den - för försöket att förstå oss människor … och gå och dricka en kopp te.
/Jeanna
Bra skrivet Jeanna! Själv har jag inga större problem. Lite tips! Lättare att få bra bilder ute. Tele-objektiv är suveränt till kattfoton. Man behöver inte smyga sig på dom så nära. Dessutom lätt att få till en soft bakgrund som framhäver katten. Blir ofta naturliga bilder där katten trivs i sin invanda miljö.
Jo visst går det att lära katter saker om man börjar tidigt. Blir så stolt över Smokey och Leida när dom följer med mig runt i skogen och hem igen. (utan koppel ) Däremot sitter dom gärna på bordet. Men det är för att jag aldrig nekat dom det. Jobbar natt och tycker det är lite trevligt med sällskap vid matbordet. Mvh Nilla
Jo visst går det att lära katter saker om man börjar tidigt. Blir så stolt över Smokey och Leida när dom följer med mig runt i skogen och hem igen. (utan koppel ) Däremot sitter dom gärna på bordet. Men det är för att jag aldrig nekat dom det. Jobbar natt och tycker det är lite trevligt med sällskap vid matbordet. Mvh Nilla
Tack för dina ord Helene!
Det har du rätt i. På utställningar går det värre till, i så fall. Men det finns de som inte gillar utställningar av den anledningen att det anses naturvidrigt … Jag kan hålla med, samtidigt som jag själv bevistat utställningar med mina hundar.
Nej jag tror inte att det är så farligt att hantera sin egen katt som i övrigt är trygg och van. Men denna kommentar gjorde att det uppstod en tanke om diskussion.
i allmänhet kring detta … / Jeanna
Det har du rätt i. På utställningar går det värre till, i så fall. Men det finns de som inte gillar utställningar av den anledningen att det anses naturvidrigt … Jag kan hålla med, samtidigt som jag själv bevistat utställningar med mina hundar.
Nej jag tror inte att det är så farligt att hantera sin egen katt som i övrigt är trygg och van. Men denna kommentar gjorde att det uppstod en tanke om diskussion.
i allmänhet kring detta … / Jeanna
Svar till Anders F Erikssons inlägg här på Klotterplanket från hans blogg Katt i hatt …
När jag läser Eva Danelius kommentar kan jag mycket väl förstå den. ..
Om jag för första gången ser en av bilderna där katten hanteras av sonen med handskbeklädda händer och ser Nonys rädda ögon, skulle jag tycka att bilden är obehaglig. Om man känner till Anders fotografiska bloggstil så kan man tolka det annorlunda.
… Jag undrar själv hur långt jag kan gå med min katt Truls som ibland inte vill vara modell. Jag hanterar honom inte men jag ber honom sitta kvar. Han irrar med blicken och vill fly. Då slutar jag fota, till en annan gång. En katt förstår inte kameran som riktas rakt i ansiktet på honom!
Är katten van att lyftas och placeras? I så fall kanske detta inte är märkvärdigt. Om inte kan man ju tycka att hanteringen, för att få en rolig bild, är tvivelaktig!
Fler som har synpunkter? Många här använder olika tricks för att få bra bilder. Hur långt får man gå?
/ Jeanna
När jag läser Eva Danelius kommentar kan jag mycket väl förstå den. ..
Om jag för första gången ser en av bilderna där katten hanteras av sonen med handskbeklädda händer och ser Nonys rädda ögon, skulle jag tycka att bilden är obehaglig. Om man känner till Anders fotografiska bloggstil så kan man tolka det annorlunda.
… Jag undrar själv hur långt jag kan gå med min katt Truls som ibland inte vill vara modell. Jag hanterar honom inte men jag ber honom sitta kvar. Han irrar med blicken och vill fly. Då slutar jag fota, till en annan gång. En katt förstår inte kameran som riktas rakt i ansiktet på honom!
Är katten van att lyftas och placeras? I så fall kanske detta inte är märkvärdigt. Om inte kan man ju tycka att hanteringen, för att få en rolig bild, är tvivelaktig!
Fler som har synpunkter? Många här använder olika tricks för att få bra bilder. Hur långt får man gå?
/ Jeanna
… Ser ut som att vi får ha omröstning …
Gerard tycker bilden är för liten för att vara ikon … Funktionalitet bör gå före fotokonst i detta fall …Jag tycker att texten syns i alla fall, ikonen är mest som en liten välkomstshälsning.
Så vad tycker alla ni andra? Ska vi ha den förra ikonen som går i rött och är tydlig - eller den här bilden av Lena på katten Viggo med kamera?
Gerard tycker bilden är för liten för att vara ikon … Funktionalitet bör gå före fotokonst i detta fall …Jag tycker att texten syns i alla fall, ikonen är mest som en liten välkomstshälsning.
Så vad tycker alla ni andra? Ska vi ha den förra ikonen som går i rött och är tydlig - eller den här bilden av Lena på katten Viggo med kamera?
ikonen
jag tycker den röda vi hade var bättre eftersom den är tydligare.
man hittar den direkt när man letar efter 'grupper'.
den sticker ut på ett bra sätt.
jag förstår att många tycker att motivet är passande, med en katt och en kamera, perfekt, men nog är väl funktionalitet och tydlighet viktigare än sentiment.
problemet är alltså formatet.
den skulle vara utmärkt som omslagsbild på ett fotomagasin för djurvänner.
i fullstort format alltså.
men som ikon fungerar den sämre, just pga att den blir för liten.
det blir en svartvitgrå grej i ett fält med svart vitt och grått,
- den syns sämre alltså.
det handlar ju om en ikon, och ikoner är alltid enkla stiliserade former
som beskriver det de representerar.
detta är mao inte en ikon, det är ett foto, kraftigt förminskat.
bara mina tankar...inget stort problem.
om de flesta vill ha den lille katten med lådkameran så ska vi så klart ha det så.
/gerard
jag tycker den röda vi hade var bättre eftersom den är tydligare.
man hittar den direkt när man letar efter 'grupper'.
den sticker ut på ett bra sätt.
jag förstår att många tycker att motivet är passande, med en katt och en kamera, perfekt, men nog är väl funktionalitet och tydlighet viktigare än sentiment.
problemet är alltså formatet.
den skulle vara utmärkt som omslagsbild på ett fotomagasin för djurvänner.
i fullstort format alltså.
men som ikon fungerar den sämre, just pga att den blir för liten.
det blir en svartvitgrå grej i ett fält med svart vitt och grått,
- den syns sämre alltså.
det handlar ju om en ikon, och ikoner är alltid enkla stiliserade former
som beskriver det de representerar.
detta är mao inte en ikon, det är ett foto, kraftigt förminskat.
bara mina tankar...inget stort problem.
om de flesta vill ha den lille katten med lådkameran så ska vi så klart ha det så.
/gerard
