Jag deltog ju med ett inlägg i denna diskussion då den var aktuell. Nu för tiden skriver jag sällan eller aldrig i forumet, så detta blir ju ett undantag. Däremot följer jag fortfarande diskussionerna, fotointresserad som jag är.
För mig känns det som om det flutit en hel del vatten under min fotografiska bro sedan jag skrev här för tre år sedan. Jag har fortfarande samma kameror, men några nya objektiv. Jag har gjort en fantastisk mental resa i det inre som jag följt och dokumenterat med kameran genom att fotografiskt illustrera och gestalta denna andliga vandring och kanske utveckling. I vart fall är det en förändring som känns ganska genomgripande för mig själv. Jag har upptäckt en del om världen jag inte visste mycket om innan, som jag trodde inte ens var möjligt, eller allt för otroligt för att vara sant. Nej, jag har inte blivit religiös, men klokare och visare
Det kan hända att detta skett med kamerans hjälp, att den skärpt iakttagelseförmågan och fått mig att tänka till om mina motiv, bilder och även om andras bilder genom bildkritik i kritikpoolerna som jag tidigare kommenterade i. Detta kan ha hjälpt till att öppna mina ögon för den värld jag egentligen omges av, en värld som på ytan inte alls är särskilt uppenbar, en inre visdom. Numera tittar jag knappt i poolerna, och kommenterar aldrig där heller.
Foto är ju en hel kedja, från en tanke om att ta bilder, kunskap om utrustning, bildidé, utrustningsval för denna, övning, analys av sina resultat, studier av andras bilder och hur de gör och kanske slutligen finner man sitt egna fotograferande och kan ta ytterligare ett steg vidare in i ny kunskap man själv utvecklat med allt detta i bagaget för att fånga de där bilderna ingen tidigare skapat. Så har i alla fall min rent fotografiska vandring varit sedan jag skrev i denna tråd sist.
Jag har fotograferat hela mitt liv, men dessa tre år har varit de bästa om man säger så, liksom kronan på verket. Jag har funnit min egna fotografiska nisch på min alldeles egna vandring här i livet, i mitt tycke tagit makalösa bilder under denna färd. Faktiskt har jag tagit BILDERNA. Nu är det liksom gjort. Plötsligt ligger visioner och äventyr bakom mig. Framför breder en väntans ödemark ut sig. Tom. Detta fotografiska fyrverkeri nådde sin kulmen och nu är det tyst och stilla.
Jag kommer nog att ta några bilder till, men just nu inte inspirerade på samma vis. Kanske kommer jag efter denna väntan på nytt fram till något spännande och utvecklande, men jag tvivlar faktiskt. Jag tror jag upptäckt, dokumenterat och berättat om världen som den nu ter sig för mig i detta sken. Det hela blev en inspirerad hemsida med en blogg som en slags fotoillustrerad dagbok med texter.
Hur allt det jag nu här skrivit i detta inlägg egentligen relaterar till trådens rubrik "Vilka diskussioner vill vi ha?" vet jag inte riktigt. Detta är bara en reflektion över trådens tidigare inlägg och min egen vandring sedan de skrevs.
Kanske återvänder jag nu hit till forumet och skriver inlägg då och då. Men nu med ett annat fokus, mer på den fotografiska processen som sådan, som naturligtvis inkluderar fotoutrustning och val av denna, men framför allt fotografens del och roll i sin egna livsvandring med sin kamera och de bilder han/hon skapar på denna väg. Hur de relaterar till honom, vad de visar och hur detta relaterar till omvärlden. I mitt fall då främst en andlig sådan och den gnosis (vishet om förborgade andliga ting) som finns inlagd i världen om man blir uppmärksam på densamma.
Kanske kan detta sammanfattas som hur man fotograferar det som uppenbart inte syns. För min del har detta till synes osynliga främst fått komma fram genom de texter som är integrerade enheter med de bilder jag tagit. En bild säger mer än tusen ord sägs det, men i detta fall blir en bild en ren plattityd utan en fördjupande text till det sammanhang den hör hemma i, hur den relaterar till den väv som då varit min vandring dessa år. Utan tillhörande text blir bilden en plattityd av bildbetraktarens egna föreställningsvärld. Inte fy skam, men den berättelse och de insikter som följer med bilden går då betraktaren spårlöst förbi.
Nu är mina texter av sådan art att de ändå inte förstås, men bild och text tillsammans utgör en bättre grund för betraktaren/läsaren att själv läsa sin egna förståelse och tolkning så att säga mellan raderna. Jag tror att denna ändå inte hamnar helt avlägset min egna upplevelse som jag velat dokumentera och förmedla.
Den som till äventyrs läst ända hit och som eventuellt är intresserad att skåda alstret hittar det här (det är i "anteckningar/blogg" som allt egentligen utspelat sig):
http://romantiskljusfangst.weebly.com/