Viktigt med utbildning?

[Jonathan Johansson]

Hej!

Jag ringde för några veckor sedan till Bohusläns museum och frågade hur man går tillväga om man är intresserad av att ställa ut i deras konsthall.

Damen jag pratade med som var ansvarig för utställningar frågade mig frågor som:

Vad har du för utbildning?
Vilken konstskola har då gått på?

När jag svarade att jag inte var utbildad inom konsten och bara fotograferat ett år så fick damen i luren en annan ton och jag fick jag uppfattningen att det inte överhuvudtaget var intressant.

Vad är viktigast? Att vara erkänd konstnär med utbildning som kan kasta lite färg på ett papper så att det inte föreställer något eller att ha något att visa som jag vet att "vanliga" människor uppskattar?

Nu kanske det låter som att jag nedvärderar "riktiga" konstnärer men det skiter jag i...

Vad är era erfarenheter i liknande situationer? Är "vanligt" foto inte tillräckligt fint och erkänd konstform i dessa kretsar?

M.v.h. Jonathan

 

[Stina.D]

Det är inte vanliga människor som går på konsthallar, så om dina foton vänder sig till dessa så är en konsthall fel plats att hänga på.

Du kan läsa en rolig och insiktsfull definition av konst på Lars Vilks blogg:
http://www.vilks.net/?p=124

 

[Pepino]

Stina...

"Inte vanliga manniskor" Vad menar du med det?
Hur ser dessa manniskor som inte ar vanliga ut? Vore skoj att veta sa att jag kan halla ogonen oppna.
Ar du vanlig?

 

[Pepino]

Foto ar val just nu den konstform som efterfragas mest. Snarare ar det val sa att det ar de som "kastar farg pa papper" som har det tuffast att lyckas for tillfallet. Som helt gron kanske det inte ar ett museum man ska borja med, finns ju manga andra mojligheter.

 

[Stina.D]

Det var du som införda begreppet "vanliga människor".

Vad jag förstår skiljer du på "folk som uppskattar erkänd konstnär med utbildning som kan kasta lite färg på ett papper så att det inte föreställer något" och "vanliga människor".

Eftersom det är den förra kategorin som går på konsthallar så är det väl smartare att ställa ut på lokaler där just dessa personer inte utgör huvudpubliken?

Det finns massor med olika lokaler där det ställs ut foto och konst och de har alla sin publik. Precis som det finns affärer med olika sortimen. De som vill köpa exklusiva märkeskläder går inte till Lindex men söker man ett par bra bomullsstrumpor är det rätt ställe.

 

[starnut]

...hur kan man överhuvudtaget föra en disskusion om bilderna passar eller inte om man inte har sett dem? Om jag skulle vilja hänga mina bilder någonstans hade jag gått dit med portfolion och visat dem direkt istället för att försöka förklara på telefon, lite lättare att göra en bedömning då.

 

[Tobiasl]

Nu är väl dock Bohusläns museum finansierat med offentliga medel vilket innebär att de inte ställer ut vad de som jobbar där gillar (vilket ett privat museum i princip kan göra), i deras verksamhet ingår ju att direkt och indirekt stödja "kulturen".
Detta innebär i praktiken innebär att de aldrig skulle ställa ut någom som kom in "från gatan" även om de gillade bilderna. Att ha ett känt namn och "rätt" kontakter är väl lika viktigt i den världen som annars. Kriterierna de har att gå efter är gissningsivs att konstnären gått "rätt" utbildning, vunnit tävlingar, fått recensioner och fått diverse stipendier.

 

[Jonathan Johansson]

Hej på er!

Jag skrev detta inlägget mest för att jag blev irriterad över att dom över huvud taget inte verkade vara intresserade av att ens först titta på mina bilder för att kunna bilda sig en uppfattning utan att man först frågar om utbildning mm.

Sedan tror jag faktiskt att det är mycket "vanliga människor" som besöker Bohusläns museum som inte är genuint konstintresserade.

M.v.h. Jonathan Johansson

 

[Eeros]

Jonathan Johansson skrev:
Hej på er!

Jag skrev detta inlägget mest för att jag blev irriterad över att dom över huvud taget inte verkade vara intresserade av att ens först titta på mina bilder för att kunna bilda sig en uppfattning utan att man först frågar om utbildning mm.

Sedan tror jag faktiskt att det är mycket "vanliga människor" som besöker Bohusläns museum som inte är genuint konstintresserade.

M.v.h. Jonathan Johansson

Utan att veta gissar jag att det är deras sätt att inte bli överbelamrade med ansökningar från intressenter. Är det dessutom ett museum så brukar de allra flesta muséerna kräva att man är en etablerad konstnär/bildkonstnär/konstfotograf, innan de låter en att ställa ut. Det har ingen betydelse hur duktig man är, har man inga tidigare referenser så är det som förgjort.

Ett tips om man vill etablera sig som bildkonstnär är att gå med i den lokala konstnärsföreningen alt. fotoklubben och vara aktivt med när de anordnar vernissager. Sen kan du också som privatperson och oetablerad konstnär få tillstånd att anordna egen utställning i bibliotek, privata gallerier (kan kosta pengar) och i andra liknande lokaler. Men grundkravet för de flesta är ändå att du är medlem i någon sorts konstnärlig verksamhet, därför är det bra att gå med i den lokala konstföreningen så snart som möjligt (tiden du varit medlem kan också väga in i avgörandet).

När du har haft ett par tre utställningar på olika platser, ex. olika bibliotek (tipsa gärna lokalblaskan att du har en utställning på gång) plus gärna minst en utställning i ett galleri (spelar mindre roll om du sålde ngt eller inte), så kan du använda dessa som referenser när du söker nya platser att ha utställningar i, ex. det muséum som du nämnde i första inlägget. För du är ju trots allt då en etablerad konstnär. Har du då även gått ett par fotokurser eller liknande på någon folkhögskola, så är det ett stort plus. Blir dina utställningar en succé så är det sen bara att gå vidare med större utmaningar, anordna större utställningar i mera "kända" statuslokaler o.s.v.

Men det är klart att en utbildning i konstfack smäller ännu högre, det är egentligen fullständigt naturligt. Som jämförelse kan du ta de flesta andra yrken, utan utbildning står du dig slätt mot andra som har utbildning. Men det roliga med konstnärsyrket/-hobbyn är att du faktiskt kan arbeta dig nerifrån och upp utan formell utbildning, om du går den väg jag visade här. Det är ett hårt arbete, men även ett mycket stimulerande arbete om man älskar det man gör och om man även har turen med sig och lyckas.

Sen finns det ju naturligtvis undantag, vissa blir stjärnor på konstnärshimlen av en lycklig slump, exempelvis om "rätt personer" råkar få upp ögonen på en. En ren "lottovinst" med andra ord. Det är dock ytterst få som lyckas utan hårt arbete och gedigen utbildning.

 

[pial]

Hmm. Är det inte lite som att ringa till konserthuset och säga "hej, jag har spelat gitarr i ett år nu och undrar hur jag ska göra för att få ge en konsert hos er?"

Skulle inte tro att de vore så värst tillmötesgående.

Förstå mig rätt -- jag menar inte att dina bilder automatiskt skulle vara ointressanta för en utställning bara för att du inte är så erfaren. Det jag menar är bara att det är helt enkelt inte så det funkar. På samma sätt som konserthusexemplet måste man helt enkelt etablera sig först, den långa vägen.

/Pia

 

[Jonathan Johansson]

Eeros skrev:
Utan att veta gissar jag att det är deras sätt att inte bli överbelamrade med ansökningar från intressenter. Är det dessutom ett museum så brukar de allra flesta muséerna kräva att man är en etablerad konstnär/bildkonstnär/konstfotograf, innan de låter en att ställa ut. Det har ingen betydelse hur duktig man är, har man inga tidigare referenser så är det som förgjort.

Ett tips om man vill etablera sig som bildkonstnär är att gå med i den lokala konstnärsföreningen alt. fotoklubben och vara aktivt med när de anordnar vernissager. Sen kan du också somprivatperson och oetablerad konstnär få tillstånd att anordna egen utställning i bibliotek, privata gallerier (kan kosta pengar) och i andra liknande lokaler. Men grundkravet för de flesta är ändå att du är medlem i någon sorts konstnärlig verksamhet, därför är det bra att gå med i den lokala konstföreningen så snart som möjligt (tiden du varit medlem kan också väga in i avgörandet).

När du har haft ett par tre utställningar på olika platser, ex. olika bibliotek (tipsa gärna lokalblaskan att du har en utställning på gång) plus gärna minst en utställning i ett galleri (spelar mindre roll om du sålde ngt eller inte), så kan du använda dessa som referenser när du söker nya platser att ha utställningar i, ex. det muséum som du nämnde i första inlägget. För du är ju trots allt då en etablerad konstnär. Har du då även gått ett par fotokurser eller liknande på någon folkhögskola, så är det ett stort plus. Blir dina utställningar en succé så är det sen bara att gå vidare med större utmaningar, anordna större utställningar i mera "kända" statuslokaler o.s.v.

Men det är klart att en utbildning i konstfack smäller ännu högre, det är egentligen fullständigt naturligt. Som jämförelse kan du ta de flesta andra yrken, utan utbildning står du dig slätt mot andra som har utbildning. Men det roliga med konstnärsyrket/-hobbyn är att du faktiskt kan arbeta dig nerifrån och upp utan formell utbildning, om du går den väg jag visade här. Det är ett hårt arbete, men även ett mycket stimulerande arbete om man älskar det man gör och om man även har turen med sig och lyckas.

Sen finns det ju naturligtvis undantag, vissa blir stjärnor på konstnärshimlen av en lycklig slump, exempelvis om "rätt personer" råkar få upp ögonen på en. En ren "lottovinst" med andra ord. Det är dock ytterst få som lyckas utan hårt arbete och gedigen utbildning.

Jo det klart att dom måste sålla...

Saxat från deras hemsida:
"En särskild tonvikt har lagts på att presentera västsvensk konst och en yngre konstnärsgeneration."

Damen jag talade med poängterade tydligt att det var extra intressant med utställningsmaterial med lokal anknytning. Och det tycker jag ju att jag har, samt att jag bör tillhöra den yngre konstnärsgenerationen... Men det verkade inte intressant att ens kolla på vad jag hade att visa...

Jag har tidigare i år haft mina första två utställningar, varav den ena i "Galleri Ranrike" som huserar i kommunhuset i Tanumshede och den andra på övervåningen av en resaurant i Hamburgsund. Båda har enligt mig varit mycket lyckade och jag har nästan fått överväldigande mycket positiva kommentarer.

Jag har fått publicitet i två "lokalblaskor", Bohusläningen och Strömstadstidningen i form utav en helsida i varje tidning. Tanums kommun har även tillfrågat mig om jag vill stå för bilden till deras Julkort som nu firar tjugoårsjubileum.
Så referenser saknas inte helt...
Men det efterfrågades inte heller...

Andra utställningsplatser som b.l.a. Uddevallas statsbibliotek och Galleri Lokstallet i Strömstad som jag har fått möjlighet att visa mina bilder för har sagt att det ser mycket intressant ut.

M.v.h. Jonathan

 

[Stina.D]

Bra Jonathan! Du gör ju allt rätt, bara håll ut så kommer framgången. Du har de två viktigaste komponenterna för framgång – starkt engagemang och en tillräckligt bra produkt.

Och jag är inte ett dugg ironisk.

 

[martim]

Jag är själv inte så erfaren, men om jag skulle råka jobba på ett museum och någon ringde och ville ställa ut och bara hade fotat i ett år, inte hållit på med annan konst och inte gått någon utbildning skulle jag också vara skeptisk.
Det du kunde ha gjort hade varit att börja med att visa bilderna, sedan tala om dina utställningar och sist berätta att du inte hade utbildning etc.. Då hade du säkert haft en bättre utgångspunkt, kanske inte tillräckligt bra, det vet jag inget om, men bättre..

 

[Eeros]

Ser ut som att du är på precis rätt väg. Det du kan göra i framtiden om de börjar prata om utbildning, är att du kan byta samtalsämne och berätta om dina tidigare utställningar istället. Och om referaten i tidningarna. Sådant imponerar åtminstone till den grad att de inte slänger ut dig utan att lyssna på dig och därmed beror resten på din övertalningsförmåga samt på dina arbetsprov som du naturligtvis har med i en portfolio. Det innebär också att sådana här samtal lämpligast förs på plats, inte över telefon.

När du i framtiden förhoppningsvis har blivit lite mera känd och har verligen övertygande starka referenser att luta dig tillbaka på, så kan du börja föra dessa samtal per telefon. Eller ännu hellre låta din manager sköta sådana triviala saker som bokningar av utställningar. Eller ännu bättre, alla muséer ringer dig och ber dig komma och hålla en utställning.

Nåja, det där sista var menat mera som ett skämt, men det jag vill säga med detta är att ju starkare varumärke du har byggt upp kring ditt namn, desto oftare kommer du att få tillfällen att anordna utställningar.

 

[Jonathan Johansson]

martim skrev:
Jag är själv inte så erfaren, men om jag skulle råka jobba på ett museum och någon ringde och ville ställa ut och bara hade fotat i ett år, inte hållit på med annan konst och inte gått någon utbildning skulle jag också vara skeptisk.
Det du kunde ha gjort hade varit att börja med att visa bilderna, sedan tala om dina utställningar och sist berätta att du inte hade utbildning etc.. Då hade du säkert haft en bättre utgångspunkt, kanske inte tillräckligt bra, det vet jag inget om, men bättre..

Självklart... jag hade nog inte heller nappat i ett sådant fall.

Grejen var att jag ringde och frågade hur jag gör om jag är intresserad av att ställa ut, alltså få reda på vem man skulle träffa för att kunna visa sin portfolio. Men fick direkt frågor om utbildning och skola...