Varför många megapixlar?

[Janne Ar]

Jag har nyligen uppgraderat till fullformat och kunde då köpa ett begagnat A7RII-hus med 42 megapix.
Känslan i att ha många pixlar på sensorn var härlig!

"Varför då?" undrade hustrun, som kör med en A6000.
"För att kunna göra delförstorningar" sa jag.
"Och mer?" fortsatte hustrun.
"Och för att kunna göra större utskrifter utan kvalitetsförlust!" svarade jag entusiastiskt.
"Jaha...? Och mer...?" replikerade den trögflörtade livskamraten.
"Ja, dessutom så...."

Där tog det stopp!
Vad är mer vitsen med många pixlar på sensorn? Hjälp mig att övertyga hustrun...

 

[PMD]

Därför att Nyquist-Shannons samplingsteorem visar att med fler pixlar får man ut mer av sina objektiv.

 

[Visom]

Med stora filer behövs snabbare dator och större hårddisk.... Eller, hmmm... Nä, stryk det....

Själv tycker jag det är lättare att lyckas med brusreduceringen med många megapixel....

 

[lonian]

Jag har nyligen uppgraderat till fullformat och kunde då köpa ett begagnat A7RII-hus med 42 megapix.
Känslan i att ha många pixlar på sensorn var härlig!

"Varför då?" undrade hustrun, som kör med en A6000.
"För att kunna göra delförstorningar" sa jag.
"Och mer?" fortsatte hustrun.
"Och för att kunna göra större utskrifter utan kvalitetsförlust!" svarade jag entusiastiskt.
"Jaha...? Och mer...?" replikerade den trögflörtade livskamraten.
"Ja, dessutom så...."

Där tog det stopp!
Vad är mer vitsen med många pixlar på sensorn? Hjälp mig att övertyga hustrun...

För min del så tycker jag det hjälper vid efterredigering. Även om man har valt ett objektiv som fångar mycket så kan man beskära och välja ut det som är mest intressant i bilden. Alla arbetar ju olika men jag kände i alla fall större frihet med fler mega pixlar speciellt vid macro foto. Nackdelen då, jo långsammare kamera, tyngre att ladda in raw filerna i datorn. Möjligen att det tar mer plats på disken också men rensar man bort onödiga filer så är det inga problem.
Sen måste man hålla kameran mer stilla också annars syns tydligare skakningsoskärpa.

 

[J O Härnström]

Vad är mer vitsen med många pixlar på sensorn? Hjälp mig att övertyga hustrun...

En stor sensor är bättre på att samla ljus och mer ljus ger en renare signal som omvandlas till bild. 20 Mp räcker långt på fullformat. Fler pixlar än så är en bonus men inte särskilt nödvändigt. Det kanske kan vara bra om man gör jättestora förstoringar att hänga på väggen som studeras med näsan mot papperet.

 

[Astroscapist]

Din fru låter klok. Hon frågar ju dig så du själv ska inse om det är värt det. För många räcker ett svar. Man måste inte ha många anledningar utan en enda. Rätt ofta finns nog bara en enda fördel med fler mpx och det är ju upplösningen. Resten borde vara bättre med en kamera med färre mpx. Men de flesta kameror har ju tillverkarna satt begränsningar så man ska välja det ena eller det andra. Exempelvis så mellan din frus kamera och din så är ju sensorstorleken en stor del av skillnaden. Mer än skillnaden i mpx.

/Stefan

 

[Grevture]

Svaret på den här frågan sönderfaller så att säga i två delar

Dels en rationell del där vi kan räkna upp fördelar som möjlighet att förstora, beskära, bättre möjligheter till efterbearbetning (bättre brusreducering, mer tonalitet, mer omfång, lättare att skärpa osv, osv) plus bättre möjligheter att korrigera optiska fel (distorsion, kromatiska fel osv) och inte minst att du utnyttjar mer av potentialen i dina objektiv som du antagligen lagt en del pengar på.

Dels en helt annorlunda del av frågan som jag skulle vilja påstå ofta är den viktigaste och faktiskt det mest centrala för de flesta fotografer - ett svar du själv gav som en del i din fråga:

Känslan i att ha många pixlar på sensorn var härlig!

Jag antar att du inte är yrkesfotograf utan att du fotograferar för att det är kul, för att det gör dig glad och för att du trivs med det. Och då räcker faktiskt svaret du själv gav utan att ens bland in några rationella anledningar.

Behöver man kolfiberklubbor för att spela golf? Behöver man spinnaker för att kunna segla? Behöver man en stark 1000-kubiks motor för att en motorcykel skall fungera? Behöver man en superlätt dunsovsäck för att sova när man fjällvandrar? Behöver man en Gibson för att spela gitarr?

Rationellt är svaret nej, men samtidigt missar ett sådant rationellt svar hela poängen med att göra de grejerna - man gör det för att man gillar det och då kan bättre (i rationell mening) prylar ytterligare förhöja glädjen.

Det finns förstås också de som upplever en helt motsatt impuls: att det ger en extra glädje, en större kick att göra något med så enkla prylar som möjligt. Och det är precis lika ok, eftersom det i slutändan handlar just om att välja den utrustning som gör ens intresse roligare.

När man funderar över ny utrustning är det ofta en del av glädjen och njutningen i det hela att jämföra prestanda, väga för- och nackdelar, grunna över exakt hur stor (konkret) nytta man har av olika egenskaper och väga det mot pris. Det är som att titta på kartor inför en resa. Men i slutändan är den centrala frågeställningen ganska enkel: Blir de roligare att göra det jag gör med den här grejen?

 

[Polar300]

"Jaha...? Och mer...?" replikerade den trögflörtade livskamraten.
"Ja, dessutom så...." Där tog det stopp!
Vad är mer vitsen med många pixlar på sensorn? Hjälp mig att övertyga hustrun...

Vissa saker kan man ALDRIG få nog mängd av: sensormegapixlar, fyrverkerier, hästkrafter etc.
Penisförlängarkänslan ("Känslan i att ha många pixlar på sensorn var härlig!") som du själv beskrev... Dvs: Too much is never enough!

Och, mera seriöst, hade man från begynnelsen (när analogfilmen imploderade och i princip försvann) kunnat gå direkt till multimegapixel fullformatssensorer
- så hade nog ingen kommit på den fnoskiga idén att ersätta 24ggr36 -filmrutan med en krympt cropsensor... Analogt hade nog ingen skapat svartvit film om färgfilm redan var uppfunnen...

 

[PMD]

Och, mera seriöst, hade man från begynnelsen (när analogfilmen imploderade och i princip försvann) kunnat gå direkt till multimegapixel fullformatssensorer
- så hade nog ingen kommit på den fnoskiga idén att ersätta 24ggr36 -filmrutan med en krympt cropsensor...

Den fnoskiga idén kom ju Kodak (och andra på) redan när film dominerade. T.ex. filmtyperna 110 (Pocket Instamatic) och 240 (APS).

 

[jonasfj]

Det är bra med hög upplösning vid efterbearbetning som t.ex. hudretusch...

 

[Bengf]

Och det andra vanliga att 24mp på en APS-C sensor motsvarar i täthet C:A 50mp på FF-sensorn ( Småbild )- det tredje vanliga att det visat sig att mång mp ( samma sensor generation ) gör något sämre objektiv lite bättre, första vanliga är att större sensor samlar in mera ljus.


Nyttan eller onyttan av allt är en annan historia, om bil XXX klarar 300km/timmen bevisat och klart så är det inte samma som att snitthastigheten är betydligt lägre, nu har ju tex inte en ny Z6 6mp för att det skulle räcka till jättelika utskrifter, och jag tror att det fins finesser i menyerna som många aldrig använder eller ens vet att dom fins, man får med saker både på gott och ont.

 

[Ventures]

Jag saknar att kunna ta två olika raw-filer samtidigt på samma sätt som raw + jpg. Råkar man ta en kanonbild önskar man att det var med maximal upplösning medan vardagsbilder gärna får ha lägre upplösning för att inte fylla diskarna för snabbt. Ofta ser man ju om det var kanonbilden först hemma i datorn, så att fippla med kamerainställningar (hög- eller lågupplöst) när man fotar är inte görbart.
Vitsen med högupplöst? Ja, det är väl ökade möjligheter som förstås inte måste utnyttjas i alla lägen.

 

[Astroscapist]

Jag saknar att kunna ta två olika raw-filer samtidigt på samma sätt som raw + jpg. Råkar man ta en kanonbild önskar man att det var med maximal upplösning medan vardagsbilder gärna får ha lägre upplösning för att inte fylla diskarna för snabbt. Ofta ser man ju om det var kanonbilden först hemma i datorn, så att fippla med kamerainställningar (hög- eller lågupplöst) när man fotar är inte görbart.
Vitsen med högupplöst? Ja, det är väl ökade möjligheter som förstås inte måste utnyttjas i alla lägen.

Sålla hårdare!
Alternativt, spara om det till mindre RAW-format som exempelvis DNG eller t.o.m. komprimerad DNG.

/Stefan

 

[Uffe_Nordholm]

Utöver ovan angivna anledningar till megapixel-racet finns det en till: de som köper kameror. Främst de som inte är insatta i det, utan "bara" vill köpa en bra kamera. För dessa kunder kan tillverkarna reducera kamerans "brahet" till antalet MP i sensorn, och kunden har bara en dimension att ta hänsyn till, där mest vinner.

För kunden/kameraköparen blir det enkelt: det är bara att jämföra de olika kamerornas MP-tal och välja den med högt antal. Även för tillverkarna blir det också enkelt: de behöver inte försöka förklara sådana tekniska saker som dynamiskt omfång, eller hur snabb/noggrann skärpan är, eller hur enkelt det är att göra de inställningar man kommer att vilja ändra ofta, eller hur bra optiken är och så vidare....

 

[Ventures]

För kunden/kameraköparen blir det enkelt: det är bara att jämföra de olika kamerornas MP-tal och välja den med högt antal. Även för tillverkarna blir det också enkelt: de behöver inte försöka förklara sådana tekniska saker som dynamiskt omfång, eller hur snabb/noggrann skärpan är, eller hur enkelt det är att göra de inställningar man kommer att vilja ändra ofta, eller hur bra optiken är och så vidare....

Ja, dessa egenskaper får man ju "på köpet". Jag har inte sett någon instegskamera med 40mp ännu.

 

[Janne Ar]

Tack...

...för alla intressanta tankar och fakta!
Lärorikt att läsa!

 

[Flash Gordon]

Utöver ovan angivna anledningar till megapixel-racet finns det en till: de som köper kameror. Främst de som inte är insatta i det, utan "bara" vill köpa en bra kamera. För dessa kunder kan tillverkarna reducera kamerans "brahet" till antalet MP i sensorn, och kunden har bara en dimension att ta hänsyn till, där mest vinner.

För kunden/kameraköparen blir det enkelt: det är bara att jämföra de olika kamerornas MP-tal och välja den med högt antal. Även för tillverkarna blir det också enkelt: de behöver inte försöka förklara sådana tekniska saker som dynamiskt omfång, eller hur snabb/noggrann skärpan är, eller hur enkelt det är att göra de inställningar man kommer att vilja ändra ofta, eller hur bra optiken är och så vidare....

Jag hade Canon 5D MKIII. Tyckte den var klart bättre än 5D MKII. Sedan bytte jag ut 5D MKII mot 5Ds R. Den kameran hade många fördelar när ljuset var bra men den hade inte bra AF i svagt ljus. Vilket gäller under större delen av vintern i Göteborg.
Den var väldigt lik min Fuji XT-2.
En 5D MKIV är enligt min mening väldigt mycket bättre. Den har bra DR och en väldigt bra AF-C.

En bra kamera är mer än bara sensor. Jag har inget emot fler pixlar men vill fört och främst ha en kamera som fungerar bra i de flesta situationer.

 

[Grevture]

Utöver ovan angivna anledningar till megapixel-racet finns det en till: de som köper kameror. Främst de som inte är insatta i det, utan "bara" vill köpa en bra kamera. För dessa kunder kan tillverkarna reducera kamerans "brahet" till antalet MP i sensorn, och kunden har bara en dimension att ta hänsyn till, där mest vinner.

För kunden/kameraköparen blir det enkelt: det är bara att jämföra de olika kamerornas MP-tal och välja den med högt antal. Även för tillverkarna blir det också enkelt: de behöver inte försöka förklara sådana tekniska saker som dynamiskt omfång, eller hur snabb/noggrann skärpan är, eller hur enkelt det är att göra de inställningar man kommer att vilja ändra ofta, eller hur bra optiken är och så vidare....

Det där tror jag inte riktigt stämmer. Dels, som någon annan redan påpekat, de kameror som har högst upplösning är inte instegsmodeller riktade till den kundgrupp du beskriver. De högsta upplösningarna hittar du snarare i rätt dyra modeller (oftast över 20 000 kr) där köparna för det mesta är ganska pålästa och inte sällan har haft flera kameror tidigare.

Men kanske viktigast - vilket megapixelrace? Det finns knappt något hos kameror som utvecklas långsammare än just antalet megapixlar

Exempel: 2002 hade vi en småbildskamera (fullformat) på 14 megapixel, Kodak DCS-14n. Nu 17 år senare är den mest högupplösta småbildskameran Eos 5Ds med 50 megapixel. På sjutton år har vi alltså inte ens fördubblat den linjära upplösningen. Det måste vara ett av teknikhistoriens segaste "race"

Ser vi till andra sensorformat är historien i stort sett densamma: Upplösningen ökade stadigt, men inte speciellt snabbt från 2000 fram till runt 2010-2011, sedan har ärligt talat inte mycket hänt: Four Thirds ligger runt 20 MP, APS-C runt 25, småbild mellan 25 och 50 och mellanformat mellan 50 och 100.

Jämför utvecklingen under de senaste 15 åren på saker som dynamiskt omfång (fem-sex gånger mer - försiktigt räknat), serietagning (mer än en tiodubbling), autofokushastighet (mycket!) för att inte tala om kapacitet på minneskort eller processorer (där det handlar om hundratals till tusentals gånger mer prestanda).

Eller se på TV-apparater under samma period där vi först gick från 576 linjer till 1080, och nu är 2160 linjer det som säljer mest - en fyra- eller femdubbling av den linjära upplösningen.

Megapixelrace - pyttsan!

 

[mimasan]

Jag har nyligen uppgraderat till fullformat och kunde då köpa ett begagnat A7RII-hus med 42 megapix.
Känslan i att ha många pixlar på sensorn var härlig!

"Varför då?" undrade hustrun, som kör med en A6000.
"För att kunna göra delförstorningar" sa jag.
"Och mer?" fortsatte hustrun.
"Och för att kunna göra större utskrifter utan kvalitetsförlust!" svarade jag entusiastiskt.
"Jaha...? Och mer...?" replikerade den trögflörtade livskamraten.
"Ja, dessutom så...."

Där tog det stopp!
Vad är mer vitsen med många pixlar på sensorn? Hjälp mig att övertyga hustrun...

Jag kan inte förstå varför du tycker det är viktigt att övertyga din hustru att tycka samma sak som du då hon först inte alls verkas varken förstå eller vilja bli övertygad. Det viktiga måste ju ändå vara att få henne övertygat om att det är viktigt för dig och gör dig glad, då kommer ju hon också tyck att det är viktigt att du skaffar detta för hon vill ju dig antagligen all lycka i världen. Jag förutsätter då att det inte krockar med nåt annat tråkigt ekonomiskt praktiskt hinder

 

[M7_21]

Jag har nyligen uppgraderat till fullformat och kunde då köpa ett begagnat A7RII-hus med 42 megapix.
Känslan i att ha många pixlar på sensorn var härlig!

"Varför då?" undrade hustrun, som kör med en A6000.
"För att kunna göra delförstorningar" sa jag.
"Och mer?" fortsatte hustrun.
"Och för att kunna göra större utskrifter utan kvalitetsförlust!" svarade jag entusiastiskt.
"Jaha...? Och mer...?" replikerade den trögflörtade livskamraten.
"Ja, dessutom så...."

Där tog det stopp!
Vad är mer vitsen med många pixlar på sensorn? Hjälp mig att övertyga hustrun...

Tror att det beror mycket på vad bilden ska användas till. Till Facebook räcker en kompakt eller en mobil gott och väl. För större utskrifter, reklambilder etc är det en fördel med en kamera som är i FF och har tillräckligt med pixlar.

Gjorde en lite elak test en gång, tog en bild som jag lade ut på Facebook, frågade om mottagarna kunde gissa vilken kamera jag använt. De fick välja mellan 4 st olika fabrikat och modell. 1. Canon systemkamera 2. Canon kompakt 3. iPhone 6 4. Från ett diaduplikat.

Nästan ingen hade rätt. Bilden var tagen med nr 2. Canon kompakt. Iofs ett prov utan värde kan man tycka, men för Facebook och liknande räcker det med mindre kamera. Tror de flesta som kollar på Facebook inte bryr sig särskilt mycket om kvaliteten, undantag finns självklart, bara bilden har ett bra innehåll.

Det är klart, väljer man en större, tyngre kamera så kanske man inte släpar med den till sandstranden heller för en ev risk för sand i den.

Tänk på ryggen och axlarna, bäst är väl att ha en ryggsäck som kan fördela tyngden av ett eller två kamerahus, kanske tre gluggar, extra batteri etc.

Men, jag förstår absolut känslan att äga en sån fin kamera oavsett vad andra än tycker!