varför har man aldrig rätt grejer med sig?

[taegu]

var ute med skotern idag... träffade på älgko med tvillingkalvar,
andra gången på ungefär samma ställe... kon står alltså tio
meter bort, ljuset är perfekt och hon sträcker på sig och poserar
som den värsta topmodell mot en kanonbakgrund...

vart är kameran då? i väskan, i botten av packlådan, med ett 18-50mm på...
hann med att få nån bild på henne bakifrån när hon springer iväg...
alla som har sett en älg springa vet precis hur vackert det är...

 

[klerk]

...och har man kameran skjutklar så syns ingen älg (eller nåt annat heller för den delen) till! Det är väl det som kallas "Murphys law"...?

 

[taegu]

ja, men nån gång i livet kunde väl murphy vara upptagen
med att laga jävelskap åt nån annan än mig...

första gången jag träffade på den (antar att det är samma) familjen
hade jag inte ens kameran med så det går väl åt rätt håll kanske...

 

[acke]

Visst har det hänt att man skyllt på Murphy när favoritgluggen glömts hemma, men jag gör det aldrig numera. Det är ingen idé att gräma sig över sånt man ändå inte kan påverka. Det hjälper inte.

Jag tänker istället så här: Dessa fotogrejer har jag med mig. Punkt. Hur använder jag dem bäst just nu?

När drömmotivet dyker upp är det fel läge att svära över Murphys lag. Då missar man definitivt alla fotomöjligheter. Fokusera istället på uppgiften och lös den med de prylar du har med dig.

 

[Tomasz]

Murphy har klarat att hålla många bollar i luften redan innan datorer blev var mans egendom, han var hos mig vid samma tillfälle...
Men det kanske är tredje gången gillt? Rekognoscering är väl naturfotografens mantra. Bara ljuset är med dig nästa gång så.

Annars håller jag med Ulf. Man måste fokusera på det man förberett sig på, en ripjägare med hagelbössa hade säkert också svurit i ditt ställe (om det nu var tillåtet att skjuta älg, det är det visst inte just nu tror jag). Att bara släpa med sig kameran "utifall att" ger *aldrig* lika bra resultat som när man fokuserar på de tänkta bilderna från den stund man packar väskan tills man kan se dem med egna ögon.

 

[l-malmqvist]

Du hade ju rätt grejor med dig, men på fel ställe. Jag brukar alltid ha kameran runt halsen frampå bröstet när jag är ute och kör skoter. Märkligt nog funkar kombinationen hjälm, skoterhandskar och 350D riktigt bra, även när det är bråttom. Bifogar en typisk "bråttom"-bild från senaste svängen:

 

[DaMoose]

Om jag körde skoter mycket så hade jag definitivt tillverkat en "tankväska" av en gammal fotorygga. Kameran ligger skyddat så länge man inte har någon värre sportkörning för sig, själv har jag bara kört "lappskotrar" och liknande.

Med väskan på tanken så har man ett snabbt blixtlås och sen är kameran framme. Även hyffsat snabbt att byta gluggar.

Min pappa missade en bra bild för en massa år sedan när han var uppe i fjällen och körde skoter. Han hade stannat skotern och stängt av motorn och spejjade lite med kikaren. Då dyker det från andra sidan en liten ås upp 2 st yngre järvar som går bara 50 meter från honom och håller på att småbråka med varandra. De märkte inte ens att han satt där på sin skoter. Och var är kameran? Givetvis längst ner i skoterväskan, hade han börjat rota där så hade han varit tvungen att kliva av och järvarna med sin syn hade stuckit på 3 röda.
Alltså bara att sitta ner, hålla käft och njuta av synen, för den lär man ju aldrig få se igen.

 

[Maverick]

Förvånadsvärt lite tycker jag Murphy blandar sig i fotografering. Dålig planering och lathet är betydligt vanligare.

Lämnar man gluggarna hemma eller packar kameran längst ner i ryggsäcken så är det inte ett resultat av Murphy.

De flesta naturfotograferier är ett resultat av lång och nogrann planering snarare än tur. Jag har hört även rätt etablerade fotografer säga att de hade tur när de tog en viss bild. Till viss del är det ju sant. Men det är ju oxå så att de ofta var ute för att just fotografera, de hade packat med sig den utrustning som krävdes osv...

Slumpen inträffar helt enkelt oftare för den som släppar med sig sin utrustning eller har den lätt tillgänglig.

Mvh
Maverick

 

[Niclasfoto]

Det jag tænkte på nær jag læste rbriken først var/ær att man >INTE tænker den tanken om man inte æger de prylar man saknar.
Då kan man ju såklart eventuellt tænka på faktumet att ett sådant hade varit bra att ha hit och dit MEn faktiskt så inbillar jag mig att man faktiskt inte så ofta heller saknar prylen/prylarna. Man jobbar helt enkelt med det man har.


MVH Niclas,