Vad gör ni sen?

[mamiyaolympus]

När ni har fixat färdigt med alla fantastiska bilder ni tagit. Vad blir det av det hela? Sitter ni ibland i er ensamhet och kollar på era alster, eller skickar ni iväg dom ut i "molnet " för att förhoppningsvis även andra ska få glädjas. Eller drar ni tråd till TVen och samlar familjen, för att tillsammans återuppleva händelser. Låter ni trycka de "bästa" på fint papper, ramar in och hänger på väggen?
Har börjat tänka på detta, nu när det är så lätt att samla på sig tusentals bilder av blandad natur.
Ja vad säger ni?
n´Erik

 

[wilper]

Jag tar de bilder jag tycker bäst om och lägger på min blog, som tjänar som en sorts fotodagbok (Photofying).

Den har visserligen några få sporadiska läsare, men det är mest för min egen skull, för att hålla koll på vad jag gjort.

Jag hade tänkt att jag skulle göra lite förstoringar och hänga på väggarna, men än så länge har jag inte lyckats prestera något som kombinerat skärpa med fint motiv till den nivå att jag velat slänga pengar på att få det förstorat.

 

[afe]

Mina bilder brukar hamna i min blogg här på FS och på flickr. Några enstaka bilder skickas till Crimson.för utskrift och hängs på väggen hemma eller på jobbet.

 

[kjellepelle]

Intressant fråga. Jag tycker att jag gör ganska mycket med mina bilder.
1. Jag sorterar mina bilder per datum och sätter mig ibland och tittar på bilderna i PC'n som ett alternativ till att skriva dagbok.
2. Varje år gör jag en foto-almanacka, ett ex. till oss själva och några ytterligare till släkt och vänner. "Månadens bild" ser jag varje dag i köket på det viset.
3. Några bilder varje år hamnar på FB och här på fotosidan i hopp om att få några kommentarer och nå en lite större publik än bara familjen.
4. Ett par foto-böcker per år brukar det bli. Kan vara en intressant resa eller bara "året som gått"
5. Årets bästa bilder brukar jag beställa förstoringar (50 x 70 cm) av. Jag har en fotoram på väggen där jag byter bild någon gång per kvartal.

 

[mikael.b.roos]

Jag slänger ut en hel del på facebook.. lägger in på olika forum för kritik.

Sedan är jag med i en fotoklubb som har lite månadstema osv så det blir att man får framkallat några per månad (kostar ju typ max 30 spänn för en 30x40) vissa hängs upp på kafeet där vi i klubben samlas.. hänger upp en del i min mors affär också.. även några hemma!

 

[Saltis]

Jag lägger upp mina "bästa" bilder på jobbdatorns skärmsläckare.

Trevligt att titta på när man behöver en paus eller kommer tillbaka till arbetsplatsen efter ett möte.

 

[Per]

Oftast ingenting.

Men det gör mig inte så mycket, eftersom jag kommit till insikten att det är själva fotandet, inte resultatet av det som roar mig. Jag älskar t.ex. att dra till fjälls och fota ett par veckor per år och riktigt grotta ner mig i bildskapandet, men jag skulle förmodligen lika gärna kunna fiska, måla akvarell eller samla sten. Det är väl nåt med att få en fördjupad upplevese av miljön.

Fast lite fotoböcker får jag faktiskt till emellanåt, och visst vore det kul att få upp lite snyggt på väggarna.

 

[Flash Gordon]

Du tar upp en viktig fråga där. för inte så länge sedan när vi inte fotograferade digitalt så hade bilder ett större värde. Film och framkallning kostade. Skulle man sedan kunna njuta av dem var man helt enkelt tvungen att förbereda dem för att kunna konsumeras.
Endera välja ut bilder och sätta i album eller sätta dem i diamagasin. Nu tog man ju inte lika mycket bilder då så urvalsprocessen var enklare.
Idag knäpper vi bilder till höger och vänster. Fast de flesta sätt de presenteras på är kortsiktiga och för ögonblicklig konsumtion. Finns ens Instagram eller Facebook om 10 år. Troligen inte.
De flesta fotograferar idag digitalt och tankar in sina bilder på någon hårddisk. Där hamnar både guldkornen och de mediokra bilderna huller om buller.
De flesta har ingen back up och bilderna skall ha tur om de överlever en hårddisk krasch och alla teknik skiften sett över lite längre tid.
Många bilder är ju faktiskt intressantare 100 år efter de togs än som nytagna. Något jag inser när jag hjälper min fru att skanna in hennes 86 åriga föräldrars bilder.
Bilder som visar min frus uppväxt och även hennes föräldrars föräldrar i ett Österrike som var väldigt annorlunda för 100 år sedan mot vad det är idag. Bilder som oftast är mycket små men av god kvalitet och ofta kan förstoras upp ordentligt.
En del av våra bilder kommer säkert ha samma värde för några av våra efterkommande.
Fast för att ha det måste guldkornen väljas ut och presenteras på något användarvänligt sätt.
Papper är väl hittills det mest arkivbeständiga och samtidigt klara för att kunna konsumeras utan extra hjälpmedel.
Diabilder kan en del fortfarande hantera fast de blir allt färre. Vad gör en ung familj om de hittar 100 lådor dia efter morfar? Slänger dem eller går och köper en diaprojektor?
Chansen är förmodligen ändå mindre att någon skulle orka gå igenom min bildbank på 55 000 bilder och som ökar med cirka 5 000 bilder per år. Då sorterar jag ändå ut ganska hårt och jag vet att många har betydligt fler bilder på sina diskar.

Jag har egen skrivare och har haft det i över 10 år. Den används mest till att skriva ut i större format. A4-A3+ för det mesta. Det finns en hel del ramade bilder som hänger runt om i huset. Då och då ersätts någon med en ny när vi tröttnat på den gamla.
Bilderna har en teoretisk livslängd på över 200 år men problemet med stora utskrifter är att de är svåra att arkivera.

De 55 000 bilder som ligger på min NAS server är det oftast bara jag själv som har en någorlunda koll på. Däremot tittar mina barn och även min frun fortfarande gärna i de fotoalbum vi producerade fram till jag gick över till digitalt runt år 2000.

Så själv har jag kommit fram till att mina bilder har ett värde för även andra men att de måste förpackas och vara lätt tillgängliga.
Så själv kommer jag i mån av tid långsamt att sätta upp små projekt och välja ut bilder för att producera fotoböcker. Dagens sätt att skapa fotoalbum.
Jag har redan gjort ett antal fotoböcker både professionellt i samband med vissa uppdrag och även privat. Det tar sin lilla tid men är väldigt uppskattat.
En utmärkt julklapp eller födelsedagspresent.

Sedan flera år producerar jag också en kalender med den närmaste släktens födelsedagar inlagda som alla får i julklapp. Ett sätt för mig att kunna ge andra som ändå håller på att drunkna i prylar en unik Julklapp. Kanske beror på att jag hatar att julshoppa som bidragit till lösningen.


Så vad är kontentan av ovanstående dravel. Jo att en del våra bilder mycket väl kan ha ett värde även för andra. Fast skall de nå fram måste vi paketera dem och presentera dem på ett aptitligt sätt.
Idag har vi fler och bättre möjligheter att göra det än någonsin tidigare, fast det kräver att vi lägger ner tid på mer än enbart fotografering och redigering.

 

[J O Härnström]

Jag sparar bilderna på hårddisk.
Några bilder kopieras på papper till släkten och/eller läggs ut på Picasa.
Enstaka bilder läggs upp här i album el. forum.

Ända sedan jag var liten grabb har jag tänkt i bilder. Först teckningar sedan även foto och grafik.
Experimenterandet och att göra bilden är själva grejen.
När jag blev äldre skulle jag börja måla också men hittills har det inte hänt (kanske någon enstaka gång), få se när och om jag blir sjuttio...

 

[mamiyaolympus]

Mina tankar om detta.

Håller med om att många bilder blir intressantare med åren. Med det i åtanke har jag påbörjat ett projekt att avfota ett antal diabilder från 70-90-tal. Detta ska bli julklapp till mina barns familjer för att kanske intressera mina barnbarn och deras barn.
I övrigt fotar jag nog vardagshändelser och en liten tanke har jag att dokumentera förändringar i den by där jag lever.
Ibland blir det en enbart rolig, intressant eller vacker bild också. Dom vet jag inte än vad det blir av. Kanske crimson får göra något av dem.
n´Erik

 

[alfin]

Jag printar mina bästa bilder på min Epson 3800 på fint baryta fine-art papper, vanligtvis i A4- och A3-format och är jag riktigt nöjd med med en bild, kanske jag ramar in och hänger upp. Resten ligger på hårddiskar katalogiserade i Lightroom. Ungefär som man hade bilderna i skokartonger förr i världen.

 

[Flash Gordon]

Vi är nog många som har bilderna i skokartonger.
Förmodligen mer i form av skocontainrar.

 

[Sven_Sven]

Vi har ca 50 000 bilder i datorn i vardagsrummet/matplatsen. Den datorn är alltid igång och vi kör random bilder på skärmsläckaren. Det blir en härlig blandning och många kommentarer om det som kommer upp!

 

[Jonas Eldred]

När ni har fixat färdigt med alla fantastiska bilder ni tagit. Vad blir det av det hela? Sitter ni ibland i er ensamhet och kollar på era alster, eller skickar ni iväg dom ut i "molnet " för att förhoppningsvis även andra ska få glädjas. Eller drar ni tråd till TVen och samlar familjen, för att tillsammans återuppleva händelser. Låter ni trycka de "bästa" på fint papper, ramar in och hänger på väggen?
Har börjat tänka på detta, nu när det är så lätt att samla på sig tusentals bilder av blandad natur.
Ja vad säger ni?
n´Erik

Jag gör allt det du föreslår, förutom att samla familjen vid TVn. Dessutom gör jag varje år en egen fotbok, en tjock en, med alla viktiga och fina bilder från året som gått. Dessutom skriver jag blogg och lägger upp en hel del bilder på Instagram.

 

[Ventures]

När ni har fixat färdigt med alla fantastiska bilder ni tagit. Vad blir det av det hela? Sitter ni ibland i er ensamhet och kollar på era alster, eller skickar ni iväg dom ut i "molnet " för att förhoppningsvis även andra ska få glädjas. Eller drar ni tråd till TVen och samlar familjen, för att tillsammans återuppleva händelser. Låter ni trycka de "bästa" på fint papper, ramar in och hänger på väggen?
Har börjat tänka på detta, nu när det är så lätt att samla på sig tusentals bilder av blandad natur.
Ja vad säger ni?
n´Erik

Går ut och tar fler bilder ;-).
En grej jag skulle vilja göra är fotoböcker som variant på fotoalbumen man gjorde förr. Då tvingas man välja ett mindre antal favoriter från t.ex. fotoprojekt/resa/familjehögtid och undviker på så sätt att trötta ut betraktaren med versioner av samma motiv osv. Som vanligt finns inte tid för detta pga att annat, som att t.ex. ta fler bilder, går före.

 

[Jenny Jonsson]

Lite OT,

Efter min morfar fanns en liten koffert med mer eller mindre osorterade diabilder. Jag och min far har gått igenom dem o antecknat personer platser och tidpunkt i de fall vi kunnat. Min far gör samma sak med sin stora produktion av bilder. Min plan är att såsmåningom sätta ihop en brutalstor fotobok åt ungarna med deras histora, en slags "Roots" från södra Närke - ja, utan slaveriet, då

Själv fotograferar jag i nuet, min glädje är själva fotograferandet. Jag gör inte så mycket av bilderna. Sen jag fick barn känner jag att jag vill dokumentera deras uppväxt åt dem, för själv uppskattar jag alla bilder från min barndom. Jag gör album av dokumentationsbilderna, jag laggar ett år drygt för jag har märkt att det är mycket lättare att välja bland bilderna när det gått lite tid. Jag är noga med att anteckna namn, plats, datum och anekdoter så att mina döttrar ska slippa sitta som farsan o jag gjorde med morfars alla fina bilder!

Jag tror att lärdomen av farsans o min koffertövning är att göra urval på ett eller annat vis och koppla information till bilderna. Och jag tror att man ska göra det även om man som jag bara fotograferar för glädjes skull. Det kommer alltid att finnas folk runtomkring en som intresserar sig för ens bilder