Vad använde Disfarmer för teknik?

[Dez]

SVT visade i fredags en superdokumentär, http://svtplay.se/t/102869/k_special__familjealbum_varda_en_formogenhet

Jag undrar vad han kan ha använt för teknik.
Jag gissar på någon slags storformatskamera med torrplåtar.

 

[bildsten]

SVT visade i fredags en superdokumentär, http://svtplay.se/t/102869/k_special__familjealbum_varda_en_formogenhet

Jag undrar vad han kan ha använt för teknik.
Jag gissar på någon slags storformatskamera med torrplåtar.

Han var ju verksam en längre tid som småstadsfotograf och kan ha använt lite olika teknik, men det som kom fram i programmet var ju storformatskamera och glasplåtar. Jag tyckte det såg ut som 4x6". Han gömde sej under skynket och skrämde barnen, en del såg ju verkligen vettskrämda ut. Hans fotografi är naturligtvis viktigt som socialt dokument, men stilen imponerade inte på mej även om bilderna verkade tekniskt bra med rika valörer. Det måste ha funnits massor av sådana fotografer i bara i USA. Men någon har hypat honom och i samlarkretsar slår det ibland över.

 

[Graal]

En stor del av den tekniska biten svarade väl Ira Mandelbaum för. Det var han som kopierade och förstorade upp Disfarmers glasplåtar i mörkrummet och gav dom den "rätta" känslan. Dessa nygjorda (från 2004 och framåt) större kopiorna visades för gallerister och konsvärlden föll pladask. De (förmodligen) kontaktkopierade kopior Disfarmer gjorde till dom han fotograferade har sedan fått höga värden som rena samlarobjekt. Men det var Mandelbaums kopior som fick konstkännare att intressera sig för bilderna. Han uttryckte ju klart att han från början hade problem med att få bilderna bra men att han så småningom kom underfund med hur de skulle göras. Att Disfarmer var kompositören men att han han själv var dirigent och orkester när bild"styckena" sedan framfördes. Och även den som köpte negativen och själv först försökte kopiera dom (kommer inte ihåg namnet) uttryckte ju också att bilderna fick en helt annan dimension förstorade av Mandelbaum. Saker som man inte såg förut i bilderna kom nu fram på ett annat sätt.

 

[alfin]

En stor del av den tekniska biten svarade väl Ira Mandelbaum för. Det var han som [...]

Så tolkade jag också programmet.

 

[J O Härnström]

Jag såg i alla fall ingen förstoring i reportaget som var i original från Disfarmers egen tid.
Bara småbilder i format ca 4x6", förmodligen kontaktkopior.
Förmodligen var många av hans kunder missnöjda med bilderna. Skrämda barn, vuxna som grimaserade konstigt och spände sig när dom inte visste vad fotografen höll på med. Eller också visste dom inte om något annat, det kanske skulle vara så...

Och så mycket skitsnack i reportaget, "stor konstnär" "geni"

 

[Lars_E]

Såg det igår kväll som repris.

Det var rätt mycket Hype Trouvé över alltihop.
Intressantast var nog sågningen av att han skulle gett ansikte åt depressionen.
Den depression som de självförsörjande bönderna aldrig fattade fanns, om man får tro folket i programmet.

 

[Dez]

Jag tyckte det var många väldigt bra bilder. Och jag tycker han förtjänar att kallas geni. De flesta avbildade såg riktigt nakna ut. Men å andra sidan tycker jag Hcb:s bilder är skräp, så smaken är olika. Men nu var det tekniken jag ville diskutera. Köpte man plåtar som var färdiga att exponera på denna tid?

 

[bildsten]

Jag tyckte det var många väldigt bra bilder. Och jag tycker han förtjänar att kallas geni. De flesta avbildade såg riktigt nakna ut. Men å andra sidan tycker jag Hcb:s bilder är skräp, så smaken är olika. Men nu var det tekniken jag ville diskutera. Köpte man plåtar som var färdiga att exponera på denna tid?

Torrplåtar kom i handeln omkring 1880 så det skulle jag tro.

 

[Dez]

Och vad kan man uppskatta att en dylik glasplåt hade för ASA?

 

[bildsten]

Och vad kan man uppskatta att en dylik glasplåt hade för ASA?

I början säkert under 10. Det blev känsligare material senare.

 

[Graal]

Och vad kan man uppskatta att en dylik glasplåt hade för ASA?

Kodak började serietillverka torrplåtar på på 1870-talet. 1888 lanserades rullfilmen och Kodakkameran som möjliggjorde snapshotfotografering på fri hand i dagsljus. Känsligheten kan då inte ha varit allt för låg, kanske kring 25-50 ISO? Torrplåtar fortsatte att tillverkas långt in på 1900-talet och fortfarande gjörs det sån film för Hologram och grafisk fotografering på beställning om man beställer tillräckligt stor serie. Tri-X som bladfilm lanserades redan 1939 och den hade då 200 ISO i känslighet. 1954 kom den i rullfilm. Under 30-talet då Disfarmer verkade fanns ju svartvita rullfilmer (t.ex Verichrome Safety 1931) som jag tror hade mellan 50-100 ISO, men vad glasplattorna som tillverkades då hade för ISO vet jag inte säkert?