Vad är fram och bak?

[Fredrik183]

Har budat hem ett gammalt Voigtländer&Sohn-objektiv. Det har tillverkningsnummer 48 999 och jag gissar att det är från sent artonhundratal. Det är ett Euryscop IV nr 3. Nu mitt problem, eller fråga. Vad är egentligen fram och bak på objektivet? När jag läser Benjamin French katalog från 1890 kan man se att fram på Voigtländerobjektiven är den sida från vilken texten på objektivet läses rättvänd, alltså fram i mening att denna sida skall vara vänd mot motivet, texten skall läsas rättvänd från den avfotograferades sida: http://www.antiquecameras.net/1890lenscatalogue.html

Men när jag tittar på själva objektivet är dess innandöme ytbehandlat så att all blank mässing är osynlig från motivets sida när objektivet vänds åt andra hållet, alltså det är i denna orientering den interna antireflexbehandlingen fungerar. Vänds det som objektiven i French katalog är utformade, med den skruvhålsförsedda flänsen mot kameran och objektivtexten rättvänd för motivet, syns blanka ytor i objektivets inre. Grejen är den att mitt objektiv har ingen skruvhålsförsedd fläns i ena änden, båda sidor har en utvändig hangänga. Dessutom är ytorna runt båda hangängorna behandlade svarta, så det ger ingen ledning. Ena sidan har dock en större gäng (diameter 78,65 mm). Den mindre sidans gängdiameter är 65 mm. Jag gissar att den större gängen skall vara mot kameran, då stämmer också innandömets antireflexbehandling. Men då stämmer det inte med objektivtextens/monteringsflänsens orientering i katalogen. Rent optiskt verkar inte något dramatiskt skilja de olika orienteringarna åt. Någon som kan kasta ljus över saken?

Edit: Ahh, det är ju naturligtvis så att den blanka mässingen inte skall synas från negativets sida. Är det så det skall vara?

 

[ztenlund]

Edit: Ahh, det är ju naturligtvis så att den blanka mässingen inte skall synas från negativets sida. Är det så det skall vara?

Det var väl ungefär min första tanke när jag började läsa ditt inlägg i alla fall. Min erfarenhet av antika objektiv och kameror får dock betraktas som begränsad.

 

[cocuyo]

http://chestofbooks.com/arts/photography/Practical-Photography-2/Voigtlander-Lenses-Part-4.html

Den här sortens objektiv spelar inte så stor roll åt vilket håll man monterar dem, eftersom de är symmetriska. Voigtländer påpekar att den inte är anastigmatisk, och den anges huvudsakligen avsedd för porträtt. Man kan alltså förvänta sig bildfältskrökning, och det är inte stor idé att dela den för att få dubbla brännvidden, så som man gör med dubbelanastigmater. Så om du monterar med svartmålade sidan bakåt blir det säkert rätt. Linserna är kittade, både den främre och den bakre, så det är två komponenter, fyra linser. Tidiga objektiv hade insticksbländare, medan senare hade iris.

Ljusstyrkan 6.0 var för tiden ganska ljusstarkt för ett relativt billigt objektiv. Den fanns i ljusstyrka 8 i längre brännvidder.

 

[Fredrik183]

Ja med din input Ztenlund och en stunds analys av katalogbilderna så är min konklusion att den mindre gängen skall vara mot kameran. På denna gäng satt förmodligen ursprungligen flänsen med skruvhålen man kan se i katalogen, och på den större gängen har nog ett litet motljusskydd suttit. Om någon har något intressant att bidra med så lyssnar jag gärna.

 

[Fredrik183]

http://chestofbooks.com/arts/photography/Practical-Photography-2/Voigtlander-Lenses-Part-4.html

Den här sortens objektiv spelar inte så stor roll åt vilket håll man monterar dem, eftersom de är symmetriska. Voigtländer påpekar att den inte är anastigmatisk, och den anges huvudsakligen avsedd för porträtt. Man kan alltså förvänta sig bildfältskrökning, och det är inte stor idé att dela den för att få dubbla brännvidden, så som man gör med dubbelanastigmater. Så om du monterar med svartmålade sidan bakåt blir det säkert rätt. Linserna är kittade, både den främre och den bakre, så det är två komponenter, fyra linser. Tidiga objektiv hade insticksbländare, medan senare hade iris.

Ljusstyrkan 6.0 var för tiden ganska ljusstarkt för ett relativt billigt objektiv. Den fanns i ljusstyrka 8 i längre brännvidder.

Tack för den informationen. En liten fundering är om det är möjligt att plocka isär objektivet för invändig rengöring av linsytorna, de är täckta av en hinna som kanske kan komma från kondenserad olja från bländarlamellerna, vilken möjligen dunstat och satt sig på linserna. Å andra sidan ger det förmodligen en skön patina till bilderna Men man kanske tröttnar på detta så småningom och kommer på att man vill restaurera bildfinishen. Linserna lär väl vara kittade med kanadabalsam, om de är sammansatta. Men de kittade ytorna behöver väl knappast rengöras i så fall. Det förefaller vara två invändiga ytor.

Annars gillar jag katalogbeskrivningen, fri från kemiskt fokus (vad det nu heter på svenska), matematisk korrekt avbildning och jämt belyst bildfält.

 

[cocuyo]

Nej, lamellerna ska egentligen aldrig ha varit oljade. Den vanligaste beläggningen är mikroorganismer och vanlig smuts ur luften. Sedan kan det förekomma att glaset har "svettats" lite också, men jag tror inte att den här gluggen har sådant glas. Eftersom det bara finns fyra fria linsytor ska det inte vara något problem att göra ren dem. Man hade ju ännu inte kommit på antireflexbeläggning, så allt som sitter på glasytan är sånt som inte hör dit. Den hopkittade ytan ska det förhoppningsvis inte ha läckt in någonting i.

 

[Fredrik183]

Nej, lamellerna ska egentligen aldrig ha varit oljade. Den vanligaste beläggningen är mikroorganismer och vanlig smuts ur luften. Sedan kan det förekomma att glaset har "svettats" lite också, men jag tror inte att den här gluggen har sådant glas. Eftersom det bara finns fyra fria linsytor ska det inte vara något problem att göra ren dem. Man hade ju ännu inte kommit på antireflexbeläggning, så allt som sitter på glasytan är sånt som inte hör dit. Den hopkittade ytan ska det förhoppningsvis inte ha läckt in någonting i.

Det ser ut som en fet kondenserad beläggning, men det kan ju naturligtvis komma ur all den luft objektivet måste andats genom lufftrycksförändringar och viss ventilation. Nu förefaller ju konstruktionen ganska tät, och bländarringen ger ett "fetaktigt" motstånd, men det kan ju vara fett och smuts från alla fingrar som vridit på den som ger denna feta känsla. Jag kan ju inte se om det är föroreningar från luften, eller mikroorganismer. Det ser som sagt var ut som en fet kondenserad hinna, lite flammig/rimfrostrosig, eller åt imman på en smutsig spegel i badrummet-hållet. När man ser det vill man dit och rengöra, men jag tror det som sagt var kommer att bidra till en viss patina som kan göra sig bra på bild.

Apropå objektivets pris så försökte jag mig på en uppskattning. År 1890 kostade det 65 dollar, vilket var drygt en och en halv månadslön för en genomsnittlig arbetare. Det skulle väl bli runt 40 000 kr i dagens löneläge. Det här är då med råge det exklusivaste objektiv jag har i min ägo