Graal
Avslutat medlemskap
Diana, Holga, Isoly I/Junior är exempel på kameror i plast som också har enkla (enlinsiga) objektiv i plast. Personligen har jag fallit för dessa "leksaker" och menar att de är det perfekta verktyget för fotografer som sätter bilden i centrum. Argumenten för detta är många och jag hittade några riktigt bra hos fotografen, konstnären och konstprofessorn Christopher James i USA som jag ska försöka sammanfatta mycket kort. Kanske har du fler eller kanske har du motargument?
Plastkameran är det sanna minnet! Linsen registrerar verkligheten som man ser den i minnet medan en mera perfekt optik återger den som det mänskliga ögat.
Platskameran blir till ett nyckelelement för det konstnärliga uttrycket. Traditionell fotografi är mera låst i den perfekta tekniken som först när man begår något "fel" kan ge nya utryck som utnyttjas kreativt.
Med en plastkamera blir du inte tagen på allvar på samma sätt (såvida inte personen har kunskapen om vad du håller på med) och du kan röra dig mera fritt, möts oftare med nyfikenhet än med misstro.
Plastkameran är enkel och mera lekfull. De få kontrollmöjligheterna gör att risken för nybörjaren att ställa in fel är minimal. Den är billig och lätt att bygga om/modifiera för speciella ändamål i bildskapandet.
Enkelheten gör också att plastkameran mera blir ett redskap istället för ett komplicerat instrument och resultaten blir som en "gåva" istället för "livsviktiga" negativ. När man lär på ett mera lekfullt sätt får man också en kärlek i bildskapandet samtidigt som man utforskar de traditionellt grundläggande teknikerna inom fotografin. Älskar man det man håller på med ser man också lättare nyanserna och skönheten i bildspråket.
Plastkameran motverkar också "kreativ slöhet". Kostnaden är minimal och att ersätta en utsliten kamera är billigt. Den är en leksak som främjar vår förmåga till kreativt seende och som lockar oss att fotografera.
När argument som att plastkameran bara skulle vara en gimmick, och att den inte kan lära något om fotografi kommer upp, bör man komma ihåg att fotografi endast är att göra bildavtryck med hjälp av ljus.
Plastkameran är det sanna minnet! Linsen registrerar verkligheten som man ser den i minnet medan en mera perfekt optik återger den som det mänskliga ögat.
Platskameran blir till ett nyckelelement för det konstnärliga uttrycket. Traditionell fotografi är mera låst i den perfekta tekniken som först när man begår något "fel" kan ge nya utryck som utnyttjas kreativt.
Med en plastkamera blir du inte tagen på allvar på samma sätt (såvida inte personen har kunskapen om vad du håller på med) och du kan röra dig mera fritt, möts oftare med nyfikenhet än med misstro.
Plastkameran är enkel och mera lekfull. De få kontrollmöjligheterna gör att risken för nybörjaren att ställa in fel är minimal. Den är billig och lätt att bygga om/modifiera för speciella ändamål i bildskapandet.
Enkelheten gör också att plastkameran mera blir ett redskap istället för ett komplicerat instrument och resultaten blir som en "gåva" istället för "livsviktiga" negativ. När man lär på ett mera lekfullt sätt får man också en kärlek i bildskapandet samtidigt som man utforskar de traditionellt grundläggande teknikerna inom fotografin. Älskar man det man håller på med ser man också lättare nyanserna och skönheten i bildspråket.
Plastkameran motverkar också "kreativ slöhet". Kostnaden är minimal och att ersätta en utsliten kamera är billigt. Den är en leksak som främjar vår förmåga till kreativt seende och som lockar oss att fotografera.
När argument som att plastkameran bara skulle vara en gimmick, och att den inte kan lära något om fotografi kommer upp, bör man komma ihåg att fotografi endast är att göra bildavtryck med hjälp av ljus.
Senast ändrad: