Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

tankar kring teleobjektiv och ljusstyrkor

Produkter
(logga in för att koppla)

djungel

Aktiv medlem
Eftersom jag är inriktad på att köpa ett bättre och längre teleobjektiv än mitt 55-300 zoom har jag funderat på en del råd jag och andra fått tidigare.

Jag har sökt mycket info och tänker just nu att sigma 150-500 är det bästa valet för rimliga pengar. Eftersom jag "bara" har 300 blir det ju ett rejält lyft brännviddsmässigt. Kvaliten och skärpan skall också ligga några steg högre än kitzoomen.

Men mina tankar är dessa. En del ger tummen ner eftersom det är bländare 6,3. Visst kan man lägga till 50 000-80 000 kr till och få ett med 1,5 bländarsteg lägre. Det är självklart bättre och dessa objektiv har även andra fördelar men vad innebär egentligen 1,5 bländarsteg i praktiken? För att få samma slutartid kan jag gå upp från t.ex 400 till 1000 ISO. Inga problem med 1000 ISO idag vilket det var för 6-8 år sedan. Inte ens om jag tvingas upp till ISO 3600 är någon absolut katastrof på de lite bättre kamerorna.

Ofta tvingas proffsen med 500 mm F/4 blända den minst ett steg för att få rimligt skärpedjup. Detta djup har man ju redan från början med bländare 6,3 och dessutom ännu mer på en DX-kamera.

Tänker jag rätt eller totalt fel?
 
Bländare 6,3 har jag aldrig upplevt som något problem i dagsljus. Bildstabiliseringen gör att man kan höja slutartiden i stället för isot till en början, men när det fortsätter skymma så märker man av att ljusstyrkan inte är något att hurra för.

150-500:an är dessutom en rejäl bit. Sigma 120-400 har ett halvt steg bättre ljusstyrka, har bättre skärpa och är något mindte, men den når å andra sidan bara till 400 mm.
 
Det finns mycket för och emot här. För det första brukar telezoomarna bli sämre skärpamässigt när man zoomar in max. Ja hade ett 70-300 som knappt var användbart över 250mm. Jag använder nästan bara största bländare på mitt 300, ytterst sällan bländar jag ner till f8.

När du köper ett fast tele av den sorten du nämner är fördelarna.
- ljusstyrka, lägre ISO och snabbare tider kan användas
- skärpa på stora bländare, de är optimerade att ha mycket bra skärpa på de största bländarna
- de funkar mycket bra tillsammans med telekonverter
- välbyggda, de tål smällar, väder och skit
- ljusstyrkan gör att autofokusen blir snabbare och säkrare och dessutom funkar AF med konverter

nackdelarna är förstås tyngd, storlek och pris.

Vänd på resonemanget så har du litet förenklat för- och nackdelar med zoomarna i konsumentklass.
Det finns förstås bra telezoomar också men då pratar vi riktigt höga priser.
Jag tror att Tamrons nya 150-600 kan vara en grej att kika på men jag har ingen aning om priset.

/Frode
 
Frode. jag förstår hur du tänker men du kanske inte jämför med sigmas 2 kg objektiv? Det är ju fortfarande "bara" 1,5 bländarsteg man betalar 50 000 kr för. Sigmas objektiv är tungt och väbyggt utan plast så det problemet sliper man nog på bekostnad av att man helst behöver stativ. Men det behovet är ännu större på superobjektiven.

Måste man inte blända ner superobjektiven från F/4 till F/8 ganska ofta för att få skapligt skärpedjup? Detta djup har man väl direkt med "sämre objektiv"?
 
Jag kan bara tillägga att det är skillnad på optisk kvalitet mellan budgetzoomar som når upp till 400-500mm och långa telen med fast brännvidd.
Man får vad man betalar för.

När det gäller skärpedjup så är just precis kort skärpdjup som ofta eftersträvas när man skjuter med långa telen. Man vill frilägga motivet mot en oskarp bakgrund. Att behöva blända ned för att öka skärpedjupet är ju liksom inget problem.
 
För min del finns det inget alternativ till zoomar på telesidan. Fasta objektiv har bara en brännvidd och att hålla på och byta teleconverter stup i kvarten är allt för meckigt. Fördelar som (obetydligt) högre ljusstyrka och skärpa väger inte upp för oflexibiliteten. En bild med ett zoomobjektiv blir trots allt oftast bättre än en bild med ett fast tele där man har varit tvungen att beskära bort hälften av bilden.

Kort skärpedjup kan vara snyggt ibland, men oftast upplever jag det bara som pretentiöst. Ett arv från filmtiden då dyr ljusstark optik i många fall var en förutsättning för att över huvud taget kunna få till en bild. Bilden på örnen t.ex. hade inte blivit sämre av att talltoppen och stammen var skarpa så länge trädridån bakom inte är det. Längre brännvidd däremot hade gett en mer detaljerad bild av själva örnen.
 
Jag är helt med på att kort skärpedjup med en fantastisk bokeh kan vara väldigt tilltalande men frågan nu gällde egentligen något annat. Jag läser att objektiv med F/4 xxx mm är helt fantastiska och används i skymning osv. men 1,5 bländarsteg mer blir plötsligt oanvändbart. Om det avser det korta skärpedjupet förstår jag synpunkten men om det handlar om slutartid eller ISO kan 1,5 steg inte vara så hemskt. Längre slutartider kompenseras delvis med OS numera och man får lika brusfria bilder på ISO 1600 som man fick på 400 för inte så många år sedan. Hur kunde man få bra bilder förr?

OBS: Jag vet att de ljusstarkare objektiven ligger i en annan prisklass och att man därmed får betydligt bättre skärpa, bokeh mm.. Tankarna rör enbart mina 1,5 bländarsteg.
 
Bländare 6,3 har jag aldrig upplevt som något problem i dagsljus. Bildstabiliseringen gör att man kan höja slutartiden i stället för isot till en början, men när det fortsätter skymma så märker man av att ljusstyrkan inte är något att hurra för.

150-500:an är dessutom en rejäl bit. Sigma 120-400 har ett halvt steg bättre ljusstyrka, har bättre skärpa och är något mindte, men den når å andra sidan bara till 400 mm.

Är det egentligen klarlagt att 120-400 är skarpare? Jag hittar både ja och nej svar på detta.
 
OBS: Jag vet att de ljusstarkare objektiven ligger i en annan prisklass och att man därmed får betydligt bättre skärpa, bokeh mm.. Tankarna rör enbart mina 1,5 bländarsteg.

Då är det klarlagt.
1- 1,5 bländarsteg är inte så stor skillnad när det gäller exponeringstid och ISO-inställningar.
Stabilisering är en mycket användbar funktion och kan vara oerhört värdefull.

Det ska bli spännande att se hur Tamrons kommande nya 150-600mm med stabilisering levererar.
f:6,3 på 600mm är helt OK. Kanske är det en "felande länk" mellan budgetzoomar och dyra långa rör.
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=155632
 
Oavsett vad vissa skriver efter att tittat på dataskärmen på sina bilder så är båda Sigmas långzoomar mediokra och rent av dåliga på brännvidder över 300mm. Så är det, varje test bekräftar det. Men för nätet och mindre utskrifter funkar de bra, dvs för de flesta amatörers behov. Inget konstigt, man får vad man betalar för och de är onekligen prisvärda. Hade 120-400 förut, var glad, men när jag bytte till Canon 100-400L insåg jag skillnaden, otrolig skillnad på 400mm.
 
400/5,6

Oavsett vad vissa skriver efter att tittat på dataskärmen på sina bilder så är båda Sigmas långzoomar mediokra och rent av dåliga på brännvidder över 300mm. Så är det, varje test bekräftar det. Men för nätet och mindre utskrifter funkar de bra, dvs för de flesta amatörers behov. Inget konstigt, man får vad man betalar för och de är onekligen prisvärda. Hade 120-400 förut, var glad, men när jag bytte till Canon 100-400L insåg jag skillnaden, otrolig skillnad på 400mm.

För att inte tala om hur glad du blir när du byter till en 400/5,6.
 
Oavsett vad vissa skriver efter att tittat på dataskärmen på sina bilder så är båda Sigmas långzoomar mediokra och rent av dåliga på brännvidder över 300mm. Så är det, varje test bekräftar det. Men för nätet och mindre utskrifter funkar de bra, dvs för de flesta amatörers behov. Inget konstigt, man får vad man betalar för och de är onekligen prisvärda. Hade 120-400 förut, var glad, men när jag bytte till Canon 100-400L insåg jag skillnaden, otrolig skillnad på 400mm.

Det kan även ha att göra med att de flesta "amatörer" som har testat storsigmorna har gjort det på kameror med beskärningsfaktor som gör att de slipper se objektivens sämsta egenskaper. I stället fyller "sweet-sporten" i mitten ut nästan hela bilden.
 
Det kan även ha att göra med att de flesta "amatörer" som har testat storsigmorna har gjort det på kameror med beskärningsfaktor som gör att de slipper se objektivens sämsta egenskaper. I stället fyller "sweet-sporten" i mitten ut nästan hela bilden.

Det kanske är först när man har fått skjuta med ett fast L-tele (el. motsvarande av annat märke) som man märker skillnaden.
Slöjan faller från ögonen kan man säga. Pling!, Wow! etc... det finns många uttryck.
 
Här är en av mina senaste bilder tagen med 300mm och f2,8, något större skärpedjup skulle jag inte vilja ha, tallen till vänster, stammen bakom örnen och bakgrunden skulle bli för skarpa.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/3070298.htm?set=mp

Att blända ner för att få större skärpedjup är oftast inte ett alternativ.

/Frode

En fin bild. Ett bra exempel på att det lönar sig att investera i kvalitetsoptik. När man vill ha skärpa med hög kontrast och fina detaljer även under svåra förhållanden.
 
Det kanske är först när man har fått skjuta med ett fast L-tele (el. motsvarande av annat märke) som man märker skillnaden.
Slöjan faller från ögonen kan man säga. Pling!, Wow! etc... det finns många uttryck.

Jo, jag har haft chansen att prova ett Nikon 300 mm (minns dock inte vilken generation). Jag hade svårt att se någon större skillnad mot vad mitt Sigma 150-500 presterade på 300 mm innan objektivets husse talade om för mig vad jag skulle titta efter. Även då var min tanke: Imponerande, visst, men är det värt dubbla priset? Nej, inte för mig. Jag tyckte att jag fick med mer detaljer genom att zooma till 500 mm än vad han fick med aldrig så bra skärpa på 300 mm.
 
Att det inte är problem med 1000 iso idag är en sanning med modifikation. Det är sant att de flesta kameror kan hålla sig rätt brusfria vid 1000 ISO eller mer, men färgåtergivning och dynamik brukar bli lidande långt tidigare. Så det finns fortfarande skäl att försöka hålla lågt iSO.
Fotograferar du djur eller fåglar så är alltid brännvidden för kort oavsett hur lång glugg du köper och du kommer att vilja beskära, och då är det inte säkert att 1000 ISO ser så OK ut längre, ens om vi bortser från den sämre färgåtergivningen

Sedan lär de flesta autofokussystem fungera snabbare och bättre vid 2.8 eller 4 än vid 6.3 speciellt om det är lite mörkt ute. Har man större ljusstyrka kan man även kombinera objektivet med en telekonverter och fortfarande få autofokus.

Sedan beror det ju på hur snabba motiv du fotograferar, är det landskap som står stilla har ljusstyrkan inte så stor betydelse, bara att slå på bildstabiliseringen eller att ta fram stativet, men ska du frysa en flygande fågels vingpennor kanske du behöver 1/2000 sekund eller kortare och skulle det då dessutom vara gryning eller skymmning är ljusstyrka bra att ha.

Sedan ser jag inte det korta skärpedjupet som något problem. Fotograferar du t.ex djur och fåglar vill du ofta ha kort skärpedjup då djuren sällan tar hänsyn till om bakgrunden är ful.

Så ja, det är bättre med stor ljusstyrka ur bildsynpunkt, men det är också ganska tungt att bära på vilket kan vara värt att tänkak på. Det blir altid bättre bilder med objektivet som är med än med det som står hemma i gardroben oavsett hur bra det är.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.