Våga ta betalt
Säljer man sig billigt får man leva med det länge.
Jag är frilansare, inte som fotograf men i IT-branchen. Dock tror jag att "business" är ganska lika oavsett branch. Kunder är alltid ute efter bästa pris och det måste man hålla i minnet när man ska ta betalt.
Det finns många olika sätt att räkna ut vad man behöver ta betalt, men det enda jag håller mig till är timpris.
Det behöver inte betyda att jag erbjuder timpris till kunden, men det går alltid att jämföra:
Vad kostar det att förlora en halvtimme på tunnelbanan jämfört med att åka taxi? Vad är en vecka med barnen värd jämfört med en hotellvecka i Finland? Vilken inkomst skulle jag ha som spärrvakt på tunnelbanan?
Om jag har ett hyfsat grepp om hur mycket arbete det kommer att bli för mig så är det bättre att erbjuda ett fast pris. Om jag sedan väljer att arbeta extra mycket med photoshop (om jag vore fotograf) för att jag vill testa vad man kan göra så är det min sak, timpriset sjunker men jag kan lära mig något på vägen. Men om jag tar av kundens tid, kanske för att jag inte kan hantera mina verktyg, så blir det förstås en faktor att väga in.
I mitt fall varierar det väldigt mycket hur jag väljer, men man kan generalisera kundens utbyte av ett tjänsteköp: Hur fungerar samarbetet, och hur bra blev resultatet? Om man har känsla för det (och det får man rätt ofta, annars kan man fråga) så blir det en bra vägledare för mitt pris.
När man känner sitt eget värde (och sina svagheter) blir det lättare att ta rätt betalt.
Då kan man också berätta för nya kunder vad de kommer att få, och vad andra kunder fått. Men inför första uppdraget är det svårt, då kan det vara bra att gå efter någon "standardprislista" och sedan slita för att leverera det man erbjudit.
En annan möjlighet är att ha någon som säljer mig, om man känner någon krokodil (säljare: stor mun, inga öron) så kan denne sköta skrytet.
Jag började som anställd på ett konsultbolag och lärde mig taktiken, lade till mina egna värderingar och sedan funkade det.
När man haft ett antal kunder kommer alltid den stund då man får problem. Kunden är inte nöjd, vill inte betala, dröjer med betalningen osv. Då blir man extra förbannad om man varit "snäll" och man tycker att de borde vara nöjda och "snälla".
Efter det blir man mer affärsmässig och mindre flummig med villkoren/avtalen.
Jag ser ingen orsak att inte börja på den affärsmässiga nivån redan från början, man behöver inte alls tala om för kunden sina svagheter i affärer, Tex att det är första betalda uppdraget. Affärer är hermetiskt isolerat från hantverket! Om man ska diskutera dessa samma dag i samma rum så ska hantverket uteslutande vara hantverkarens vapen i affärsdiskussionen. Tjuriga kunder ska man läxa upp och lämna åt någon annan.
Ödmjukt
/Thomas E.
