Täckning i 5 zoner?

[flutte]

Jag försöker förstå hur zonsystemet fungerar, och på en sida där man försöker förklarar zonsystemet (http://thunderstorm.cicada.com/pub/photo/zs/toc.html), läste jag att man kan räkna med bra täckning exponering i zon 3-7 (dvs fem zoner), om man använder normal framkallning utan förexponering.

Detta skapar naturligtvis fler frågor än som besvaras:

Har antalet zoner något samband med hur mycket en film kan felexponeras?

Gäller fem zoner bara för svart/vit fotografering?

Är det beroende av vilken film man använder?

Hur är det med negativ färgfilm?

Hur fungerar det med dia, som ju "bara" kan felexponeras högst +-1 steg?

/Fredrik

 

[froderberg]

Du kan få teckning i nio zoner. Sju zoner är ett normalmotiv. Säg utomhus med slöjad sol. Normalframkallas filmen klarar den att återge hela tonskalan på sju steg.

Vid hårt solljus ligger skillnaden mellan skuggdetaljer och högdagrar på nio steg och filmen måste framkallas kortare tid för att sänka kontrasten.

Vid helt mulet väder sjunker kontrastomfånget i motivet till fem steg och filmen behöver framkallas längre tid för att öka kontrasten.

Zonsystemet handlar alltså i grunden om att anpassa kontrasten (tonomfånget) i filmen till verkligheten och den påverkansfaktor som finns är framkallningstiden.

Filmens exponeringstolerans inverkar i viss mån vid hög kontrast, men framförallt vid pressning.

Det är viktigt att hålla i sär plusframkallning i zonsystemsammanhang och pressning. Vid pressning förlängs framkallningstiden för att kompensera den minskade kontrasten som uppstår vid underexponering med med medveten förlust av detaljer i de mörkaste toner. Vid plusframkallning kompenseras motivets låga kontrast för att alla toner ska återges korrekt på ett normalt fotopapper.

Zonsystemet fungerar lika bra på svartvit som negativ färgfilm.

Med diafilm får man tillämpa metoden med förexponering av filmen för att sänka konstrasten. Då vinner man ungefär ett bländarstegs bättre teckning i skuggorna. Diafilm har en betydligt högrekontrast än negativfilm och kan inte återge alla toner vid fullt solljus. Därför säger man att man ska exponera efter högdagrarna. Det vill säga att de ljusa partierna blir rätt exponerade och skuggorna får bli svarta. I praktiken kan man göra så att man mäter exponeringen mot ett gråkort i solen.

 

[flutte]

Hmmm...

Vad jag tänkte på var inte motivets omfång, utan vad filmen klarar av att återge utan att förexponera eller ändra framkallningen.

Dvs, skiljer sig antalet steg som motivet får ha innan man måste förexponera eller ändra framkallningstiden från process till process samt film till film?

Du svarar delvis på process till processfrågan när du säger att man måste förexponera diafilm för att få ett bländarsteg till.

Som jag tolkar det klarar alltså dia sex steg, medan negativ (både färg och s/v) klarar sju enligt dig.

Är det alltid exakt så, eller finns det dia som bara klarar 5 1/2, resp. samt 6 1/2. Negativ som klarar 6 1/2 resp 7 1/2 (dvs utan att frångå normalframkallning)? Eller räcker det som tumregel?

/Fredrik

 

[froderberg]

Det var tolv år sedan jag läste boken "Avancerad svartvitteknik 1" av Lars Kjellberg. Den boken är mycket bra och har svar på alla dina frågor. Borde finnas på biblioteket.

Jag fick boken i hemläxa när jag var praoelev hos Lars Kjellberg på Aktuell Fotografi. Så det är bättre att du går till källan direkt. Men nog har jag för mig att 7½ steg var normalfallet. Men det är svårt att säga eftersom svartvitframkallning inte på något sätt är standardiserat. Aktuell Fotografi/FOTO skrev i början i 90-talet även intressanta artiklar om kontrastjustering av negativ färgfilm och förexponering av dia.

 

[mipert]

Jag tolkar det som ni vill veta hur många tonsteg filmen klarar av att fånga, att sedan få fram dem på fotopapper eller vid skanning är en annan sak.

Moderna negfilmer klarar av att återge detaljer/tonskillnader med ett omfång på mer än 13-14 steg. Äldre filmer som exempelvis Agfapan 25 tappar återgivningen efter 9-10 steg.

Det är detta som är fördelen med negativ film, man kan sätta exponeringen efter skuggan (så man vet att det finns detaljåtergivning) och acceptera att de ljusa partierna blir täta på negget.
På en diafilm skulle de ljusa delarna vara ohjälpligt förlorade men med ett negativ som utgångsmaterial går det att med dubbla inskanningar och efterbelysningar i mörkrummet få fram detaljerna.
Det kan medföra överstrålning, grövre korn och sämre skärpa i högdagrar men det får man leva med, om man inte kan påverka ljussättningen.

Personligen tycker ja inte man skall överdriva detta med att anpassa filmframkallningen till olika motivsituationer. Bättre att lära sig exponera ordentligt, normalframkalla och att ta fram detaljer i mörkrum/skanner.
Sedan jag lärt mig zonsystemet fullt ut framkallar jag bara ”normalt”, varierar aldrig framkallningstiden.

Jag läser tidigare svar och jag tycker man måste klargöra vad man menar med täckning.
I ett så kallat normalmotiv har man detaljåtergivning inom fem zoner, däremot finns det ett tonomfång på sju steg mellan nästa pappersvitt och nästan papperssvart.

Vad är då ett normalmotiv? Jo tänk en sommaräng en dag i maj med lätt slöjad sol i söderläge.
Med vilken svartvit film som helst skall du, om du testat fram vad som är lämplig normalframkallning och filmkänslighet kunna få fram ett lättkopierat negativ som ger ett bra utgångsläge på ett papper med normal hårdhetsgrad.

Om mitt inlägg skapar mer förvirring än klarhet återkommer jag gärna.

Mikael P