sv/v konvertering.

[uchman]

Jag har i flera år fotat sv/v analogt och ofta använt mig av T-max 400 pressad till 800, men även efke 50 för de riktigt skarpa bilderna. Men för ett par månader sedan tog jag steget över och köpte en D200.

Nu känner jag att jag har oerhört svårt att få de bilder jag önskar i sv/v. Färg går ganska bra även om jag fortfarande lär mig. Men när det gäller svart/vit så kommer jag ingen vart känns det som. Skulle verkligen vilja ha tips och trix hur man får bra svartvita bilder digitalt.. Jag jobbar nästan 100% i Lightroom men har såklart även photoshop till hands.

Tänkte att jag skulle visa ett par exempel... och det som slår mig är att några bilder av Jörgen Hildebrandt i senaste nummret av foto imponerade enormt på mig, och då just "färgskalemässigt" eller vad man säger. Här är några av de hans iaf:
http://www.momentagency.com/fotografer/jorgen/portfolio/image/14portfolioweb.jpg
http://www.momentagency.com/fotografer/jorgen/portfolio/image/18portfolioweb.jpg

.... och så råkade det ju vara så att den bild jag gillade allra (bild på två mycket slitna men ändå glada män, för er som har senaste nummret av foto) bäst inte fanns med på moment..

Jaja. Hur som helst. Tacksam för alla möjliga tips om sv/v konvertering.

 

[SmashingPumpkins]

Kolla här...

http://www.kenrockwell.com/tech/photoshop/b-w.htm

Något att börja med.

 

[Jonas Hasting]

Kul kille den där Rockwell, de bilder han tycker är tråkiga ser ju rätt ok ut, de andra på sidan är ju en katastrof.

Personligen skapar jag två nya lager (Photoshop CS2)
Skapa dem med Hue/Saturation.

När det första Hue/Saturation fönstret öppnats så bara klick OK på det.

Skapa sedan ett lager till i Hue/Saturation, när
fönstret kommer upp så filtrera bort alla färg.

Gå tillbaka till det första lagret, ändra RGB till individuella färger (red, yellow osv).
Med hjälp av Lightness regeln kan du nu flytta runt gråskalan i olika färgsegment, var dock mycket uppmärksam på brusnivån, för drastisk höjning av luminansen plockar fram ett fult brus i bilden.

Sätt vit samt svartpunkt i Levels.

Om du måste lyfta dina lågdagrar så gör det med shadow/highlights, inte med levels.
RÖR INTE CONTRAST.

På detta sätt kan du få en ganska lång gråton i bilden med någorlunda svärta utan att blåsa dina högdagrar (vilket är svårt att undvika annars)

Plåta alltid i RAW format, JPEG bilder är väldigt svåra att få en bra skala ut ur.

 

[uchman]

Jonas, Precis den funktionen, dvs channel mixer finns "native" i Lightroom.

Jag får kanske nöta mer med den helt enkelt.

 

[uchman]

Hittade allt lite fler bilder med precis det där underbara tonomfånget jag söker. Speciellt den sista bilden.. (kuriosa)
http://www.momentagency.com/stories/cecis/image/08cesis.jpg
http://www.momentagency.com/stories/cecis/image/14cesis.jpg
http://www.momentagency.com/stories/lassegoran/image/10ochsaettliv.jpg

 

[Andreas Lestander]

När jag i CS2 har använt mig av Calculations som Rockwell beskriver så verkar det ändå inte som att det riktigt biter. Bilden i fönstret blir svartvit med det blir inte "zoombilden", och när jag sparar dokumentet som jpg så är den fortfarande i färg. Vad är det för fel?

 

[E-T]

uchman skrev:
Hittade allt lite fler bilder med precis det där underbara tonomfånget jag söker. Speciellt den sista bilden.. (kuriosa)

Svartvita bilder är alltid en utmaning att få till. För att de ska bli riktigt bra så behöver man inte bara få till en bra konvertering från sin färgbild utan sedan också kunna få kontrasten rätt i bildens olika partier. (som att välja rätt hårdhetsgrad på pappret/filtret när men kopierar analogt) Själv tycker jag bara att det finns ett riktigt bra verktyg för detta i Photoshop; kurvor. Kurvor är inte så lätta att förstå i början men när man väl fått grepp om dem så ger de en möjlighet att justera kontrasten i sin bild så att man får just den fördelning på toner som man önskar.

Här kan du ladda ner Stefans funktionsmakro som gör ett antal olika konverteringar av en färgbild till svartvitt. Makrot skapar lager med olika utseende (med hjälp av blanda kanaler) som motsvarar hur en svartvit film reagerar när man använde sig av färgade filter vid exponinringen. Välj den konvertering som du gillar bäst och släng de andra lagren.
http://www.projektorutbildning.se/kursdok.html

Sedan är det dags att jobba på att öka kontrasten i bilden med hjälp av en kurva som du lämpligtvis gör som ett justeringslager.
Här finns en bra förklaring till hur kurvor fungerar:
http://www.thegoldenmean.com/technique/curves1.html
Jag brukar först börja med att göra en kurva så att hela bilden blir så bra som möjligt, sedan går jag vidare och jobbar med fler kurvjusteringslager för olika delar i bilden. För att kunna bestämma vilket parti som ska påverkas och inte så använder jag en lagermask. Med kurvan kan jag både lätta eller mörka mer samtidigt som jag får önskad kontrast (som att pjatta eller efterbelysa i mörkrummet).

Mvh
Eva-Teréz

 

[mange78]

Även jag har vissa problem med att få till de svart-vita bilderna nu när jag blivit digital. Min erfarenhet är att det ofta behövs en hel del justeringar med kontrasterna för att få till den riktiga svärtan och tonskalorna.

Kurvverktyget är verkligen kanon och jobbar man i justeringslager kan man lätt måla fram och bort önskade effekter med en mjuk pensel.

Men jag kan även rekommendera att använda dodge och burn verktygen i PS. Ställer man in en låg opacitet (8-10%) och ett flöde kring 50-70 och väljer en mjuk pensel ger dom ett väldigt bra resultat på att förstärka vissa strukturer eller teckningar i en bild. Eller för att få fram mer karaktärsdrag i hudtonerna i ett porträtt.

Mvh Mange

 

[Graal]

uchman skrev:
Hittade allt lite fler bilder med precis det där underbara tonomfånget jag söker. Speciellt den sista bilden.. (kuriosa)
http://www.momentagency.com/stories/cecis/image/08cesis.jpg
http://www.momentagency.com/stories/cecis/image/14cesis.jpg
http://www.momentagency.com/stories/lassegoran/image/10ochsaettliv.jpg

Tycker tonomfånget i dessa bilder inte ser särskilt rikt ut. Mycket svart och mycket utfrätt vitt utan tonseparation och lite för lite gråtoner däremellan. Även Rockwells och Hildebrandts bilder har denna karaktär. De bilder Rockwell tyckte var tråkiga och därför förändrade såg i mina ögon bättre ut från början.

Kanske är detta en trend att det ska se kontrastrikt utfrätt och igensotat ut idag? Visst kan det passa till speciella bilder. Men generellt sett faller det mig inte alls i smaken. Förmodligen är jag alldeles för gammaldags och vill ha den rika tonskala som gelatinsilverpapper och filmfotografi ger?

 

[uchman]

Jag håller inte riktigt med dig där. Jag tycker att tonomfånget i de där bilderna är mycket större än i _många_ andra "kontrastrika" bilder. Men vad vet jag.

 

[Graal]

Frågan är kanske då vilka referensramar vi har? Vad vi jämför med? Och vilken smak, vilka trender vi anammar? Visas många bilder av en viss typ och med en speciell tonskala, och det presenteras som rådande mode, så anamms det av många. Speciellt om man inte sett något annat förut eller vill skapa något nytt som inte lignar de traditionella svartvita bilderna.

Eller kanske vi har olika typ av bildskärm, ev olika inställda? Där kan mycket av olika tycken och bedömning ligga vad gäller internet. Men jag tycker mig se en viss trend i dessa utfrätta högdagrar och igensotade skuggor i den svartvita digitala fotografin av idag, eller har jag fel? Kanske har det att göra med tonkurvans form vad gäller digitalt? Den är mera rak och svårbemästrad och ser lite tråkig ut från början. Därför vill man mixtra och förändra den i efterhand (vilket givetvis blir svårare). Filmens tonkurva är mera s-formad och har fin kontrastutdragning i mellandagerdelen direkt.

 

[Graal]

Jag tittar på Hildebrandts bilder från länkarna, mycket svart, mycket vitt och lite mellantoner, dessutom detaljlöst svart och vitt, och jämför med mina egna nykopierade bilder från i natt som nu torkat (kanske ska man inte jämföra original med små nedskalade filer på internet men jag gör det ändå). Hildebrandts nästan grafiska tonskala ser inget vidare ut i mina ögon men faller givetvis många i smaken, dock inte mig. Jag har allt som Hildebrand har i mina bilder (utom möjligtvis de kritvita och detaljlösa spetsdagrarna). Den djupa svärtan finns där men dessutom en rik mellantonsskala med fin kontrast, vilket han saknar. Detta är säkert en fråga om tycke och smak. Generellt sett gillar jag inte den grafiska tonskalan som exempelbilderna visar. Men jag vet att många anammat den trenden idag.

 

[E-T]

Detta med utfrätt och igensotat är väl inte bara en trend innom det digitala? Själv tyckte jag att det var väldigt snyggt att kopiera på Emaks papper av treans hårdhetsgrad när jag stod i mörkrummet det första åren i slutet på 80-talet. Även analogt var det lättare att (i min mening) få till något "häftigt" om det var mycket kontrast. Både i mörkrummet och i Photoshop är det svårare att göra blider som både utnytjar hela tonskalan från svartaste svart till vitaste vitt med bibehållen täckning i alla partier och samtidigt få snygga mellantoner med rätt kontrast. Vad som sedan är "rätt" är beror ju helt på motiv och vad fotografen vill få fram.

Själv vill jag oftast att väldigt ljusa partier som ska upplevas helt vita ska innehålla lite valörer. Så att man precis kan ana att det finns något där. Men att åstakomma detta är svårt och kräver träning. Oavsett om man fotograferar med film eller digitalt så måste man först exponera rätt. Jobbar man sedan digitalt för att framställa en kopia så måste man behärska verktyget kurvor, jobbar man i mörkrummet måste man ha andra kunskaper. En snygg kopia uppskattar jag lika mycket oavsett om den kommer från mörkrummet eller en skrivare

Mvh
Eva-Teréz

 

[Graal]

Finns ju något som heter fotografik och lithfilm om man vill ha kontrastrika bilder analogt. Men självklart har det funnits trender även tidigare att kopiera sina bilder hårt med en fattigare tonskala.