Stadens ansikten - nytt stort porträttprojekt i Stockholm

[Sten-Åke Sändh]

Jag har längtat efter det här och tycker detta är helt fantastiskt. Äntligen börjar det nu hända stora saker kring Stockholms Stadsmuseums och stockholmarnas stora bildarkiv (som ännu bara är digitaliserat till en bråkdel) och museets infoplattform Stockholms Digitala Stadsmuseum.

Stockholms Stadsmuseum, Stockholms Stadsarkiv, Stockholms och Uppsala Universitet kommer nu att under fem år samarbeta i ett stort nytt projekt som dels syftar till att digitalisera hela 40 000 av museets porträtt samt knyta samman denna info i Stockholms Digitala Stadsmuseum med Stadsarkivets databas Rotemansarkivet. Det kommer säkert ge ett stort lyft åt Stockholms-forskningen samt att göra mängder av nya bilder tillgängliga för allmänhet och släktforskare.


Ett smakprov på det som redan finns idag:

Historiska fotografier - Digitala Stadsmuseet

digitalastadsmuseet.stockholm.se

Länk till full info om "Stadens ansikten"

Stadens ansikten - Stockholmia

stockholmia.stockholm.se

Citat:

"I Stadens ansikten. Visuell kultur och social struktur i Stockholm 1880–1930 kommer historiska fotografiska porträtt att kopplas samman med historisk-biografiska data på sätt som bryter ny mark inom flera forskningsfält. Syftet är att skapa nya möjligheter för att tillgängliggöra, berika, beforska och pedagogiskt förklara visuell kultur och sociala strukturer under en period av intensiv urbanisering. I projektet samverkar Stadsmuseet och Stadsarkivet med forskare från Stockholms universitet och Uppsala universitet. Projektet beräknas löpa över fem år. Det förvaltas av Stadsmuseet och leds av museets forskningschef Rebecka Lennartsson.

Porträtt och biografiska data kopplas samman
”Stadens ansikten” syftar till att tillgängliggöra och knyta samman två viktiga källor som berättar om stadens moderna historia; dels Stockholms stadsmuseums omfattande samlingar av historiska fotografiska porträtt från omkring 1860 till 1930, dels Stockholms stadsarkivs databas Rotemansarkivet med sex miljoner personuppgifter fördelade på 1,5 miljoner individer folkbokförda i Stockholm mellan 1878 och 1926.

Porträttsamlingen omfattar omkring 400 000 fotografier från olika ateljéer i Stockholm. Många porträtt har namn och ibland adresser bifogade. Samlingen är okänd för de flesta. Den är också skör och behöver både inventeras och vårdas. En mycket liten del av samlingen är digitaliserad. Inom projektet inventeras och förtecknas hela porträttsamlingen så att den kan göras känd och sökbar för en bred allmänhet. Här finns foton med koppling till många nu levande svenskar. En del av dem var tidens kändisar från scener och skvallerkrönikor. Andra var helt vanliga stockholmare från alla samhällsklasser. Porträttfotografer användes ibland också för att fotografera misstänkta kriminella. Omkring 40 000 porträtt ska digitaliseras. Samlingar från två ateljéer digitaliseras i sin helhet: Mimmi Gustafsson på Götgatan, 1890–1930, och Gösta och Ernest Florman på Regeringsgatan, 1871–1930. De kom från olika omständigheter och var verksamma i stadsdelar med olika karaktär och kundkrets. Därutöver väljs ett antal foton från varje porträttfotograf som finns representerad i samlingarna. Val sker utifrån mångfald för att göra rättvisa åt samlingarnas bredd.

De digitaliserade porträtten läggs ut på Digitala Stadsmuseet, och länkas därifrån till Rotemansarkivet. Rotemansarkivet täcker hela Stockholms stads geografiska område under aktuell tid. På så sätt kommer alla porträtt som har namn att kopplas till en biografi som kan följas bakåt och framåt i tid. Det skapar enorma möjligheter för både forskare, släktforskare och en bred allmänhet att hitta och knyta samman relevant information kring porträtten. Här tar vi också hjälp av ny teknik för att ytterligare berika materialet." Slut på citat

 

[BJOJOH]

Låter jättespännande!!!

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja det tycker jag också. Jag hoppas också att det får en spinn-off effekt på digitaliseringen av museets bilder i stort också. Även om alla fyra miljoner gamla historiska bilder museet har i sina magasin inte är av intresse så är det väldigt mycket av detta som säkert är det. Det jag hoppas ska hända är ett denna insats även kommer resultera i nya arbetsprocesser som kan effektivisera digitaliseringen i stort på sikt. Tidigare har man inte kunnat digitalisera mer än ca 3000 bilder per år och det är ju bara att räkna på hur länge det skulle ta att digitalisera 4 miljoner bilder eller 3, 2 eller en miljon. Risken med den takten är ju att bilderna är bortom all räddning innan man hinner ta hand om dem.

 

[Måns H]

Jätteintressant! Jag har ett litet projekt i Visby, att digitalisera en systematisk genomfotografering av innerstaden som gjordes 1975. Bortåt 2500 svartvita negativ och Kodachromebilder. Det gick trögt nog innan coronan, nu står det still, men skam den som ger sig. Jag kunde inte hitta nåt sätt att säkra långtidslagring, snurrande hårddiskar funkar väl några decennier men att det ska funka som pappersbilder tror jag inte. Hur ska det projekt du beskriver hantera problemet?

 

[Sten-Åke Sändh]

Hej Måns!
Stadsmuseet har en rätt avancerad och effektiv DAM-lösning som väl var färdig kring 2013 om jag minns rätt. Målet med designen var att låta museets två gamla system, en fotografidatabas och en föremålsdatabas ligga kvar i SQL-databaser men integrera dessa med databaskopplingar till DAM-systemet FotoWare. Genom att vi såg till att att bygga om systemets webb, så att den bara visade de dataelement (XMP- Extensible Markup Platform) så kunde vi visa vilka olika objekttyper som helst. En av de viktigaste designidéerna var att vi skulle kunna hantera precis alla typer av dokument museet hade och göra dem sökbara i ett enda sammanhang: DNG, TIFF och JPEG-bilder, PDF-dokument samt även MS Office-dokument och vad det vara månde. Textdatat skulle kunna ligga både i databaserna och i friliggande filer i filsystemets katalogstrukturer. Vid sidan av bilder lagrades dokument och publikationer som digitaliserats. Ja "you name" it.

De datatyper som exv. var XMP-kompatibla fick metadata inskrivet i filerna (TIFF, DNG, JPEG och vissa PDF:er. Andra dokument som exv. Office-dokument fick XMP-sidecarfiler som systemet hanterar helt transparent. Allt detta metadata indexeras av systemet som bygger ett index för varje datakälla. Dessa datakällor kan man sedan om man vill koppla samman i ett enda s.k. Union-index och söker man i ett sådant så kan man om man exv. söker på "Götgatan" få upp både bilder, dokument och publikationer som innehåller sökorden. Att alla dessa källor har egna delvis unika XMP-metadataelement hanteras genom att webben bara visar de fält som innehåller data. Totalt rör det sig om drygt 200 olika dataelement i dataschemat.

Fotoware är även ett automationsnav som är väldigt effektivt. När man nu kommer sätta igång och digitalisera dessa porträtt, så kommer de förmodligen skannas i TIFF. Reprofotas de kommer de lagras i DNG som annars är museets RAW-standard. När bilden skannats så får den det namn den är registrerad med i fotodatabasen och lite grundmetadata. När den sedan läses in så matchas den med automatik mot Fotografidatabasen där den sedan länge är registrerad. Via Fotowares databaskopplingar hämtas bildens metadata och skrivs in i TIFF- eller DNG-basfilerna. I nästa steg görs en leveransfil i JPEG med alla pixlar bilden har. Dessa lagras i ett särskilt leveransfils arkiv. I sista steget skapas så en 1280 pixlar stor s.k. skissfil eller systemfil om ni så vill. Det är denna lilla fil som bär det levande metadatat som underhålls via de gamla applikationerna eller via Fotoware Fotostation som är systemets kontroll- och underhållsapplikation. Det är dessa små bilder som visas i webben. Vill man ladda ner en större leveransfil så söks denna fram och den får sedan nytt metadata från den lilla filen som ju är den som äger metadataoriginalet i webben.

Så projektets alla porträtt har redan metadata registrerat i Fotografidatabasen. När bilderna skannats och lästs in blir de tillgängliga för både forskning och allmänhet förmodar jag och sedan kan de länkas till Stadsarkivets Rotemansarkiv. En annan möjlighet kunde också vara att läsa in Rotemansarkivets data in i Stadsmuseets bilder. Vad man gör återstår att se.

Hoppas det inte blev för nördigt Måns. Risken är väl att jag blev rätt yrkesskadad under min tid som den som i praktiken var tekniskt projektledare för Digitala Stadsmuseet mellan 2009 och 2016. Den beskrivning de sett ovan av processen kan möjligen komma att ändras en del då museet nu förbereder en utfasning av den gamla Fotografidatabasen i samband med att man inför ett nytt museisystem som ska ersätta båda de äldre systemen.

Digitala Stadsmuseet är ett jättesystem i jämförelse med det ni kanske har möjlighet att använda och bara detta porträttprojekt har ju tydligen fått 12 miljoner för 5 år men fördelen med ett system som Fotoware att det skalar ända ner från en standalone PC till stora serverbaserade lösningar för stora organisationer och företag med behov av att kunna hantera miljontals bilder väldigt snabbt. Så länge det finns metadata i bilder eller sidecarfiler, så är nästan allt möjligt. Jag tror många företag som idag hankar sig fram i en röra av kataloger i olika datasilos, borde fundera på ett riktigt DAM. Att komma igång med själva indexeringen av en filstruktur är egentligen inte svårare än att peka ut den toppfolder som alla filerna ligger under i en silo. Det svåra är att bestämma sig för vila dataelement som ska hanteras i systemens datascheman.

I botten av allt finns nog dessa snurrande diskar ett tag till tyvärr.

 

[Sven Blomquist]

Det är mycket bilder som skall hanteras. Vem skall kolla på alla dessa bilder?

 

[Sten-Åke Sändh]

Det är mycket bilder som skall hanteras. Vem skall kolla på alla dessa bilder?

Allmänhet, släktforskare och stockholmsforskningen. Det viktiga är inte bara bilderna utan att de knyts samman med den kontext som finns i Rotemansarkiven.