Jag är mycket tveksam till: 'varför kameramodellerna' du funderat byta till.
Jag tycker man skall vara så klar som möjligt över vad man egentligen efterfrågar, och vad man tänker sig betala för. (lägger man ekonomiska aspekter på det, finns väl egentligen inte sämre val än Leica? Därefter Sony Nex 7, 6..., Samsung,..)
Det finns logik bakom olika kamerakoncept. Sen finns det också synergi- och marknadsfördelar för vissa. Följande resonemang inkluderar ekonomi i ekvationen:
Ser man helt krasst på kameran som bildskapande verktyg, finns inget som slår, eller ens kommer i närheten av APS-C sensor DSLR-kameror från Canon, Nikon, Pentax. Du får helt enkelt överlägset mest kamera för pengarna där. Ingen konkurens. Även om man köper de billigaste kamerorna, som Nikon 3100 och Canon 1100D.
Sen finns det ju näraliggande fullformat DSLR också. Men för vad det smakar mer, kostar det mycket mer. Inte bara kameran, utan också objektiven blir betydligt dyrare (och tyngre, större). Men även om du köper de dyraste kamerorna, får du här fortfarande (i prisklassen) mest kamera.
Ett annat pris man dock betalar för alla dessa DSLR är bulk och vikt. Om man tycker detta är av betydelse, finns då dels fix-objektiv kompaktkameror av allehanda slag, och spegellösa systemkameror. Betraktar man då spegellösa system, är nog m-4/3 det ultimata konceptet. Det är helt enkelt mycket ordentligt utfunderat. Man sammanställer en rad samverkande dimensions-vinster som ger en optimal kombination av sensorkvalitet, objektivkvalitet, pris och kompakthet. Om vikt och kompakthet är viktig, är avsaknaden av spegel på sätt och vis då kompenserad.
Du har redan en sån här kamera, vad jag förstår? Vi har också ett liknande koncept från Nikon, Nikon 1.
Dumt är däremot att sedan sätta en APS-C sensor i en liknande kamera (Sony, Samsung). Varför? Jo därför att det nu blir antingen/och dyrare, sämre och bulkigare i större utsträckning än det är möjligt att göra kvalitetsvinster. Det är helt enkelt en fråga om fysik och geometri faktorer i ingenjörandet. Tittar man på det i praktiken ser man också hur tillverkarna faller i fallgroparna. T.ex frestas man att göra objektiven kompaktare än de borde vara (för att upprätthålla illusionen av "kompaktkamera"), vilket typiskt resulterar i t.ex usel kantskärpa. Det tycks heller inte hjälpa att man lägger ut det till Carl Zeiss, så länge man ställer krav på kompaktheten. Canons EOS M är nästan lika dum, men där har man ju åtminstone möjligheten att använda gamla objektiv. Totalbilden är ändå att man byter till mycket dyrare, långsammare och mer begränsad kamera, utan att egentligen vinna mycket i kompakthet (när objektiven räknas in, är själva huset inte så stor bulk&vikt faktor).
Så jag föreslår att du tillsvidare behåller din gamla kamera, och istället försöker komma till rätta med andra detaljer.
Det finns två huvud-linjer i hur man fotograferar:
Den ena är att man låter kameran försöka ta bilden, med hjälp av all modern elektronik. Här använder man alltså kamerans olika motiv-modes, porträtt, landskap etc, och får ut bilden i jpeg.
Den andra är att man själv väljer exponeringsdata och fokuspunkt, med bländar-automatik, tids-automatik, program-automatik eller hel-manuell, stänger av motivtolkning och tar ut bilden i RAW och själv "framkallar" den i dator, med kamera-medföljande program eller Adobe Lightroom.
Min åsikt är att enda sättet att få bilden som man faktiskt vill ha den, är den senare metoden. Min åsikt är att det enda sättet att komma framåt i sitt fotograferande, och lära sig något, är den senare metoden. Och blixtar skall slås indirekt, gärna i taket. Köp aldrig en kamera som inte sparar i RAW, och gå tillbaka till hur du fotograferade på 70-talet.
